Regeringskansliet
Faktapromemoria 2018/19:FPM50
Meddelande om effektivare | 2018/19:FPM50 |
beslutsfattande inom EU på det sociala | |
området | |
Arbetsmarknadsdepartementet | |
Dokumentbeteckning
KOM (2019) 186
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Effektivare beslutsfattande inom socialpolitiken: identifiering av områden för en övergång till omröstning med kvalificerad majoritet
Sammanfattning
För att möjliggöra ett effektivare beslutsfattande på nyckelområden, så som det sociala området, aviserade kommissionen i sitt arbetsprogram för år 2019 att initiativ skulle presenteras i detta syfte. Av arbetsprogrammet för 2019 framkom också att initiativen skulle utgöra bidrag från kommissionen till diskussionerna om EU:s framtid. Tre meddelanden har redan presenterats om effektivare beslutsfattande inom unionen: gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (2018/19:FPM8), skattepolitik (2018/19:FPM32) samt energi och klimat (2018/19:FPM47). Meddelandet om effektivare beslutsfattande på det sociala området från den 16 april 2019 utgör det fjärde. I meddelandet anför kommissionen att det är motiverat att överväga att inom en nära framtid använda sig av den generella övergångsklausulen i fördraget om Europeiska unionen
kontrollen över om en sådan tillämpning ska ske. På de övriga kvarvarande områden som i dag kräver enhällighet på det sociala området anser kommissionen att ändringar i beslutsprocessen för tillfället inte är motiverade. Genom meddelandet, som utgör kommissionens viljeyttring, vill kommissionen bjuda in till en bred diskussion om hur förenklade ändringsförfaranden i fördragen kan användas för att göra beslutsfattandet i fråga om åtgärder som rör
Regeringen anser generellt att det är viktigt att beslutsfattandet inom EU är effektivt. Samtidigt anser regeringen det vara viktigt att värna medlemsstaternas handlingsutrymme inom befintlig kompetensfördelning varför regeringen generellt inte anser det vara motiverat att ändra formerna för beslutsfattandet på de arbetsrättsliga och socialpolitiska områden som meddelandet berör.
Regeringen anser däremot, med utgångspunkt i
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
Sociala frågor har från början inom det som i dag utgör Europeiska unionen utgjort en integrerad del av samarbetet. Sedan Romfördraget 1957 har antalet områden inom den sociala sfär som samarbetet omfattar ökat.
I fördraget om Europeiska unionen
I samma fördrag framgår också att unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald,
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställer de rättigheter som både Europeiska unionen och medlemsstaterna måste respektera när de tillämpar unionsrätten.
Genom succesiva fördragsändringar har antalet områden med beslut som fattas med kvalificerad majoritet ökat, liksom Europaparlamentets inflytande i beslutsprocessen.
De flesta besluten på det sociala området har fattats under det ordinarie lagstiftningsförfarandet genom vilket rådet antar beslut med kvalificerad majoritet och där Europaparlamentet är medlagstiftare. Detta skiljer området från fördragens delar som rör skatt och utrikes- och säkerhetspolitik där enhällighet utgör normen.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet regleras i artiklarna 289 och 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
För att kunna vidta vissa åtgärder på det sociala området krävs däremot enhällighet i rådet samt ett särskilt lagstiftningsförfarande. Detta lagstiftningsförfarande regleras i artikel 289.2
Åtgärder på fyra områden i artikel 153
Vidare framgår i artikel 19.1
Samtidigt innehåller fördragen möjligheter till övergång till beslut med kvalificerad majoritet eller till det ordinarie lagstiftningsförfarandet vid beslut om åtgärder på de ovan fem angivna områdena. Genom förenklade ändringsförfaranden – s.k. passerelleförfaranden – kan förändringar i beslutsförfarandet göras utan en fördragsändring. Sådana förändringar ändrar inte kompetensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna.
Det finns en generell övergångsklausul (passerelle) i artikel 48.7 EU- fördraget. Denna generella övergångsklausul är tillämplig för åtgärder som rör
För de övriga tre områdena som beskrivits ovan finns en specifik övergångsklausul i artikel 153.2
För att möjliggöra ett effektivare beslutsfattande på vissa nyckelområden, så som det sociala området, aviserade kommissionen i sitt arbetsprogram för 2019 att initiativ skulle presenteras i detta syfte. Av arbetsprogrammet för 2019 framkom också att initiativen skulle utgöra bidrag från kommissionen till diskussionerna om EU:s framtid. Tre meddelanden har redan presenterats om effektivare beslutsfattande inom unionen: gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (2018/19:FPM8), skattepolitik (2018/19:FPM32) samt energi och klimat (2018/19:FPM47). Meddelandet från den 16 april 2019 om effektivare beslutsfattande på det sociala området utgör det fjärde.
1.2Förslagets innehåll
Genom meddelandet vill kommissionen bjuda in till en bred diskussion om hur förenklade ändringsförfaranden i fördragen kan användas för att göra beslutsfattandet på det sociala området mer effektivt.
Mer konkret anser kommissionen att det är motiverat att överväga att inom en nära framtid använda sig av den generella övergångsklausulen i EU- fördraget för att övergå från beslut med enhällighet under ett särskilt lagstiftningsförfarande till beslut med kvalificerad majoritet eller till beslut under det ordinarie lagstiftningsförfarandet i fråga om åtgärder som rör icke-
diskriminering samt social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna (utom i gränsöverskridande situationer). I fråga om det sistnämnda området uppger kommissionen att man vill begränsa initiativen till rekommendationer.
Vad gäller övriga åtgärder på det sociala området som i dag kräver beslut med enhällighet under ett särskilt lagstiftningsförfarande, nämligen skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla, företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen samt anställningsvillkor för medborgare i tredjeland, anser kommissionen att det i dagsläget inte är motiverat att använda sig av relevant övergångsklausul för att övergå till beslut under det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
Kommissionen menar att en övergång till beslut med kvalificerad majoritet skulle effektivisera beslutsfattandet inom unionen och skapa en mer rättvis inre marknad genom att underlätta för unionen att svara upp mot medborgarnas och ekonomins behov. Det faktum att det finns omröstning med både kvalificerad majoritet och enhällighet inom vissa närbesläktade politiska områden har enligt kommissionen lett till en ojämn utveckling på det sociala området.
Förutom att skapa ett ojämnt skydd för olika grupper i samhället försvårar beslut med enhällighet unionens möjligheter att hålla jämna steg med samhällsförändringar såsom den demografiska utvecklingen och digitalisering. Vidare anför kommissionen att en övergång från enhällighet till kvalificerad majoritet skulle främja en kompromissanda. Därtill skulle en övergång till det ordinarie beslutsförfarandet stärka den demokratiska legitimiteten då Europaparlamentet skulle ges en fullvärdig roll som medlagstiftare, något som kommissionen anser vara särskilt relevant för det aktuella området.
Kommissionen, som avfärdar möjligheten att använda sig av förfarandet för fördjupat samarbete för att utveckla det sociala området, klargör att tillämpningen av övergångsklausuler i fördraget inte skulle ändra EU:s befogenheter på det sociala området. Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kommer fortsatt att gälla liksom de begränsningar som fördraget föreskriver på det sociala området. Arbetsmarknadens parters erkända roll i fördraget kommer inte heller att påverkas. Arbetet med bättre lagstiftning kommer fortsätta att utgöra kärnan i beslutsprocessen. Vidare betonar kommissionen att aktiveringen av de förenklade ändringsförfarandena kontrolleras helt av medlemsstaterna. Det skulle krävas ett enhälligt beslut i Europeiska rådet eller rådet för att aktivera övergångsklausulerna. I fråga om den generella övergångsklausulen måste dessutom övergången till omröstning med kvalificerad majoritet eller det ordinarie lagstiftningsförfarandet stödjas av alla nationella parlament och Europaparlamentet.
Kommissionens uppfattning att det i dagsläget endast är aktuellt att överväga effektivare beslutsfattande på två av de fem områdena på det sociala området
som fortfarande kräver enhällighet bygger på kommissionens analys av de fem respektive områdena.
I sin analys konstaterar kommissionen att det inte är motiverat att använda sig av övergångsklausuler i fråga om skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla samt i fråga om företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen eftersom det finns starka kopplingar med, och skillnader mellan, nationella system och traditioner. I fråga om anställningsvillkor för medborgare i tredjeland ser kommissionen inget mervärde av att ändra beslutsordningen då tredjelandsmedborgare redan täcks in av EU:s regelverk på övriga sociala områden samt på migrationsområdet.
Däremot anser kommissionen att effektivare beslutsfattande är motiverat i fråga om
Aktivering av samma övergångsklausul är också motiverad enligt kommissionen på området social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna. Motiveringen som kommissionen för fram är att EU, mot bakgrund av omfattande samhällsutmaningar, mer effektivt behöver stödja moderniseringen av medlemsstaternas sociala trygghetssystem och konvergensen dem emellan. På detta område vill dock kommissionen begränsa sig till rekommendationer.
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Meddelanden från kommissionen är inte rättsligt bindande. Vidare innehåller meddelandet inte några lagstiftningsförslag och innebär därmed inga direkta konsekvenser för svenska regler.
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Meddelandet innebär inga direkta budgetära konsekvenser.
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen delar kommissionens bedömning att EU och dess medlemsstater behöver ta sig an gemensamma samhällsutmaningar för att främja väl fungerande och inkluderande arbetsmarknader och välfärdssystem liksom en
välfungerande rättvis inre marknad. Vidare anser regeringen det vara viktigt att försvara EU:s grundläggande värden, så som jämlikhet.
Regeringen anser att huvudansvaret på det sociala området vilar på medlemsstaterna samtidigt som unionen har en viktig roll i att stödja och komplettera medlemsstaternas politik på det området.
Regeringen anser generellt att det är viktigt att beslutsfattandet inom EU är effektivt. Samtidigt anser regeringen det vara viktigt att värna medlemsstaternas handlingsutrymme inom befintlig kompetensfördelning varför regeringen generellt inte anser det vara motiverat att ändra formerna för beslutsfattandet på de arbetsrättsliga och socialpolitiska områden som meddelandet berör.
Regeringen anser däremot, med utgångspunkt i
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Medlemsstaternas ståndpunkter är ännu inte kända.
2.3Institutionernas ståndpunkter
Institutionernas, förutom kommissionens, ståndpunkter är ännu inte kända.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Meddelandet har inte remitterats.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Frågan är inte relevant då det rör sig om ett meddelande.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Frågan är inte relevant då det rör sig om ett meddelande.
4 Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Den fortsatta behandlingen är inte känd.
4.2Fackuttryck/termer