Regeringskansliet
Faktapromemoria 2019/20:FPM48
Förslag om inrättandet av ett instrument 2019/20:FPM48 för solvensstöd samt förslag om
inrättande av
Finansdepartementet
Dokumentbeteckning
COM (2020) 403
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av
COM (2020) 404
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2015/1017 vad gäller inrättandet av ett instrument för solvensstöd
Tidigare faktapromemoria i ärendet: 2017/18:FPM159
Sammanfattning
Kommissionen presenterade den 29 maj 2020 ett förslag om att inrätta ett nytt instrument för solvensstöd inom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och ett reviderat förslag om inrättande av InvestEU- programmet. Initiativen syftar till att hantera de ekonomiska konsekvenserna av
Solvensstödet föreslås vara operationellt redan under 2020 och ska inriktas mot företag i de sektorer och medlemsstater som drabbats hårdast ekonomiskt av
InvestEU föreslås vara ett mer långsiktigt stöd som syftar till att överbrygga de investeringsgap som kommissionen menar att finanskrisen 2009 gav upphov till och som förvärrats i och med krisen orsakad av
Regeringen instämmer i att insatser för att åtgärda solvensproblem och överbrygga investeringsgap orsakade av
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
I slutet av maj 2020 presenterade kommissionen en övergripande strategi för återhämtning från
Förslaget om ett nytt instrument för solvensstöd upprättas inom ramen för Efsi, som beslutades 2015 och ursprungligen var tänkt att löpa till utgången av 2020. Kommissionen föreslår att förlänga och utöka den befintliga faciliteten för att snabbt kunna kanalisera solvensstöd till marknaden.
I maj 2018 presenterade kommissionen sitt ursprungliga förslag om InvestEU. Det nya förslaget bygger på den partiella överenskommelse som rådet och Europaparlamentet enades om i april 2019 men innebär även ett antal revideringar för att anpassa förslaget efter det ökade investeringsgapet i EU till följd av den ekonomiska krisen orsakad av
1.2Förslagets innehåll
1.2.1Instrumentet för solvensstöd
1.2.1.1Syfte med instrumentet
Enligt kommissionen har
Det nya instrumentet ska stödja företag med en livskraftig affärsmodell, men som har fått solvensproblem på grund av
1.2.1.2Genomförande
Via en
genom investeringar i, eller genom att ställa ut garantier till, finansiella intermediärer (exempelvis riskkapitalfonder) som i sin tur investerar i företag. Det kan också göras via lån med en riskprofil och amorteringsstruktur som bidrar till att stötta företagens solvens.
Särskilt finansiella intermediärer som är inriktade på företag med stor potential gällande grön eller digital omställning och företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom EU ska stå i fokus i solvensstödsinstrumentet.
Instrumentet för solvensstöd föreslås vara operationellt redan i år. Beslut om stöd inom ramen för instrumentet kan fattas fram till slutet av 2024. Enligt kommissionen bör dock 60 procent av stödet beslutas innan utgången av 2022.
Kommissionen menar att medlemsstaterna själva kan vidta åtgärder för att underlätta implementeringen av instrumentet. Exempelvis kan medlemsstater etablera företag för särskilda ändamål (så kallade special purpose vehicles) på nationell nivå som kan ansöka om stöd.
Solvensstödet ska använda Efsi:s befintliga styrningsstruktur. Det innebär att Efsi:s investeringskommitté kommer fatta beslut om stöd av EU- budgetgarantin. Beslut om vilka företag som ska få stöd kommer fattas av de finansiella intermediärer som beviljats garantin. Medlemsstaterna är med och beslutar om stöd via EIB genom bankens styrelse där alla medlemsstater är representerade. När en investeringskommitté under InvestEU väl finns på plats ska den överta de uppgifter som utförts av Efsi:s motsvarighet.
1.2.1.3Geografisk fördelning
Stödet föreslås vara marknadsdrivet där merparten av stödet riktas till företag i de medlemsstater och sektorer som drabbats hårdast ekonomiskt av covid-
1.2.2
1.2.2.1Syfte med instrumentet
Enligt kommissionen har den ekonomiska krisen orsakad av
Det nya investeringsfönstret för strategiska europeiska investeringar syftar till att finansiera europeiska aktörer som är verksamma i EU och som bedriver verksamhet av särskild strategisk betydelse för unionen, framförallt avseende den gröna och digitala omställningen och förbättrad motståndskraft inom exempelvis hälso- och sjukvård, kritisk infrastruktur, avgörande insatsvaror och banbrytande grön, säkerhetsrelaterad eller digital teknik. Kommissionen menar att det nya fönstret tillför ett mervärde jämfört med de ursprungliga investeringsfönstren genom att rikta sig till projekt av stor europeisk strategisk betydelse, en aspekt som inte betonas inom de sedan tidigare föreslagna investeringsfönstren.
1.2.2.2Genomförande
Via en
I linje med den partiella överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet från april 2019 föreslås EIB ha en central roll i genomförandet av InvestEU men inte vara den enda genomförandeparten. 75 procent av garantin föreslås ställas ut till EIB medan resterande 25 procent är öppet för andra internationella och nationella utvecklingsbanker att ansöka om. EIB och kommissionen föreslås ingå ett partnerskap där EIB bl.a. kommer vara involverad i framtagande av investeringsriktlinjer, riskhanteringssystem och uppföljningsmodeller. EIB kommer också ha i uppdrag att göra prognoser över finansiell risk, presentera bedömningar av risken i andra genomförandeparters verksamhet och ha en central roll i den rådgivningsfacilitet som också kommer upprättas inom InvestEU.
I likhet med styrningsstrukturen för solvensstödet ska en oberoende investeringskommitté inrättas för att fatta beslut om beviljande av EU- budgetgarantin för enskilda projekt. Den strategiska och operationella inriktningen för InvestEU beslutas av InvestEU:s styrelse som består av medlemmar från kommissionen, genomförandeparter och en observatör från Europaparlamentet. Medlemsstaterna har en rådgivande roll.
1.2.2.3Geografisk fördelning
InvestEU programmet föreslås vara marknadsdrivet utan geografiska eller sektoriella kvoter. För att undvika en alltför hög koncentration är målsättningen är att investeringarna ska göras i ett brett spektrum av sektorer och regioner.
1.2.3Resurssituationen i
EIB har meddelat att de nya förslagen från kommissionen inte kan genomföras utan en kapitalhöjning. De kraftigt utökade lånevolymerna skulle innebära att bankens finansiella hållbarhet påverkas negativt och leda till att banken bryter mot kapitalkraven i sina stadgar. EIB har ännu inte närmare specificerat omfattningen av kapitalbehovet.
I meddelandena föreslår kommissionen att de bör ges möjlighet att delta i en eller flera eventuella kapitalhöjningar i EIB:s dotterbolag EIF, som till skillnad från EIB till viss del ägs av kommissionen. Kommissionen föreslår att 500 miljoner euro avsätts inom den innevarande fleråriga budgetramen och 900 miljoner euro inom den kommande fleråriga budgetramen för ändamålet.
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Förslagen väntas inte innebära någon förändring av regelverk i Sverige.
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Kommissionen anger att någon konsekvensbedömning inte genomförts av förslagen på grund av deras brådskande karaktär.
En kapitalhöjning i EIB kan få budgetära konsekvenser för medlemsstaterna. En kapitalhöjning sker bilateralt mellan EIB och medlemsstaterna och finansieras därmed inte genom EU:s fleråriga budgetram. EIB:s grundkapital består av inbetalt kapital (8,9 procent) och garantikapital (91,1 procent). De budgetära effekterna för medlemsstaterna avgörs framför allt av hur mycket det inbetalda kapitalet utökas och i vilken utsträckning delar av det kan täckas av bankens reserver. Någon analys av detta, eller hur stor volym det rör sig om har inte presenterats. Garantikapitalet är det belopp som Sverige och andra medlemsländer förbinder sig att tillhandahålla banken vid behov. Det betalas endast ut till banken vid ett infriande, exempelvis om bankens förluster skulle vara så stora att bankens egna reserver inte räcker till för att täcka förlusterna. Om garantierna infrias skulle det påverka statsbudgetens saldo, statsskulden och det finansiella sparandet negativt. EIB:s status som prioriterad fordringsägare och dess konservativa kreditgivning minskar risken att garantiåtagandet ska behöva infrias. Sedan Sverige blev delägare i banken har garantikapitalet aldrig tagits i anspråk. Riksgäldskontoret har tidigare bedömt att risken för att statens garantier, inklusive de till EIB, ska leda till stora förluster för Sverige är låg och inga avsättningar görs därför för det utställda garantikapitalet. Därmed är det osannolikt att en höjning av garantikapitalet påverkar statsbudgetens saldo, statsskulden eller det finansiella sparandet.
Förslagen förväntas inte få några konsekvenser för myndigheter. Eventuella merkostnader för berörda myndigheter ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Eventuella kostnader som förslagen kan leda till för den nationella budgeten ska finansieras i linje med de principer om neutralitet för statens budget som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen instämmer i att insatser för att åtgärda solvensproblem och överbrygga investeringsgap orsakade av
Regeringen ifrågasätter den totala volymen av solvensstödet och InvestEU, inte minst mot bakgrund av redan överenskomna stödåtgärder på
Regeringen ser en betydande risk för överlappning mellan de två instrumenten, mellan investeringsområdena i InvestEU och med tidigare överenskomna stöd. Regeringen anser att det är viktigt att det finns ett tydligt mervärde i förhållande till annan finansiering för att ett nytt solvensstöd och ett strategiskt investeringsområde inom InvestEU ska etableras.
Regeringen noterar att EIB inte har förutsättningar att genomföra förslagen utan en kapitalhöjning. Kommissionen och
Regeringen ifrågasätter även om det är lämpligt att finansiera garantier genom lån och återflöden från tidigare finansiella instrument. Återflöden ska i första hand återgå till
Regeringen anser generellt att det är viktigt att investeringar via programmen har ett starkt mervärde och att de granskas, finansieras och beviljas på transparenta, objektiva,
Uppföljningssystemen ska vara transparenta och säkerställa att medlen används effektivt och ändamålsenligt. Regeringen välkomnar att instrumenten föreslås bidra till den gröna och digitala omställningen.
Regeringen anser att de förslag som kommissionen presenterat som ett återhämtningspaket bör hanteras samlat. Förslagen med budgetpåverkan bör hanteras samlat inklusive förslagen som rör återhämtningsinstrumentet.
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Förhandlingar om programmen har ännu inte påbörjats. Många medlemsstater har efterfrågat mer information om förslagens påverkan på EIB och eventuella behov av en kapitalhöjning. Flera medlemsstater har lyft risken för överlappning mellan instrumenten och ifrågasatt marknadens kapacitet att tillgodogöra sig den stora volymen medan andra har ansett att instrumentens storlek utgör en miniminivå. Ett flertal medlemsstater har uttalat att stöd bör gå till de sektorer och regioner som drabbats hårdast av krisen medan andra har betonat vikten av att stödja medlemsstater där nationella kapitalmarknader är mindre utvecklade.
2.3Institutionernas ståndpunkter
Kommissionens ståndpunkt framgår av förslagen. Övriga institutioners ståndpunkter är inte kända.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Regeringen avser inte att skicka meddelandena på remiss.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Den rättsliga grunden för förslaget om instrumentet för solvensstöd är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 172 och 173, artikel 175 tredje stycket och artikel 182.1. Den rättsliga grunden för förslaget om InvestEU är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 173 och artikel 175 tredje stycket.
Förslagen ska beslutas av rådet och Europaparlamentet genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
3.2.1Instrumentet för solvensstöd
Kommissionen menar att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Enligt kommissionen kan målet med förslaget inte uppnås tillräckligt av medlemsstaterna och kan bättre uppnås av unionen, och förslaget är inte mer långtgående än vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. Enligt kommissionen är agerande på EU- nivå nödvändigt för att motverka snedvridningar och störningar på den inre marknaden. Medlemsstaternas olika finanspolitiska utrymme att tillhandahålla solvensstöd till företag kan annars leda till ojämlika konkurrensvillkor för företag inom EU och störningar i gränsöverskridande leverantörskedjor till följd av konkurser av livskraftiga företag. Kommissionen menar även att en
3.2.2
Kommissionen menar att förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Gällande subsidiaritetsprincipen anser kommissionen att agerande på
Gällande proportionalitetsprincipen menar kommissionen att medlemsstaterna själva inte tillräckligt kan åtgärda marknadsfragmentering och marknadsmisslyckanden orsakade av exempelvis privata investerares ovilja att ta risk, medlemsstaters begränsade finansieringsutrymme och strukturella problem i investeringsklimatet. Kommissionen menar vidare att åtgärder på
Regeringen delar kommissionens bedömning om förslagets förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.
4 Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Kommissionen har aviserat att målsättningen är att programmen ska vara färdigförhandlade i slutet av juli 2020. Någon konkret tidsplan för förhandlingar har dock inte presenterats än.
4.2Fackuttryck/termer
-