Regeringskansliet
Faktapromemoria 2018/19:FPM47
Meddelande om ett förändrat | 2018/19:FPM47 |
beslutsfattande för EU:s energi- och | |
klimatpolitik | |
Finansdepartementet | |
Dokumentbeteckning
COM(2019) 177
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet Ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s energi- och klimatpolitik
Sammanfattning
I meddelandet uppmanar kommissionen EU:s ledare dels att i linje med en tidigare uppmaning på skatteområdet besluta om en övergång till det ordinarie lagstiftningsförfarandet för miljörelaterade skattefrågor, dels att tillsammans med Europaparlamentet, rådet och andra berörda parter, aktivt delta i diskussionerna i den högnivågrupp av experter som kommissionen skulle bjuda in för att bedöma hur man på bästa sätt kan öka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen inom ramen för Euratomfördraget.
I fråga om miljöskatteområdet pekar kommissionen på vikten av ett nytt energiskattedirektiv och hänvisar till att det förslag till förändringar av energiskattedirektivet som lades fram 2011 fick dras tillbaka 2015 då det visade sig vara omöjligt att uppnå enhällighet.
Regeringen stödjer inte en övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på skatteområdet, vare sig generellt eller i enstaka fall. Det är viktigt att respektera medlemsstaternas befogenheter på skatteområdet, liksom de nationella parlamentens roll vid beslut om skattefrågor. Enhälligheten säkrar regeringens och riksdagens inflytande och befogenhet över skattefrågorna.
I fråga om Euratomfördraget påtalar kommissionen avsaknaden att det ordinarie lagstiftningsfarandet, där Europaparlamentet är medbeslutande, inte
tillämpas samt att Europaparlamentet inte hörs inför beslut om ingående av internationella avtal under detta fördrag.
Regeringen välkomnar en diskussion om hur man på bästa sätt kan öka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen inom ramen för Euratomfördraget.
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
1.1.1Miljörelaterade skatter
Huvudregeln för beslut på skatteområdet framgår av artiklarna 113 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet regleras i artiklarna 289 och 294 i
Det särskilda lagstiftningsförfarandet som regleras i artikel 289.2 i EUF- fördraget innebär att Europaparlamentet med medverkan av rådet, eller rådet med medverkan av Europaparlamentet, lagstiftar. Det förfarande som ska följas när ett särskilt lagstiftningsförfarande tillämpas anges i varje artikel särskilt.
Fördragen innehåller flera möjligheter till övergång till beslut med kvalificerad majoritet och till det ordinarie lagstiftningsförfarandet vid beslut på skatteområdet.
Artikel 116 i
Genom förenklade ändringsförfaranden, s.k.
48.7i
1.1.2Euratomfördraget
Fördraget om upprättandet av den europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) undertecknades vid samma tidpunkt och plats som Romfördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) den 25 mars 1957 i Capitolium i Rom.
Syftet med Euratomfördraget var att fördjupa samarbetet kring kärnenergins fredliga användning och förhindrandet av spridning av kärnvapen. Medlemmarna i Euratomgemenskapen är desamma som ingår i EU. Sedan dess tillkomst har alla utvidgningar av det europeiska samarbetet alltid även inkluderat Euratomgemenskapen.
Euratom styrs till stora delar av samma institutioner som EU, dvs. Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Ministerrådet m.fl. Europaparlamentet har dock inte samma roll under Euratomfördraget som under
I dag bidrar fördraget till ett gemensamt utnyttjande av kunskap, forskning, infrastruktur och finansiering på kärnenergiområdet. Euratomfördraget har betydelse för bl.a. kärnämneskontroll samt kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet, främst genom att det uppställer krav på enhetliga normer för strålskydd och genom att gemenskapen övervakar tillämpningen av dessa normer. Flera direktiv och direkt gällande förordningar på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet har antagits med Euratomfördraget som rättslig grund.
1.2Förslagets innehåll
I meddelandet uppmanar kommissionen EU:s ledare dels att i linje med en tidigare uppmaning på skatteområdet besluta om en övergång till det ordinarie lagstiftningsförfarandet för miljörelaterade skattefrågor, dels att tillsammans med Europaparlamentet, rådet och andra berörda parter, aktivt delta i diskussionerna i den högnivågrupp av experter som kommissionen skulle bjuda in för att bedöma hur man på bästa sätt kan öka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen inom ramen för Euratomfördraget.
1.2.1Miljörelaterade skatter
I fråga om miljörelaterade skatter hänvisar kommissionen till sitt meddelande COM(2019) 8 final av den 15 januari 2019 Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik.1 I det andra steget i denna färdplan föreskrivs att övergången till det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som bygger på omröstning med kvalificerad majoritet i rådet och medbeslutanderätt för Europaparlamentet, bör omfatta åtgärder av framför allt skattekaraktär som syftar till att stödja andra policymål, inbegripet kampen mot klimatförändringarna.
Kommissionen konstaterar att det i Lissabonfördraget fastställs att den normala beslutsprocessen i unionen ska vara det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. att lagstiftningsakter antas på kommissionens förslag av Europaparlamentet och rådet, varvid rådet beslutar med kvalificerad majoritet.
I artikel 194.1 i
–garantera att energimarknaden fungerar,
–garantera energiförsörjningen i unionen,
–främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor,
–främja sammankopplade energinät.
1Meddelandet behandlas i Faktapromemoria 2018/19:FPM32 Meddelande om ett förändrat beslutsförfarande för EU:s skattepolitik
Enligt artikel 194.3 i
Kommissionen för fram att EU har förbundit sig att uppnå sina energi- och klimatmål för 2030 och att fortsätta sin modernisering och omställning till en klimatneutral ekonomi. En av förutsättningarna är att policyn för reglering, finansiering och beskattning på energi- och klimatområdet är helt samstämmig och ömsesidigt förstärkande. Beskattningspolicyn är ett viktigt redskap för att säkerställa att energiunionens mål uppnås och framför allt främja övergången till ren energi, samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna måste respekteras.
Den nuvarande ramen för energibeskattning (rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, kallat energiskattedirektivet) bygger på artikel 113 i
Den nuvarande energibeskattningen har varit oförändrad sedan 2003. Den uppnår enligt kommissionen inte mycket i fråga om centrala mål som diversifiering av energikällor och energibärare eller förbättrad energieffektivitet för produktion och förbrukning, eftersom skatterna inte baseras på energiinnehållet utan på volymen eller vikten för de energiprodukter som förbrukas. Vidare menar kommissionen att det faktum att minimiskattesatserna på
Kommissionen föreslog 2011 en ändring2 av energiskattedirektivet i syfte att införa en koldioxidkomponent för energiskatter. Det visade sig dock omöjligt att uppnå enhällighet och kommissionen beslutade därför 2015 att dra tillbaka sitt förslag.
2KOM(2011) 169 slutlig av den 13 april 2011 – förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet.
Kommissionen håller för närvarande på att utvärdera energiskattedirektivet inför en eventuell översyn. En framtida energibeskattning bör enligt kommissionen komplettera och stärka såväl EU:s energilagstiftning som den möjliggörande (ekonomiska/tekniska/sociala) ramen, både på medlemsstatsnivå och
–Energibeskattningen bör stödja övergången till ren energi
–Energibeskattningen bör bidra till hållbar och socialt rättvis tillväxt
–Energiskattereformen bör återspegla sociala rättviseaspekter
För de politikområden som omfattas av kravet på enhällighet finns det en möjlighet att övergå till beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Detta kan göras genom tillämpning av den allmänna bestämmelsen i artikel 48.7 i EU- fördraget och genom särskilda bestämmelser i
I
Kommissionen menar att övergångsklausulen i
Som ett alternativ skulle den allmänna övergångsklausulen i artikel 48.7 i
I meddelandet uppmanar kommissionen EU:s ledare att i linje med den tidigare uppmaningen, snabbt besluta om användningen av den allmänna övergångsklausulen (artikel 48.7 i
1.2.2Euratomfördraget
Kommissionen anger att Kärnkraft är en realitet i dagens europeiska energimix. Hälften av medlemsstaterna använder kärnkraft för sin elproduktion, och den står för 27 procent av elproduktionen i EU.
När Euratomfördraget undertecknades 1957 sågs kärnkraften som en energiresurs för Europas ekonomiska utveckling. Detta fördrag ger omfattande överstatliga befogenheter på gemenskapsnivå gällande naturresurser (malmer m.m.) och försörjningstrygghet av kärnbränsle samt kärnämneskontroll. När Euratom upprättades var syftet i första hand att främja kärnkraften, men i dag gäller verksamheten säkerhet, försörjningstrygghet, kärnämneskontroll, avfallshantering, strålskydd, forskning och medicinska tillämpningar. Euratom har spelat en viktig roll för att stärka kärnsäkerheten i nya medlemsstater och i EU:s grannskap. De potentiella gränsöverskridande effekterna av kärnsäkerhetsproblem kräver enligt kommissionen, än mer i dag och under de kommande åren, en rättslig ram som sträcker sig bortom medlemsstaternas gränser.
Euratomfördraget är den mest avancerade rättsliga ramen i världen när det gäller kärnsäkerhet, avfallshantering och strålskydd. Det finns dock enligt kommissionen en tydlig önskan om att Euratomfördraget bör utvecklas i linje med ett mer enat, demokratiskt och starkare EU. Denna önskan återspeglas i den förklaring3 som fem medlemsstater (bl.a. Sverige) lämnade i samband med den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, där de noterar att de centrala bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte har ändrats i sak sedan det fördraget trädde i kraft och behöver uppdateras.
Genom Lissabonfördraget utvidgades även Euratoms demokratiska ansvarsskyldighet gällande de nationella parlamenten. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet utvidgades till nästan alla politikområden där Europaparlamentet tidigare endast hade en rådgivande roll men inte för antagandet av sekundärlagstiftning under Euratomfördraget. Europaparlamentet rådfrågas endast om dessa bestämmelser. På liknande sätt fick Europaparlamentet genom Lissabonfördraget en utökad roll i processen för ingående av internationella avtal, vilket ofta kräver parlamentets samtycke. Detta är inte fallet enligt Euratomfördraget, där Europaparlamentet inte rådfrågas om ingående av internationella avtal. Enligt kommissionen kan det därför vara lämpligt att undersöka hur Europaparlamentets roll kan stärkas för att förbättra den demokratiska legitimiteten i beslutsfattandet inom Euratom.
Euratomfördraget innehåller inga bestämmelser om ett förenklat förfarande för ändring av fördraget i den mening som avses i artikel 48.7 i EU-
3Förklaring nr 54 från Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Ungern, Republiken Österrike och Konungariket Sverige som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget.
fördraget. Övergångsklausulerna i
En ändring av Euratomfördraget för att utvidga användningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet kan därför bara genomföras som en del av en bredare process med fördragsreformer, genom tillämpning av det ordinarie ändringsförfarandet för fördrag enligt artikel 48 i
Kommissionen uppmanar EU:s ledare att, tillsammans med Europaparlamentet, rådet och andra berörda parter, aktivt delta i diskussionerna i den högnivågrupp av experter som kommissionen skulle bjuda in för att bedöma hur man på bästa sätt kan öka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen inom ramen för Euratomfördraget.
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Meddelandet innehåller inga lagstiftningsförslag och innebär därmed inga direkta konsekvenser för gällande svenska regler.
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Meddelandet innehåller inga lagstiftningsförslag och innebär därmed inga direkta budgetära konsekvenser.
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
2.1.1Miljörelaterade skatter
Regeringen stödjer inte en övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på skatteområdet, vare sig generellt eller i enstaka fall. Det är viktigt att respektera medlemsstaternas befogenheter på skatteområdet, liksom de nationella parlamentens roll vid beslut om skattefrågor. Enhälligheten säkrar regeringens och riksdagens inflytande och befogenhet över skattefrågorna.
2.1.2Euratomfördraget
Regeringen välkomnar en diskussion om hur man på bästa sätt kan öka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen inom ramen för Euratomfördraget.
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Medlemsstaternas ståndpunkter är ännu inte kända.
2.3Institutionernas ståndpunkter
Institutionernas, förutom kommissionens, ståndpunkter är ännu inte kända.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Meddelandet kommer inte att remitteras.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Frågan är inte relevant då det rör sig om ett meddelande utan lagstiftningsförslag.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Frågan är inte relevant då det rör sig om ett meddelande utan lagstiftningsförslag.
4 Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Den fortsatta behandlingen är inte känd.
4.2Fackuttryck/termer