Regeringskansliet
Faktapromemoria 2019/20:FPM7
Förordning om fiskemöjligheter i | 2019/20:FPM7 |
Västerhavet 2020 | |
Näringsdepartementet | |
Dokumentbeteckning
KOM (2019) 483
Förslag till rådets förordning om fastställande för 2020 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten.
Sammanfattning
Förslaget till förordning täcker dels de bestånd i EU:s vatten i Atlanten, Nordsjön och Medelhavet för vilka unionen fattar beslut om nyttjandenivån dels fiskemöjligheter i vatten utanför EU som fastställs inom ramen för regionala fiskeriorganisationer eller som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Förslaget som presenterades den 24 oktober 2019 innehåller främst de fiskemöjligheter som EU fastställer autonomt. Ett flertal av de fiskemöjligheter som förhandlas med tredjeländer saknas i förslaget. Förslaget kommer således att kompletteras allt eftersom förhandlingar med tredje länder och regionala fiskeriorganisationer är klara.
Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning, att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs samt att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten.
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
Begränsningar av fångst och fiskeansträngning fastställs årligen genom olika förordningar för Östersjön, för Svarta havet, för djuphavsarter (vartannat år) och för Västerhavet. Vid jordbruks- och fiskerådet i december varje år beslutas i regel TAC och kvoter för nästkommande år för bestånden i Västerhavet. Förordningen täcker dels de bestånd i Nordostatlanten, för vilka unionen autonomt fattar beslut om nyttjandenivån, och dels fiskemöjligheter som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Eftersom många fiskemöjligheter delas med länder som inte är medlemmar i EU föregås beslutet av ett omfattande förhandlingsarbete med olika tredjeländer, bland annat Norge, Färöarna, Island, Grönland och Ryssland. Unionen har också fiskemöjligheter genom hållbara fiskepartnerskapsavtal (SFPA) med olika tredje länder samt på internationellt vatten genom olika regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO). Resultaten från dessa förhandlingar förs av kommissionen gradvis in i förslaget till förordning.
1.2Förslagets innehåll
Förslaget följer generellt de principer som kommissionen presenterat i sitt årliga meddelande om fiskemöjligheter för nästkommande år KOM (2019) 274 slutlig.
Bestånd med vetenskaplig rådgivning för MSY
I enlighet med meddelandet föreslår kommissionen att fiskemöjligheterna ska fastställas så att de bidrar till målen för den gemensamma fiskeripolitiken, framförallt målet om maximal hållbar avkastning (MSY). Det innebär att kommissionen föreslår fiskemöjligheter grundade på fiskeridödlighetsnivåer enligt MSY. De fiskemöjligheter som omfattas av flerårsplanen för Nordsjön respektive Västliga vatten föreslås fastställas enligt de intervall för MSY som fastställts i planerna. Förslaget väntas också, enligt meddelandet, beakta Internationella havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga råd vad gäller blandfiske när så är påkallat vilket innebär att fiskemöjligheter för bifångstarter behöver anpassas till den mest begränsande arten för att
Bestånd som saknar analytisk rådgivning
För bestånd där det inte finns vetenskapliga råd om MSY men där det finns förhållandevis god data baserat på landningsstatistik och provtagningar föreslår kommissionen
I avsaknad av biologisk rådgivning har kommissionen tillämpat försiktighetsansatsen i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken vilket i regel innebär att minskningar eller oförändrade nivåer föreslås för dessa bestånd beroende på observerade trender.
TAC:er som omfattas av landningsskyldigheten
Landningsskyldigheten har införts gradvis sedan 2015 och omfattar sedan 2019 alla kvoterade arter. Med hänsyn till landningsskyldigheten har kommissionen för avsikt att, liksom tidigare år, föreslå fiskemöjligheter i enlighet med ICES fångstrådgivning samt dra av de kvantiteter som utgör överlevnads- eller de minimisundantag. För undantag av mindre betydelse (de minimis) föreslår kommissionen avdrag från fiskemöjligheterna i de fall undantagen överskrider 1 procent av fångsterna och för överlevnadsundantag föreslås avdrag grundade på överlevnadsgraden, det vill säga den mängd som överlever att fångas och sedan återutsättas. För vissa fiskemöjligheter där inget uttag rekommenderas av ICES föreslår kommissionen bifångstkvoter grundade på ICES rådgivning för oundvikliga fångster eftersom landningsskyldigheten innebär att dessa måste föras i land och avräknas från kvoterna. Detta gäller bland annat för torsk i Kattegatt samt för torsk och vitling i Keltiska sjön. För torsk och vitling i Keltiska sjön föreslås associerade åtgärder till fångstbegränsningarna så som selektiva redskap samt kontrollåtgärder och som föreslås införas genom regionaliseringsförfarande. Åtgärderna utgör enligt kommissionen en förutsättning för att kunna fastställa en så kallad
För ål, föreslås den åtgärd som infördes 2019 fortsätta gälla som innebär att medlemsstaterna ska utse en stängningsperiod för ålfisket i havet samt i övergångsvatten (s.k. estuarier) under en sammanhängande period om tre månader under vinterhalvåret.
Av förslagets inledande kommentarer framgår också att vissa artiklar kommer att revideras och kompletteras efter ny rådgivning från ICES. Bland annat avvaktar kommissionen rådgivning för ett antal arter samt ICES mixfiskerådgivning och ekosystemöversikter.
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik är ett fullständigt harmoniserat politikområde. Kommissionen har inte presenterat någon jämställdhetsanalys.
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Förslaget har inga budgetära konsekvenser för statsbudgeten. Förslaget bedöms inte heller påverka Europeiska unionens budget.
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer vilka innebär att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen. Regeringens målsättning är också att åtgärderna ska vara i linje med Livsmedelsstrategin och Agenda 2030.
När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning (MSY), att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs, och att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten samt att de fleråriga planerna för Nordsjön respektive för Västliga vatten tillämpas för de bestånd som omfattas av planerna. Regeringen anser generellt att en stor obalans mellan fiskemöjligheter som naturligt förekommer i samma fångst bör undvikas samt att associerade åtgärder som tekniska regleringar är viktiga i syfte att undvika oönskade bifångster.
Regeringen anser att kommissionen också bör verka för dessa mål och principer i förhandlingar om fiskemöjligheter med tredjeländer.
När det gäller kontroll och efterlevnad anser regeringen att regelefterlevnaden är viktig för att säkerställa ett hållbart fiske och att det ges lika villkor för fiskets aktörer genom att kontrollkraven uppfylls på ett likvärdigt sätt i medlemsstaterna.
I linje med ovan angivna ståndpunkter kan regeringen preliminärt stödja den övergripande inriktningen i kommissionens förslag.
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Medlemsstaterna har lämnat preliminära synpunkter på förslaget i rådsarbetsgruppen för intern fiskeripolitik. Flera medlemsstater har understrukit vikten av att respektera den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. Flera medlemsstater har dock uttryckt en oro över begränsningar av fiskemöjligheter för associerade arter samt understrukit vikten av att
2.3Institutionernas ståndpunkter
Institutionerna har inte yttrat sig.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Förslaget har inte remitterats.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Kommissionen anger att förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. Kommissionen anger vidare att förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Regeringen delar kommissionens bedömning.
4 Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Kommissionens förslag till förordning publicerades den 24 oktober 2019. Förslaget kommer att diskuteras i rådets förberedande organ i november och december med målsättningen att rådet ska nå en politisk överenskommelse vid Jordbruks- och fiskerådet den
4.2Fackuttryck/termer
TAC: Total Allowable Catch; Maximal tillåten fångst.
Kvot: Kvoten är den del av TAC som en medlemsstat tilldelats enligt en fast fördelningsnyckel.
MSY: Maximal hållbar avkastning.
ICES: International Council for the Exploration of the Sea/Internationella Havsforskningsrådet.