Regeringskansliet
Faktapromemoria 2018/19:FPM15
Förordning om fiskemöjligheter i | 2018/19:FPM15 |
Västerhavet | |
Näringsdepartementet | |
Dokumentbeteckning
KOM (2018) 732
Förslag till rådets förordning om fastställande för 2019 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och i vissa vatten utanför EU.
Sammanfattning
Förslaget till förordning täcker de bestånd i EU:s vatten i Atlanten, Nordsjön och Medelhavet för vilka unionen autonomt fattar beslut om nyttjandenivån. Dessutom omfattar förordningsförslaget fiskemöjligheter i vatten utanför EU som omfattas av regionala fiskeriorganisationer eller som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Förslaget som presenterades den 7 november 2018 innehåller främst de fiskemöjligheter för vilka EU fattar beslut om autonomt. Ett flertal av de fiskemöjligheter som förhandlas med tredjeländer saknas i förslaget. Förslaget kommer således att kompletteras allt eftersom förhandlingar med tredjeländer och regionala fiskeriorganisationer är klara. Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning, att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs, att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten.
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
Begränsningar av fångst och fiskeansträngning fastställs årligen genom olika förordningar för Östersjön, för Svarta havet, för djuphavsarter (vartannat år) och för Västerhavet. Vid jordbruks- och fiskerådet i december beslutas i regel fiskemöjligheterna för nästkommande år för bestånden i Västerhavet. Förordningen täcker dels de bestånd i Atlanten och Nordsjön, för vilka unionen autonomt fattar beslut om nyttjandenivån, dels fiskemöjligheter som förhandlas fram i samråd med tredjeländer. Eftersom många fiskemöjligheter delas med länder som inte är medlemmar i EU föregås beslutet av ett omfattande förhandlingsarbete, bl.a. med Norge, Färöarna, Island, Grönland och Ryssland. EU har också fiskemöjligheter genom hållbara fiskepartnerskapsavtal (SFPA) med olika tredjeländer samt på internationellt vatten genom olika regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO). Resultaten från dessa förhandlingar förs gradvis in i förslaget till förordning från kommissionen.
1.2Förslagets innehåll
Förslaget följer generellt de principer som kommissionen presenterat i sitt årliga meddelande om fiskemöjligheter för nästkommande år, KOM (2018) 452 final. I meddelandet framgår att utgångspunkten för nästa års fiskemöjligheter är att
Bestånd med vetenskaplig rådgivning för MSY
För att
Bestånd som saknar analytisk rådgivning
För bestånd där det inte finns vetenskapliga råd om MSY men där det finns förhållandevis god data föreslår kommissionen fångstnivåer baserade på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, generellt ICES rådgivning.
För bestånd som saknar data men som bedöms vara stabila har rådet och kommissionen enats om bibehållna fiskenivåer oförändrade så länge det inte finns vetenskapliga indikationer som talar för en anpassning. För ett antal av dessa har kommissionen i sitt förslag anpassat fiskemöjligheterna med ökningar eller minskningar grundat på ny vetenskaplig rådgivning om trender. I allmänhet gäller detta bifångster och arter med låga fångstnivåer eller lågt ekonomiskt värde.
I avsaknad av biologisk rådgivning har kommissionen tillämpat försiktighetsansatsen i enlighet med artikel 2.2 i den gemensamma fiskeripolitiken vilket i regel innebär att minskningar eller oförändrade nivåer föreslås för dessa bestånd.
Fiskemöjligheter som omfattas av landningsskyldigheten
För 2019 kommer samtliga kvoterade arter att omfattas av landningsskyldigheten. Landningsskyldigheten har införts gradvis sedan 2015. Fiskemöjligheter som omfattas av landningsskyldigheten anpassas således till de totala fångsterna eftersom utkast inte längre är tillåtet. Landningsskyldigheten omfattar också vissa undantag av mindre betydelse (de minimis) samt överlevnadsundantag. För de minimisundantag föreslår kommissionen avdrag från fiskemöjligheterna i de fall undantagen överskrider en procent av fångsterna och för överlevnadsundantag föreslås avdrag grundade på vetenskaplig data om överlevnadsgraden. För vissa fiskemöjligheter där ICES rekommenderar att inget riktat fiske bör ske föreslår kommissionen bifångstkvoter för oundvikliga fångster eftersom landningsskyldigheten innebär att dessa måste föras i land och avräknas från kvoterna.
Stängningsperiod för ålfiske
Förslaget innehåller också en tre månaders stängningsperiod för fiske efter ål i ICES områden i Atlanten, Nordsjön och Östersjön samt i Medelhavet. I förslaget framgår också att stängningsperioden också gäller i övergångsvatten så som laguner och flodmynningar samt för fritidsfiske.
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik är ett fullständigt harmoniserat politikområde.
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Förslaget har inga budgetära konsekvenser för statsbudgeten. Förslaget bedöms inte heller påverka Europeiska unionens budget.
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning (MSY), att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs, och att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten. För att uppnå detta anser regeringen att förvaltningsstrategier är viktiga verktyg och att det är viktigt att fortsätta arbetet med att se över de strategier som är inaktuella och upprätta nya strategier för de bestånd som saknar dem.
När det gäller ål anser regeringen att situationen för den europeiska ålen är ytterst alarmerande och har varit det i många år, vilket bekräftats av Internationella Havsforskningsrådet, ICES. Regeringen anser därför att effektiva och
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Flera medlemsstater har understrukit vikten av att respektera den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. Vissa medlemsstater har framfört önskemål om en gradvis anpassning av fiskemöjligheter till MSY- målet under 2019 så att MSY uppnås senast år 2020. Flera medlemsstater har också uttryckt en oro över att vissa arter blir begränsande genom införandet av landningsskyldigheten. Ett antal medlemsstater har också ifrågasätt kommissionens förslag om ål och att den föreslagna stängningsperioden omfattar övergångsvatten så som laguner och flodmynningar samt glasål.
2.3Institutionernas ståndpunkter
Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Förslaget har inte remitterats.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Kommissionen anger att förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att subsidiaritetsprincipen därmed inte är tillämplig. Kommissionen anger vidare att förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Regeringen delar kommissionens bedömning.
4 Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Kommissionens förslag till förordning publicerades den 7 november 2018. Förslaget har diskuterats i rådets förberedande organ under november och december med målsättningen att rådet ska nå en politisk överenskommelse vid Jordbruks- och fiskerådet den
4.2Fackuttryck/termer
MSY: Most sustainable yeild, Maximal hållbar avkastning
TAC: Total Allowable Catch; Maximal tillåten fångst
Kvot: Kvoten är den del av TAC som en medlemsstat tilldelats enligt en fast fördelningsnyckel