Regeringskansliet
Faktapromemoria 2017/18:FPM114
Förordning om främjande av genomförandet av | 2017/18:FPM |
transeuropeiska transportnätverk |
Näringsdepartementet
Dokumentbeteckning
KOM (2018) 277 slutlig
Förslag till Europarlamentets och rådets förordning om rationaliseringsåtgärder för att påskynda förverkligandet av det transeuropeiska transportnätet.
Sammanfattning
Förordningen är en del av det s.k. tredje mobilitetspaketet som ytterst syftar till att främja mobilitet och modernisera reglerna inom transportsektorn i EU. Förordningens förslag syftar till att främja och förenkla genomförandet av transeuropeiska transportnätverk
Regeringen anser att det inte är befogat med en lagstiftning som särskilt rör TEN- T projekt, varken på
1 Förslaget
1.1Ärendets bakgrund
Förslaget utgör en av delarna i Kommissionens tredje mobilitetspaket, vars syfte är att se till att Europa kan tillgodogöra sig alla fördelar med en moderniserad mobilitet. Det innefattar bl.a. att göra europeisk transportinfrastruktur säkrare, mer tillgänglig, europeisk industri mer konkurrenskraftig säkerställa europeiska jobb samt bättre utrustad att motverka klimatförsämringar. Investeringar i infrastruktur ger ett betydande bidrag till dessa ändamål, och särskilt transeuropeiska transportnätverk
1.2Förslagets innehåll
Förslaget syftar till att främja och förenkla genomförandet av transeuropeiska transportnätverk
Förordningen innehåller bl.a. förslag om att i de fall där transportinfrastruktur är föremål för särskilda prioriteringar i en medlemsstat, så ska dessa automatiskt omfattas av
Vidare föreslås att i de fall kommissionen hanterar tillståndsgivning, exempelvis statsstöd, ska dessa prioriteras. Genomförandet av
1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Förslaget bedöms ha långtgående effekter på svensk lagstiftning som rör planering och genomförande av transportinfrastruktur och dessa behöver analyseras närmare. Vidare är det i många avseenden oklart hur förordningen är avsedd att tillämpas. Regeringen bedömer dock att förslaget kan få stor betydelse för prövning och hantering av ärenden som rör stomnätet i
Regeringen gör därför bedömningen att nuvarande processer och den ansvarsfördelning som tillämpas i Sverige för byggande av vägar och järnvägar inte kan behållas när det gäller
Ett problem för svensk tillämpning av förordningen utgör att Trafikverket är både initiativtagare till projekt och prövningsmyndighet. Detta bör analyseras närmare. Likaså behöver närmare analys göras om möjligheter att överklaga en väg- eller järnvägsplan till regeringen kommer att vara möjliga att behålla. Regeringen är ingen domstol utan gör en administrativ överprövning, som enligt förordningen ska ske sammanhållet av en instans. För att i det läget uppfylla kraven i artikel 6 om rätt till rättvis rättegång skulle det krävas införande av möjlighet att överklaga beslut till domstol, vilket skulle kunna innebära en tidsutdräkt (som dock inte räknas in i förordningens tidsfrister eftersom den endast avser administrativa prövningar).
1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys
Kommissionen anför att förslaget inte innebär några extra kostnader för unionsbudgeten. Vidare att förordningens genomförande innebär att medel sparas genom bl.a. förenklade tillståndsprocesser inom EU till ett belopp uppgående till 155 miljarder euro.
Kommissionen har gjort en konsekvensanalys SWD (2018) 178 del 1 och 2 samt en sammanfattande analys SWD (2018) 179. Vidare har Kommissionens regelgranskningsnämnd lämnat ett utlåtande (SEC) 2018 228.
Kommissionen konstaterar i sin konsekvensanalys att man har valt mellan tre nivåer, frivilliga riktlinjer, föreliggande förslag på lagstiftning som anpassar nationella procedurer och en lagstiftning som innebär att man på EU nivå/och eller med
2 Ståndpunkter
2.1Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen konstaterar att syftet med förordningen, att främja och förenkla genomförandet av
2.2Medlemsstaternas ståndpunkter
Medlemsstaternas ståndpunkter är ännu inte kända i sin helhet. Av konsekvensanalysen framgår att nationella och regionala myndigheter haft invändningar mot framför allt förslaget om en enda kontaktpunkt för tillståndsprocesser.
2.3Institutionernas ståndpunkter
Europarlamentets ståndpunkt är ännu inte känd.
2.4Remissinstansernas ståndpunkter
Förslaget är under remiss.
3 Förslagets förutsättningar
3.1Rättslig grund och beslutsförfarande
Förslaget baseras på artikel 172 i fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt. Beslut fattas enligt ordinarie lagstiftningsförfarandet vilket innebär att rådet beslutar med kvalificerad majoritet och att Europaparlamentet är medbeslutande.
3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Kommissionen anför i huvudsak följande gällande subsidiaritetsprincipen: Utvecklingen av koordineringen av
Kommissionen anför följande i huvudsak vad gäller proportionalitet: att förslaget uppfyller proportionalitetsprincipen eftersom den är begränsad till den europeiska dimensionen av transportinfrastruktur. Förordning är ett effektivt instrument, menar kommissionen, eftersom lagstiftningen är direkt tillämpbar i medlemsstaterna och därigenom inte behöver anpassas till nationell lagstiftning först.
Regeringen menar att förslaget visserligen rör
sätt styr nationella planprocesser och nationella institutioners funktion. Målen med åtgärden nås bäst genom att nationella, regionala och lokala förutsättningar får utforma hur beslutsprocessen ska gå till och hur olika intressen ska vägas in. En
För att nå den effekt som kommissionen vill uppnå med lagstiftningen anser regeringen att det finns andra vägar, som exempelvis frivilliga åtaganden, icke bindande riktlinjer och olika former av samarbete. Regeringen anser därför att förslaget i vissa delar är förenligt med subsidiaritetsprincipen, men är alltför långtgående i förhållande till proportionalitetsprincipen.
4.Övrigt
4.1Fortsatt behandling av ärendet
Frågan kommer att behandlas i rådsarbetsgrupp i juni 2018. Någon annan information om ärendets fortsatta behandling har inte meddelats. Ärendet är under remiss i Sverige.
4.2Fackuttryck/termer