Fru talman! I Europeiska rådets slutsatser från den 16 oktober betonas vikten av att stärka EU:s motståndskraft och minska strategiska beroenden. Det finns dock även en demokratisk dimension av ekonomiska beroenden. Vi har sett exempel på Europaparlamentariker som tar emot återkommande ekonomiskt stöd från privata givare vars identitet inte offentliggörs, med hänvisning till säkerhetsskäl.

Diskuterades risken för otillbörlig ekonomisk påverkan på EU:s institutioner under toppmötet? Anser statsministern att EU:s nuvarande transparensregler ger tillräcklig insyn och oberoende kontroll av sådana ekonomiska bidrag?