Fru talman! Jag vill först säga att flygledare är otroligt viktiga. Jag är inte flygledare, men jag drar ständigt nytta av skickliga flygledares arbete. Det uppskattar jag verkligen. Detta påminner mig om att jag sedan länge har tänkt att jag ska be att få klättra upp i flygledartornet på Arlanda och se hur det fungerar uppifrån den utsiktspunkten också. Det är verkligen ett jätteviktigt arbete.

Det är alldeles riktigt att vi diskuterade de här sakerna, men kanske inte riktigt så detaljerat. Men i en tidigare fråga talade jag om var gränsen går mellan EU:s och Natos säkerhetsarbete. Drönarskydd är en typisk sådan fråga. Ibland är det en rent militär förmåga, som vi i Sverige utvecklar och har lånat ut, bland annat till Köpenhamn. Vi har fått en informell förfrågan om att låna ut saker till Bulgarien, för att skydda deras kust vid Svarta havet till exempel.

Men det finns också mycket mer civila användningsområden, som inte är Nato men som skulle kunna vara gemensamt europeiska, om man vill bygga upp en sådan förmåga – otroligt viktigt! Som nämnts här handlar det om alltifrån att rent elektroniskt störa, ta ned och ta över drönare hela vägen till att ytterst, rent fysiskt, också skjuta ned drönare – med respekt för alla de säkerhetsproblem som uppstår när man gör sådana saker. Allt detta är komplext.

Det här är en sådan fråga som vi diskuterar ganska detaljerat inom ramen för vad som är EU:s gemensamma säkerhetspolitiska arbete som kompletterar men inte konkurrerar med Natos arbete. Det pågår en intressant sådan diskussion.

Inte minst riktas blickarna mot Sverige, eftersom vi har rätt betydande sådana förmågor, som passande nog också skyddade ett EU-toppmöte i Köpenhamn när just flygplatsen Kastrup var extra illa utsatt.

Jag tar med de här sakerna. Och jag ska ringa till flygledartornet och be att få hälsa på.