Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen så här långt!

I dag är det internationella flygledardagen, och jag är flygledare. Jag vill därför passa på att ställa en fråga om just det i dag. Det handlar om drönare. Frågan diskuterades förra veckan men kan ha varit en av de punkter som möjligen rasslades igenom. Men jag vill ändå passa på att belysa frågan just den här dagen.

Hoten mot Europas säkerhet handlar inte enbart om traditionella militära angrepp. Det vet vi. Drönare kan påverka samhällsviktiga funktioner också i fredstid. Drönartekniken utvecklas snabbt och skapar stora möjligheter för företag, räddningstjänst och andra samhällsnyttiga verksamheter. Samtidigt kan den användas för övervakning, störningar och sabotage. Skyddet av kritisk infrastruktur måste därför utvecklas i takt med hotbilden.

För den civila flygtrafiken är frågan särskilt komplicerad. En obehörig drönare i närheten av en flygplats kan leda till att flygtrafiken måste antingen begränsas eller i värsta fall stoppas. Samtidigt måste de åtgärder man vidtar mot drönaren kunna genomföras utan att skapa nya risker för flygtrafiken, människor på marken eller andra samhällsviktiga system. Det krävs därför både förmåga att upptäcka och identifiera hot och en tydlig ansvarsfördelning mellan berörda aktörer, såsom civila myndigheter, polis och försvar.

Eftersom hoten inte stannar vid nationsgränserna behövs också europeisk samordning. EU-kommissionen har tagit fram en handlingsplan för drönar- och antidrönarsäkerhet. Jag vet som sagt att ni diskuterade det förra veckan och att Europeiska rådets möte efterlyste ytterligare insatser för att skydda kritisk infrastruktur.

Min fråga är därför: Diskuterade mötet hur ni kommer att säkerställa att den civila luftfartens säkerhet beaktas?