Fru talman! Först vill jag säga några ord om Mellanöstern och ta upp ett tecken i tiden. Jag skulle ha åkt till Riyadh om några dagar. Företrädare för EU och Gulfen träffas en gång vartannat år. Detta är ju en region som är viktig av många skäl, men mötet är nu inställt. Det säger någonting om vilka konsekvenser sådana här saker får även i den mer politiska världen.

När det gäller Kina kan man, något förenklat, säga följande om den gamla motsättningen: På ena sidan stod vi frihandelsvänner – typiskt sett Sverige och Tyskland. Vi såg, på goda grunder, alltid frihandelns värde. Frihandel skärper konkurrensen. Våra företag får stora marknader. Vi har 150 års erfarenhet av det. På andra sidan stod de som ville skydda hemmamarknaderna. Vi misstrodde dem, och de misstrodde oss.

Nu finns det en begynnande samsyn. Frihandel och internationell konkurrens är bra, men det måste ske på rimligt rättvisa villkor. Där sätter vi nu ned foten.