Fru talman! Den svenska linjen tycker jag är väldigt begriplig och tydlig. Vi vill ha en mindre budget, som leder till en mindre svensk avgift. Det kan alla förstå. Inom ramen för det vill jag ha en modernare budget som lägger mer fokus på vår tids stora gemensamma utmaningar och mindre fokus på det som var det gemensamma för några decennier sedan. Det betyder i klartext mindre europeisk regionalpolitik och modernare jordbrukspolitik. Allt detta är svårt.

Vi var nu inte inne och petade i enskildheter. Om Sverige skulle göra som alla andra och bevaka enskilda tårtbitar skulle budgeten bli väldigt stor. Alla gör hela tiden så att de bevakar just den tårtbit de själva tycker är viktigast, men vi måste enas om en samlad volym och en inriktning innan vi kan slåss för enskildheter.

Jag håller i grund och botten med om att vår tids problem handlar om säkerhet, konkurrenskraft, klimatfrågor och krishanteringsfrågor. Vi vill se mer arbete med sådana problem – inte mindre. Men det är tyvärr lättare att dra ned på det som är nytt än att dra ned på det som är gammalt och som många har vant sig vid att få tillbaka mycket pengar för.

Det kommer att bli en lång natt – kanske till och med de långa knivarnas natt. Jag tycker att det är värt att understryka att när vi säger att vi inte har bråttom gör vi inte det för att obstruera utan för att säga att vi inte känner oss tvingade att vara klara den första januari. Det är ett helt år kvar tills budgeten ska börja gälla. De som har bråttom är de som kommer att förlora den här budgetstriden.