Fru talman! Först bara ett par ord om Ryssland innan jag tar upp migrationen. Vi pratade ganska detaljerat om olika exempel på hybridkrigföring. Bulgariens premiärminister gav en detaljerad beskrivning av det som händer i Svarta havet, till exempel. De har ännu inte attribuerat detta till någon, men jag vågar tolka deras misstankar ganska långt. Vi pratade även om det som hänt i Leipzig, Estland och Rumänien. Många länder upplever ungefär samma sak. De flesta låter sig inte skrämmas, men syftet är att göra befolkningen riktigt orolig.

Vad gäller migrationen var vi inte inne så mycket på den. Det finns en bred respekt i EU-systemet för att olika länder har olika uppfattningar om detta. Det är ju i huvudsak nationella beslut och nationell migrationspolitik. Det finns en insikt om att den gemensamma yttre gränsen måste försvaras och om att ett nej i ett land bör vara ett nej i alla länder så att ingen uppmuntras att flytta sig inom unionen, till exempel.

Biståndet är också en strikt nationell angelägenhet och något vi väljer att använda lite olika. Min bild är att flera länder använder det man kallar en whole-of-government approach till detta.