Fru talman! Det är väldigt viktiga frågor Anna Lasses ställer.

Jag vill först tacka ledamoten för tacket gällande klimatpolitiken. Vi har inte sett slutet ännu, men vi är i gott sällskap, inte minst industriellt. Våra företag förväntar sig att vi står upp för de beslut som de har fattat om långsiktig grön omställning. Det gäller många andra länder också.

När det gäller frågan om hur andra länder tänker finns det lite olika tankar. En sak handlar om geografi. Om ett land ligger långt från Ryssland är inte Ryssland och Ukrainakriget närvarande varje dag på det sätt som vi tycker är självklart. Det är bara att konstatera detta. Då tycker man i stället att andra geografier är intressantare: Vad händer i Medelhavet? Vad händer i norra Afrika?

Geografi har alltså betydelse. Det har vi fått lära oss gällande Östersjön och Norden-Baltikum. Jag tycker att man ska ha det med sig. Givet det är vår sammanhållning de senaste fem åren imponerande.

En annan sak handlar om svaga ekonomier. Om man har en skuld på 120 procent i relation till bnp och ständiga budgetunderskott är varje miljard till Ukraina en miljard som man inte kan lägga på någonting som ens egna medborgare omedelbart märker. Det är trivialt att säga det, men det krävs en tillräckligt god ekonomi för att också ha råd med den solidaritet som vi tycker är självklar. Där står de sakerna mot varandra.

En tredje sak gäller politisk splittring. Här i Sverige är åtta av åtta partier solitt enade om stödet till Ukraina. I många länder ser det inte ut så, utan mer eller mindre starka partier ifrågasätter det helt öppet eller tycker i varje fall att andra prioriteringar är viktigare. Det är också ständiga val i länder hela tiden.

Jag säger inte det här som en ursäkt utan för att förklara att olika länder ser olika på saken. Därför är kombinationen av gemensamma EU-insatser som alla kan samla sig bakom och bilateralt stöd där man har speciella förmågor – militära förmågor till exempel – avgörande.

Vi har klarat det här i fem år. Vi måste klara det ett tag till.