Fru talman! Ja, det var en diger dagordning som statsministern och Europeiska rådet tog sig igenom förra veckan.

Statsministern nämnde att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj var på besök. Samtidigt som han deltog i Europeiska rådet ökade spänningarna kraftigt gentemot USA och specifikt Donald Trump. Många menar att det här var första gången som Zelenskyj på allvar tog bladet från munnen och sa vad han egentligen anser om Donald Trump.

Jag undrar hur statsministern upplevde stödet för Zelenskyj i Europeiska rådet och om vi kan förvänta oss någon positionsförflyttning till exempel när det gäller de frysta ryska tillgångarna, som borde komma Ukraina till del.

Samtidigt ser vi hur bosättarvåldet på Västbanken eskalerar alltmer. Den senaste veckan har en amerikansk journalist, en fransk borgmästare och flera diplomater angripits och misshandlats – och såklart tusentals palestinier, men det når inte mediernas ljus när de attackeras under årets olivskörd. Radikaliseringen i bosättarrörelsen blir allt tydligare, och den högerextreme ministern Itamar Ben-Gvir kräver nu att bli försvarsminister i nästa högerextrema regering under Netanyahu.

I rådets slutsatser varnas företag för att lägga anbud på byggen i bosättningsområdet E1. Men vad händer om företag gör det ändå?

Storbritannien har nu gått ut och klart och tydligt meddelat att man kommer att införa sanktioner mot individer och företag som lägger anbud på att bygga bosättningen E1 i strid med internationell rätt. Storbritannien har också infört ett förbud mot bosättarprodukter och åtgärder mot dem som finansierar och understöder illegala bosättningar.

Det var inte någon större diskussion, sa statsministern. Jag undrar helt enkelt om det ändå finns ett momentum för att driva igenom det förslag som Frankrike och Sverige har lagt fram om sanktioner mot israeliska ministrar och om det är möjligt att få till sanktioner mot dem som deltar i utbyggnaden av det så kallade E1-området.