Protokoll 2026/27:8 Torsdagen den 15 oktober

/ Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 7)
Anf. 56 Jonas Lindberg (V)

Fru talman! Vi lever i dag inte upp till den svenska hälso- och sjukvårdslagen. Låt mig prata om den vårdkö som det oftast inte talas så mycket om men som nästan alla svenskar har mött!

Det handlar om att inte få tid på sin vårdcentral. När man väl kommer dit får man träffa olika läkare varenda gång. Trots att vi alla mycket väl vet att det leder till att människor med kronisk sjukdom drabbas av fler sjukhusinläggningar har väldigt lite hänt när det gäller att öka antalet allmänläkare i Sverige. Det talas ju om att sjukvården ska effektiviseras, men vi vet att kontinuitet är det klart effektivaste i vården.

Vi kan jämföra med en skolklass. En lärare som är ansvarig för 50 elever i ett klassrum i stället för 20 kan inte bedriva undervisning av god kvalitet för alla. Det blir brandkårsutryckningar och etisk stress. Man missar elever som faller mellan stolarna. Detta är i dag realiteten för svenska allmänläkare, och därför behöver de bli fler.

En klok distriktsläkare sa att man kan likna politikernas misslyckande med att förstärka den svenska primärvården med att skruva upp plattan med pastavattnet till tvåan och hoppas att det ska börja koka. Det sjuder knappt.

Fru talman! Vi behöver sätta fart på kokplattan, och därför behövs en kraftfull nationell mobilisering och handling likt den vi kan se i försvarsfrågorna. Det behövs breda överenskommelser och en samlande beredning där det finns enighet kring uppskalning över tid. Varför har vi inte denna modell på plats för att skala upp svensk sjukvård och dubblera antalet allmänläkare? I stället för att ta det politiska ansvaret har man haft en nästan religiös tilltro till att marknadens gudar ska komma in och fixa detta, men – surprise – det har de inte gjort här heller.

Lagen om valfrihet med fri etableringsrätt infördes i Sverige 2008. Lagen gör att affärsmässighet överordnas vårdbehov. Nu har vi facit på många sätt. Andelen allmänläkare på befolkningsnivå har inte ökat, utan vi har tvärtom fått en ojämlikare sjukvård. Mindre vårdcentraler har köpts upp av stora koncerner, och vi har sett fusk, oegentligheter och kriminalitet i sällan skådad utsträckning i vår sjukvård. Privata vårdgivare kan öppet bryta mot hälso- och sjukvårdslagen genom att prioritera dem med försäkring före andra. Det är hög tid att införa etableringskontroll och skrota lagen om valfrihet.

När Sverige kom ut ur pandemin stod alla politiker på rad och lovade att vårdpersonalen skulle få bättre villkor. De applåderade och kastade gratulationer över personalen för dess heroiska insatser. Sjukskrivningarna har dock fortsatt att öka på grund av att resurserna inte räckt till. Att jobba i svensk sjukvård har blivit en högriskfaktor för ohälsa.

Vi borde göra som våra grannländer, fru talman, och skrota karensavdraget, korta arbetstiden och sätta ett tak för hur många patienter en sjuksköterska kan ansvara för. Då kommer vi att få fler vårdplatser. Temperaturen i sjukvården kommer att gå ned om vi tar krafttag för att fördubbla antalet allmänläkare, indexerar, ökar statens finansieringsansvar för sjukvården och skapar en primärvård med delaktighet och kontinuitet för patienterna i stället för valfrihet för vinstdrivande koncerner att köpa upp vårdcentraler med fri etablering.

(Applåder)