Fru talman! Jag vill prata om den eskalerande psykiska ohälsan hos barn och unga. Allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. I Kalmar län, där jag bor, går 20 procent av alla flickor mellan 13 och 17 år på bup. För tio år sedan var andelen 13 procent. I mitt län har antalet barn som får behandling hos bup fördubblats de senaste fem åren.

Vi är många som länge pekat på att bup behöver mer resurser. Ett gediget arbete har gjorts på många håll i landet. I Region Kalmar län har medelväntetiden för behandling på bup minskat med över två månader det senaste året. Men trots det är utvecklingen när det gäller antalet barn som behöver bup fortfarande explosionsartad. Vi har skapat ett samhälle där barn måste få insatser från hälso- och sjukvården och medicineras för att orka leva.

Centerpartiets vision är att dagens unga ska tillhöra den friskaste generationen någonsin. För att lyckas krävs kraftfulla reformer. Barns och ungas vardag måste förändras i grunden, och jag vill lyfta tre områden där förändringar behöver göras.

För det första måste sociala medier begränsas och beskattas. Nu finns det ett bra underlag för att lagstifta om åldersgräns för när barn får använda sociala medier, och detta arbete måste fortsätta.

Centerpartiet vill gå längre. Vi är beredda att införa en beskattning av sociala medier-bolagen och vill snarast tillsätta en utredning om hur den ska utformas. Principen är att sänka skatten på det som skapar värde, som arbete och företagande, och beskatta det som skadar. Vi ser helst en skatt eller avgift som baseras på hur skadliga och beroendeframkallande algoritmerna är. Detta ska ge bolagen ekonomiska incitament att förändra sina plattformar. Hittar de lösningar som gör apparna mindre skadliga minskar också behovet av beskattning. Kostnaden ska ligga på bolagen, inte på användarna.

Svenska företag har en lång tradition av att bidra till samhällsutvecklingen. De här bolagen gör i stället stora vinster på affärsmodeller vars negativa konsekvenser i hög grad bärs av barn, unga, familjer och samhället. Det måste vi få ordning på.

För det andra måste vi stärka det som får barn och unga att må bra. Fysisk aktivitet, kultur och sociala sammanhang ska bli mer tillgängliga genom stärkt stöd till föreningar, idrottsliv och studieförbund. Skolan ska ha dagliga pulshöjande aktiviteter och samarbete med lokala idrotts- och friluftsföreningar för att få in mer rörelse under och i samband med skoldagen.

För det tredje: De som söker vård för psykisk ohälsa ska få en kontaktperson, en fast vårdkontakt, som stöd mellan skolan, socialtjänsten och hemmet. Det hjälper särskilt barn och unga med komplexa och långvariga sjukdomstillstånd, där behovet av en utsedd kontaktperson som håller ihop vårdinsatserna är särskilt stort.

Jag har på nära håll sett familjer där barns psykiska ohälsa lett till att föräldrar bränner ut sig och blir sjukskrivna i den kamp det innebär att samordna alla kontakter kring barnet. Inget barn ska behöva kämpa ensamt, och ingen ung människa ska lämnas utan stöd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Brihall (C).