Fru talman! Hade ni träffat någon av mina lärare i högstadiet hade ni antagligen fått er en trött suck när de hörde mitt namn. Jag var nämligen en av alla de där eleverna som totalt tappat motivation och intresse för skolarbetet. Jag ville faktiskt göra precis allt annat än att just gå i skolan. När jag gick ut årskurs 9 hade jag streck i vartenda ämne, och gymnasiet kändes väldigt, väldigt långt borta.

På något sätt var det min kärlek till dans och musik som fick mig att komma tillbaka till skolbänken. Genom estetiska programmet på Bolandsskolan hittade jag en väg där jag fick lära mig teoretiska ämnen kombinerat med det jag älskade allra mest. För mig var det aldrig ett indraget studiebidrag som fick mig att vilja gå till skolan, utan det var möjligheten att på skoltid få ägna mig åt det jag faktiskt tycker om och som är kul.

Som ni säkert vet går inte alla elever ut med toppbetyg, och vi behöver hitta sätt att engagera och entusiasmera just dem som inte lyckats från början. För min del lyckades jag på något magiskt sätt ändå ta mig igenom gymnasiet. Men alla gör inte det, och det måste finnas möjlighet att lära sig under hela livet. Det är faktiskt aldrig för sent att bilda sig.

För många av dem som inte klarar gymnasiet är folkhögskolan ett bra alternativ. Folkhögskolorna är en viktig del av vuxenbildningen, och folkhögskolor ger människor möjlighet att växa. Det kan vara allt från att läsa på allmän linje och få behörighet till universitetet till att bara få ägna sig åt teater eller gå en skrivarkurs.

Det är fantastiskt att vi i Sverige har en tradition av bildning och att man kan studera på folkhögskola och fördjupa sina kunskaper. Folkhögskolan har en annan typ av pedagogik. Bildning är mer än bara utbildning. Det handlar om frihet under ansvar, och du har en stor möjlighet att utforma kursinnehållet efter kursdeltagarens behov.

En del personer behöver en andra chans i livet, och det kanske är just på folkhögskolan som du hittar den pedagogik som passar just din inlärningsstil och finner den gemenskap som du kanske så länge har behövt. Det här kan vara avgörande för att du ska komma vidare i livet.

Dessvärre är både folkhögskolor och studieförbund satta under ekonomisk press. När det gäller studieförbunden pratar vi om minskade anslag med 500 miljoner de senaste åren.

Fru talman! Utan folkbildning tystnar Sverige! Så lät ABF:s kampanj med syftet att uppmärksamma den nedmontering som har skett av folkbildningen de senaste åren.

Jag och många med mig vill faktiskt inte ha ett tyst Sverige. Vi vill ha ett Sverige där människor möts och utvecklas tillsammans. Du ska kunna anmäla dig till en studiecirkel för att lära dig nya saker, kanske ett nytt språk – eller varför inte hitta gemenskapen i musiken eller dansen som jag gjorde? Det här är trots allt någonting som är fantastiskt med Sverige.

Folkbildning är en central pelare för den svenska demokratin. Sverige behöver starka studieförbund och folkhögskolor, men i stället har vi nu studieförbund som har sagt upp personal och stängt sina lokaler. Folkhögskolorna har lagt ned kurser och fått minska det stöd som de kan ge till deltagarna.

Det har varit så oerhört sorgligt att se hur man de senaste åren systematiskt har försökt nedmontera folkbildningen. Vi i Sverige ska vara stolta över vår långa tradition av bildning, och jag hoppas att vi de kommande åren värnar folkbildningens självständighet och oberoende. De kommande åren måste vi ge studieförbunden och folkhögskolorna rätt förutsättningar att utvecklas.

Länge leve folkbildningen!

(Applåder)