Fru talman! När jag ansvarade för grundskolan i min hemkommun Västerås var frågan sällan om det fanns något behov av fler speciallärare eller en starkare elevhälsa. Frågan var snarare vad pengarna räckte till. Den erfarenheten tar jag med mig hit.

Bakom skolans finansiering finns en elev som behöver hjälp, en lärare som behöver tid och en rektor som behöver veta om pengarna räcker också nästa läsår.

Jag vill lyfta fram två saker: skolans finansiering, som behöver hålla över tid, och att pengarna måste stanna i skolan.

Fru talman! Riksdagen har slagit fast att utbildning ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Men kommunernas ekonomiska förutsättningar ser olika ut. Under förra mandatperioden lade regeringen fram flera skolreformer som Sveriges Kommuner och Regioner varnade för var otillräckligt finansierade.

Flera av de reformerna har viktiga och riktiga ambitioner. Men ambitioner betalar inga lärarlöner. När regeringen höjer kraven utan full finansiering är det kommunerna som får täcka skillnaden. Möjligheten att klara skolans uppdrag blir då beroende av kommunens ekonomi. Det håller inte om utbildningen ska vara likvärdig.

Den som beslutar om reformer måste också ta ansvar för räkningen. När löner och hyror stiger och inflationen är hög måste statsbidragen följa med. Annars betyder samma belopp i budgeten mindre pengar till undervisningen.

Vi socialdemokrater vill ha ett långsiktigt sektorsbidrag som räknas upp med löne- och kostnadsutvecklingen och där nya uppgifter för skolan ska finansieras fullt ut. Vi vill också minska antalet riktade statsbidrag. En viss skola behöver fler speciallärare. En annan skola behöver stärka elevhälsan. Huvudmännen måste kunna rikta resurserna dit där behoven finns, och rektorer ska kunna välja insatser utifrån den egna skolans behov.

Fru talman! Det andra jag vill lyfta fram gäller vad pengarna används till. Skattemedel avsedda för elevers utbildning kan i dag lämna skolan i form av vinst till ägare. Där behöver man svara på en konkret fråga: Varför ska pengar till elevernas utbildning kunna delas ut till ägare?

Vi socialdemokrater vill avskaffa marknadsskolan och förbjuda vinstuttagen. Skolans största tillgång är personalen. Men personalen är också den största kostnaden. I ett system där ägarna kan ta ut vinst finns ett ekonomiskt intresse av att hålla nere den kostnaden.

Det är därför vinstfrågan handlar om elevernas vardag, om hur många elever läraren ska hinna hjälpa och om tillgången till speciallärare och elevhälsa. Överskott ska återinvesteras i utbildningen.

Hur förklarar man för en förälder att pengarna inte räcker till barnets stöd, samtidigt som skolpengen delas ut som vinst till ägare? Det vill vi socialdemokrater ändra på. Skolans finansiering måste hålla över tid, och pengarna ska stanna i skolan.

(Applåder)