Fru talman! Hur mycket är ett barns liv värt? Många skulle svara att det är ovärderligt. Verkligheten i många av landets kommuner visar dock något helt annat.

I min hemkommun Eskilstuna har Sverigedemokraterna under flera år motionerat om att all förskolepersonal ska få en årlig utbildning i första hjälpen, olycksfallshantering, hjärt-lungräddning och hantering av luftvägsstopp. Svaret från Socialdemokraterna, som har styrt kommunen i över 100 år, har dock alltid varit detsamma: avslag. Motiveringen har varit att det är för dyrt. Enligt kommunens egna beräkningar rör det sig om cirka 600 000 kronor.

Socialdemokraterna anser alltså att 600 000 kronor är för mycket för en modell som kan utgöra skillnaden mellan liv och död för alla barn i kommunens förskolor. Samtidigt kan samma politiker lägga hundratusentals kronor – ibland miljontals kronor – på exempelvis offentlig konst. Det kan handla om en förkromad äppelskrutt, en flytande moderkaka, eller, som i min hemkommun, en hög med rödmålade plankor. Det är en skamlig prioritering.

Missförstå mig inte: Jag har ingenting emot offentlig konst. Det finns mycket konst som jag själv uppskattar. Men politik handlar om prioriteringar. När valet står mellan att stärka barns trygghet och att lägga pengar på ännu ett konstprojekt – då vet jag vad jag väljer.

Jag väljer barnens trygghet. Jag väljer deras säkerhet. Jag väljer insatser som kan rädda barnens liv. Så skulle jag välja varje dag i veckan, året om.

Fru talman! Det här handlar inte bara om en enskild kommun och en lokal politisk konflikt. Det handlar om en allvarlig fråga som berör förskolor runt om i hela landet. När kommunpolitiker gång på gång väljer bort livsviktig utbildning behöver vi tydligare nationella krav.

Barns säkerhet ska inte vara beroende av vilken kommun de råkar växa upp i eller vilka politiska prioriteringar som görs i kommunhuset. Jag vill därför se tydliga krav på att all förskolepersonal regelbundet ska utbildas i första hjälpen, hjärt-lungräddning samt olycksfallshantering och luftvägsstopp. Det skulle stärka tryggheten för barnen, skapa större säkerhet för föräldrarna och ge personalen bättre förutsättningar att klara en akut nödsituation.

I slutändan handlar detta om något mycket större än bara en budgetpost. Det handlar om ansvar. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om våra barns liv.