Protokoll 2026/27:8 Torsdagen den 15 oktober

/ Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 7)
Anf. 117 Hanna Schölander (L)

Fru talman! Skolan är ett av våra viktigaste områden. Barn och unga är vår framtid. Skolan är platsen där alla barn får chansen att bli den de kan bli, oavsett var de växer upp eller vad föräldrarna har i plånboken. I skolan ska alla barn få samma möjligheter, kunskap och framtidstro.

Skolan ska ge varje barn en bra start i livet. I skolan ska man känna nyfikenhet, motivation och att det är roligt att få lära sig, träffa klasskamrater och prova på något nytt. Alla barn ska känna sig trygga, bli sedda och skaffa vänner. Skolan ska vara en plats man längtar till.

Men så ser det inte ut i dag. Skolan i Sverige tillhör de stökigaste i Norden. Var tredje elev upplever ofta eller alltid att det är stökigt, och hot och våld mot lärare har ökat med 150 procent de senaste tio åren.

Vi har haft en skola där mobilen har blivit det centrala i klassrummet i stället för nyfikenhet och böcker. Läxan i svenska ges på stenciler som trycks ned i ryggsäcken tillsammans med den blöta handduken från gympan. Stök och överfulla klassrum har blivit vardag.

Fru talman! Så kan vi inte ha det. Det är inte den start i livet vi vill ge våra barn.

Liberalerna har de senaste åren genomfört den största reformen inom skolan på 30 år, med miljardsatsningar. Vi har gått från skärm till pärm, sett till att våra barn och unga har böcker att läsa i skolan och tagit bort störande moment som mobiler under skoldagen. Vi har stärkt lärarnas roll och skapat ordning och reda. Men vi behöver göra mer. Det behövs mer trygghet i klassrummet.

Varje elev behöver en egen lärobok i varje ämne. Lågstadiet ska vara skärmfritt, och förskolan måste få krav på minst 100 timmars högläsning. Vi behöver ge våra barn och unga en framtid. Skolan behöver mer ordning och reda.

Därför vill vi i Liberalerna ha max 20 elever per klass. Vi vill införa hjälpklasser för stökiga elever och ge ett starkare mandat för läraren att leda undervisningen i klassrummet. Då kan den stökiga pojken få hjälp i en liten grupp, och den ambitiösa flickan slipper vara kuddflicka. Läraren måste få vara lärare och ha tid med varje elev. Med mindre klasser får vi mer studiero och trygghet.

Men det viktigaste av allt är att vi för våra barns framtid måste förstatliga skolan. Kommunaliseringen och avregleringarna har gjort svensk skola till ett postkodlotteri, där det skiljer 70 000 kronor mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst. Detta kan vi inte fortsätta med.

Fru talman! Jag återkommer till det som är viktigt: våra barns framtid. Vi behöver en skola där alla får samma förutsättningar, kunskap och framtidstro, med böcker, trygghet och ordning och reda. Då behövs liberal skolpolitik.