Fru talman! Skolan har öppnat och öppnar dörrar för så många barn. Oavsett vem man är eller vilka förutsättningar man har är skolan en plats där man kan utvecklas och där alla har möjlighet att forma sin egen framtid.
Det finns därför goda skäl att tro på svensk skola, att tro på Sveriges barn och att tro på Sveriges ungdomar. Detta förutsätter dock att vi, vuxenvärlden, inte sviker, inte stoppar huvudet i sanden och inte ger upp.
Frågan bör dock ställas om det är svensk skola som är i kris, som vissa hävdar, eller om det är svensk skola som behöver ta hand om resultatet av vår tids tillkortakommanden.
När 28 procent av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, när ungefär var femte elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg, när 71 procent av tjejer mellan 16 och 24 år lider av psykisk ohälsa, när omkring var tionde elev återkommande har en känsla av rädsla i skolan och när omkring var tionde elev regelbundet utsätts för mobbning, då har vi ett ansvar – ansvaret att se barnet och ungdomen inte bakom utan framför siffran, ansvaret att förstå roten till att det är som det är, ansvaret att agera och ansvaret att göra allt vi kan för att ge barnen, föräldrarna, rektorerna och lärarna det stöd, de verktyg och den frihet de behöver för att skapa en skola av lärande, trygghet och framtidstro.
Men, fru talman, låt oss också prata om alla elever som går till skolan varje dag, som knäcker läskoden, som är ett stöd för en klasskamrat så att livet känns lite lättare att leva, som kämpar för det där betyget för att kunna nå sin dröm. Låt oss prata om alla de nyexaminerade elektriker som går till ett jobb dagen efter examen och om alla fantastiska studenter som springer ut inför varje sommar för att möta vuxenlivet.
Varje barn är unikt och har unika förutsättningar och möjligheter. Låt då skolan vara en plats som ger utrymme för just detta! En jämlik skola är inte en likadan skola. En jämlik skola bygger på valfrihet, att vi har en mångfald av skolor och att varje elev blir sedd.
En elev som blir sedd vågar mer. En elev som känner sig trygg lär sig mer. Vi vet att en elev som har sovit gott, som har haft tid att röra på sig och som har mer av gemenskap än skärmtid mår bättre. Kristdemokraterna har under fyra år i regering jobbat hårt för att stärka detta, men mer behöver göras.
Låt oss aldrig blunda för utmaningar och problem, men låt oss heller inte glömma att skolan öppnar dörrar för så många barn runt om i vårt land. Låt också det vara vår skolberättelse. Tro på Sveriges barn! Tro på svensk skola!