Fru talman! Tänk dig att du är gammal, så gammal att du behöver kommunens hemtjänst. Tänk dig att du ramlar hemma i ditt kök och blir liggande på golvet. Du kommer inte upp själv. Du har ett trygghetslarm på armen. Du trycker på knappen, men ingen kommer. Du blir liggande och får ligga så till nästa dag. Visst låter det hemskt? Men detta är faktiskt vad som har hänt i vårt land.

Givetvis handlar detta om extremfall, och de är få. Det handlar om få hemska fall, och när kommunerna får kännedom om dem görs en utredning och en anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Det är så vi gör i Sverige när något blir fel.

Räcker det? Nej, menar jag, för något väsentligt saknas. Det som saknas är den drabbades perspektiv. Vad är det egentligen som har hänt när en människa ligger på golvet i timmar utan att få hjälp? Jo, hennes människovärde har kränkts, och när det sker räcker det inte att byråkratin jobbar. Det måste också till någon form av gottgörelse från kommunens sida gentemot den drabbade.

Fru talman! Jag kommer därför att nu under allmänna motionstiden lämna in ett förslag om att kommunerna måste skapa ett system för ekonomisk kompensation till alla dem som drabbas av allvarlig vanvård inom den kommunala äldreomsorgen.

Redan i dag kan en individ som anser sig allvarligt felbehandlad stämma kommunen och få ett skadestånd. Men för att göra det krävs att du själv anlitar ett ombud och startar en rättsprocess. Är du gammal och skröplig orkar du förmodligen inte det. Rimligt är därför att kommunen själv, utan att en domstol tvingar den, betalar ut en ekonomisk ersättning när den har gjort allvarliga fel.

Inom sjukvården finns redan ett motsvarande system med patientförsäkringen. Blir en patient felbehandlad får hon ersättning av regionernas gemensamma försäkringsbolag. Det kan förvisso diskuteras hur väl denna försäkring fungerar, eftersom de belopp som betalas ut kan vara anmärkningsvärt låga, men den finns i alla fall där. Motsvarande försäkring finns inte inom den kommunala äldreomsorgen.

Fru talman! Jag kommer samtidigt också att föreslå att kommunerna ska vara skyldiga att inrätta motsvarigheten till en patientnämnd för äldreomsorgen.

Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver att alla regioner måste ha en patientnämnd dit patienter kan vända sig när de anser sig vara felbehandlade av vården. Händelser inom den kommunala sjukvården kan också anmälas dit. Men det rör sig då endast om sjukvård, i enlighet med vad som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen. Äldreomsorg utförs i enlighet med socialtjänstlagen, och där finns inte motsvarande krav på att det ska finnas en nämnd som granskar alla fall av vanvård.

Vilka insatser som definieras som omsorg och vilka som definieras som sjukvård kan ibland flyta ihop. Omsorgen kan vara omfattande och lika betydande för den enskildes hälsa som sjukvården.

Allvarliga fall av vanvård kan i värsta fall leda till döden. En människa som blir liggande på sitt köksgolv efter att hon har fallit kan ha brutit höftbenet. Det är kommunens hemtjänst som då har ansvaret för att kontrollera om detta har hänt.

Fru talman! Dessa förslag tror jag inte har någon höger- eller vänsterprägel. Därför vill jag uppmana kammarens ledamöter att ansluta sig till motionen när den så småningom behandlas.

(Applåder)