Fru talman! I Sverige ska den som vill utbilda sig kunna göra det, oavsett om man har föräldrar som kan hjälpa till ekonomiskt eller inte. Det ska vara möjligt att studera på heltid utan att tvingas välja mellan att klara sina studier och att ha råd att betala hyra och mat.

Men verkligheten för många studenter ser inte ut så i dag. Studiemedlet ligger under EU:s gräns för låg ekonomisk standard. Samtidigt ökar kostnaderna i samhället, och hyrorna stiger. För tre av fyra studenter täcker inte studiemedlet deras levnadsomkostnader. Ungefär var fjärde student uppger att de inte har råd med vård och mediciner.

Därför tycker vi i Vänsterpartiet att bidragsdelen i studiemedlet är alldeles för låg. Att höja studiemedlet är inte en lyx. Det är en investering i människors möjlighet att utbilda sig.

Det borde även införas ett semestertillägg i studiemedlet. På så sätt kommer studenterna att kunna klara av ekonomin även under sommaren.

Fru talman! I dag kan den som studerar på högskola eller annan eftergymnasial utbildning normalt få studiemedel i högst 240 veckor. Men den förväntade utbildningstiden har blivit längre utan att tiden för studiemedlet har förlängts. Ett sådant exempel är läkarprogrammet. Detta medför att studenter har förbrukat det högsta antalet veckor med studiemedel innan de hunnit ta examen. Det finns därmed en risk, fru talman, att studenter hoppar av studierna innan de tagit examen.

Riksrevisionens granskning av studiemedlet visar på problemet med att studiemedelstiden i dag är för kort och att studiemedlet därmed inte räcker för hela utbildningstiden. Granskningen visar att nästan var fjärde läkarstudent har förbrukat sina studiemedelsveckor innan utbildningen är slutförd – en andel som kommer att öka i och med att läkarutbildningen förlängts till sex år.

Dessutom följer livet inte alltid en rak linje. Efter flera år i arbetslivet kan viljan att byta yrkesbana växa fram, eller så behövs kompletterande utbildning för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Därför behöver reglerna för att få ytterligare studiemedel ses över.

Fru talman! Utbildning är en av våra viktigaste gemensamma investeringar. Det handlar om kompetensförsörjning. Det handlar om möjligheten att byta bana i livet. Men framför allt handlar det om människors frihet att forma sin egen framtid. Därför ska ingen behöva fråga sig: Har jag råd att studera? Frågan ska vara: Vad vill jag utbilda mig till?

Utbildning ska vara till för alla – inte bara för dem som har råd.

(Applåder)