Fru talman! Det är första skoldagen på läsåret. Sommarvärmen har inte hunnit lägga sig, och utanför skolans korridorer är det precis lika lugnt och tryggt som hemma på gatan i stan. I ett klassrum i Kalmar sitter 20 elever böjda över sina böcker – riktiga böcker. Det är tyst men förväntansfullt.
Mamma och pappa har berättat om tiden då de gick i skolan. Deras klassrum och skola präglades av stök, bråk och gängrekrytering. Det känns så främmande och långt borta. Hur kunde det ha skett här, i Sverige?
Läraren har tid att undervisa, ingen telefon surrar i fickan och ingen elev lämnas efter. Flickan längst bak, vars föräldrar aldrig klarade skolan, räcker upp handen. Hon kan svaret, som nästan alltid. Om tolv år står hon i en operationssal, redo att rädda livet på den som en gång sa att hon inte skulle bli något.
Pojken bredvid ska bli elektriker. Han är stolt över det, för i det här Sverige har en yrkesutbildning samma status som en akademisk examen. I Rinkeby och i Ronneby lämnar fler ungdomar än någonsin gymnasiet med fullständiga betyg. Gängen är ett minne blott. Detta är vad Sverige kan och ska vara.
Fru talman! Vi väljer inte våra föräldrar. Vi väljer inte heller den tid vi föds in i, men vi väljer vad vi gör med vår tid i skolan. Sveriges utbildningssystem ska bygga på likvärdighet och jämlikhet men också höga förväntningar på varje elev. I klassrummet spelar det ingen roll var dina föräldrar kommer ifrån, vad de heter i efternamn eller vad de tjänar. Betyget ska spegla vad du kan. Detta är det mest jämlika löfte ett samhälle kan ge, för kunskap har inget efternamn.
Men vi vet också vad som händer när löftet bryts. En misslyckad skolgång är den gemensamma nämnaren bakom alltför många liv i utanförskap och kriminalitet. Som lärare har jag sett det på nära håll, och jag vet därför att en gymnasieexamen är det bästa vaccinet mot just utanförskap. Det är aldrig för sent. Den som misslyckades vid 16 kan lyckas vid 30. Vill du sadla om eller välja en annan väg börjar resan med utbildning. Det viktiga är inte var du kommer ifrån utan vart du är på väg.
Fru talman! De senaste fyra åren har vi vänt skolans riktning. Vi har gått från skärmar till böcker, från stök till studiero och från kravlöshet till kunskap. Från och med i höstas är skoldagen mobilfri i hela grundskolan. Lärare och rektorer har fått verktyg för att skapa ordning och studiero. Skolverket arbetar med nya läroplaner där grunderna, att läsa, skriva och räkna, alltid kommer först.
Vi har påbörjat en genomgripande renovering av friskolesystemet, där oseriösa aktörer ska bort och skattepengar ska gå till undervisning. Mycket är ännu ogjort, men för Moderaterna ligger riktningen klar: Vi ska ha en kunskapsskola där ordning och reda, kunskap och fakta står i centrum, där lärare får vara lärare, med mindre administration och mer tid till undervisning, och där betygen går att lita på. Vi ska ha en vuxenutbildning och en yrkesutbildning som ger en andra chans till alla som behöver den.
Fru talman! Utbildning är den största möjliggöraren i det här landet. Den gör inte alla lika, men den ger alla en likvärdig chans. Framtiden ska inte ärvas. Den ska förtjänas, formas och förverkligas utifrån varje individs slit, flit och vilja att skapa sin egen framtid. Flickan längst bak i klassrummet, som tar sig från utanförskapet till operationssalen, är inte en visionär målbild. Hon är vad svensk skola ska göra möjligt.
(Applåder)