Fru talman! Jag kommer från Dalarna, vilket hörs på min dialekt. Vi i Dalarna har Sveriges fjärde största turistnäring, med bland annat Sälenområdet, som är norra Europas största skidsportort. Vår arbetslöshet ligger klart under rikssnittet, vi har en stark kulturhistoria och vi är ett stort exportlän, bland annat vad gäller trävaror.

Är allt frid och fröjd, då? Nej, fru talman, det är det tyvärr inte. Apropå trävaror läser jag i Mora Tidning hur Naturskyddsföreningen och Älvdalens Besparingsskog än en gång är i konflikt med varandra när det gäller bevarandet av arter och avverkning av skog. Skogsägarna upplever att Naturskyddsföreningen systematiskt inriktar sig på att hindra deras verksamhet och menar att om detta får fortsätta kommer det att leda till färre arbetstillfällen i såväl besparingsskogarna som i företag som levererar varor och tjänster till besparingsskogarna.

Älvdalens Besparingsskog och Särna-Idre Besparingsskog ger bidrag på 40–50 miljoner kronor årligen till delägare och samhälle. Bidragen går bland annat till delägarnas skogsvård, till små och stora jordbruk, till bystugor och föreningar och till väghållning och landskapsvård. Dessa bidrag kommer att minska kraftigt om besparingsskogarna fortsatt hindras i sin verksamhet. Detta är tyvärr inget sällan förekommande ärende utan en konflikt som finns på många fler ställen än i Älvdalen.

Naturskyddsföreningen menar att allt som krävs är att följa gällande lagstiftning, och det ska man givetvis göra. Men vi borde kanske ha en lagstiftning som tar hänsyn till både biologisk mångfald och skogsägarnas intressen. Jag menar att skogsägarna är de som skapar en god skogsskötsel, för de vill ju lämna över en skog i gott skick till nästa generation. Och den biologiska mångfalden har ju skogsägarna själva skapat genom en god skogsförvaltning.

Det är märkligt att det kan räcka att en tretåig hackspett har landat i skogen, hackat på sitt karaktäristiska sätt och sedan flugit all världens väg för att det ska bli ett avverkningsstopp. Kan vi ha det så? Nej, det vill jag påstå att vi inte kan.

Något som berör inte bara mitt län utan alla län är de förestående dammutrivningarna. Miljöåtgärder är viktiga, och miljövillkoren för vattenkraftverk och regleringsdammar omprövas nu i hela Sverige. Det kan leda till stora förändringar där dammar kan behöva rivas ut. De EU-direktiv som finns angående fiskars vandring och dammutrivningar som konsekvens gör många som bor och verkar runt de omkring 9 000 dammarna i Sverige verkligt bekymrade. Med dessa direktiv riskerar också ett stort antal 200–300 år gamla dammar rivas ut.

Konsekvenserna av detta skulle vara förödande för kulturvärden, enskilda fastighetsägare, näringsidkare och ekosystem. Inte minst producerar många av dessa dammar stabil el, och med tanke på omvärldsläget är robust elproduktion viktig. Dammarna är också till hjälp vid stora vattenflöden, och de hindrar översvämningar. Dessutom kan räddningstjänsten hämta vatten i dem vid stora skogsbränder.

Här behöver vi alltså också tänka om.