Fru talman! Vi pratar om vilket Sverige vi vill bygga – ett starkare Sverige, ett tryggare Sverige, ett mer jämlikt Sverige. Men om vi ska bygga ett starkare och tryggare Sverige måste vi börja där människor tillbringar en stor del av sina liv. Vi måste börja på jobbet.
Det är där många människors vardag börjar. Det är också där många av samhällets problem blir väldigt konkreta. Det är där man känner av stressen när bemanningen inte räcker till. Det är där man känner otryggheten när anställningen bara är tillfällig. Det är där man märker när lönen inte räcker till. Och det är där man märker vad som händer när människan får stå tillbaka för jakten på effektivitet och kortsiktig vinst.
Fru talman! Socialdemokraternas kongress pekade ut en ny riktning för Sverige. För mig handlar den riktningen om något väldigt enkelt: Den som arbetar ska kunna leva ett tryggt liv. Det borde vara självklart, men det är det inte för alla. Därför behöver vi stärka den svenska modellen. Vi behöver starka fackförbund och starka kollektivavtal. Vi behöver fler fasta anställningar och en bättre arbetsmiljö.
Vi måste också fortsätta pressa tillbaka arbetslivskriminaliteten. Det är inte rimligt att företag som tar ansvar för sina anställda ska konkurreras ut av företag som dumpar löner och villkor. Det är inte fri konkurrens. Det är en kapplöpning mot botten och en försämring av människors livsvillkor.
Fru talman! För mig är detta också en fråga om social hållbarhet. Vi kan inte kalla ett samhälle hållbart om människor blir sjuka av att arbeta. Social hållbarhet handlar också om arbetsplatsen och om att kunna gå till jobbet och veta att man kommer hem med krafter kvar. Det handlar om att kunna försörja sig på sin lön och om att kunna vara förälder, vän och människa, inte bara arbetstagare. Och det handlar om att ha en röst när arbetslivet förändras.
Fru talman! Arbetslivet kommer att förändras. AI, digitaliseringar och nya arbetssätt kommer att påverka våra arbetsplatser. Då ska frågan inte vara: Hur kan vi få människor att springa ännu fortare? Den ska vara: Hur använder vi utvecklingen för att skapa ett mer hållbart arbetsliv?
Där har fackföreningsrörelsen en avgörande roll. De som varje dag finns på arbetsplatserna vet nämligen vad som fungerar och vad som inte fungerar. Därför ska arbetstagare vara med inte bara när förändringen redan är beslutad, utan de ska vara med och forma den.
Fru talman! Vi socialdemokrater vet vilken sida vi står på. Vi står på arbetstagarnas sida. Vi står för ett arbetsliv där arbete ska ge frihet och trygghet, inte stress och otrygghet. Vi står för en välfärd där personalen ska orka stanna kvar och där kvalitet inte byggs genom att springa snabbare. Och vi står för ett samhälle där den som arbetar ska kunna känna: Jag behövs. Jag har rättigheter. Jag har en röst. Och jag kan bygga mitt liv på mitt arbete.
Det är för mig social hållbarhet. Det är för mig facklig politik. Och det är en del av den socialdemokratiska riktningen framåt. Ett hållbart Sverige börjar inte någonstans långt borta. Det börjar på jobbet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Markus Kallifatides och Andrine Winther (båda S).