Fru talman! Sverige behöver fler som arbetar och färre som lever på bidrag. Ändå har vi byggt system där människor kan bli kvar i försörjningsstöd år efter år trots att de har förmåga att arbeta. Det är dåligt för Sverige, men framför allt är det dåligt för de människor som fastnar i utanförskap. Den som är beroende av bidrag har mindre makt över sitt eget liv. Att försörja sig själv ger en självständighet och en frihet som inget bidragssystem någonsin kan ersätta. Det är därför vi moderater sätter arbetslinjen före bidragslinjen.

Sverige har ett arbetsmarknadspolitiskt problem som ibland kan verka motsägelsefullt: Samtidigt som människor går arbetslösa skriker företag efter arbetskraft. Detta är särskilt tydligt i mitt hemlän Skåne. Skåne har hög arbetslöshet, men samtidigt uppger omkring 70 procent av de skånska företagen att de har svårt att hitta rätt kompetens. För 30–40 procent är kompetensbristen så stor att den direkt hindrar företaget från att växa. Vi har människor som behöver jobb, och vi har företag som behöver arbetskraft. Det duger inte.

I min valkrets finns några av Sveriges starkaste miljöer för forskning, innovation och företagande. I min hemstad Lund utvecklas teknik som används över hela världen, och bara en kort resa bort – över Öresund – finns ytterligare en stor arbetsmarknad med arbetsgivare som behöver personal.

Vi måste se till att fler svenskar tar de jobb som finns. Det kräver utbildning och bättre matchning, men det kräver också att vi ställer krav.

Under mina år som ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden i Lunds kommun mötte jag människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden och behövde mycket stöd för att ta steget till egen försörjning. Jag blev alltmer övertygad om en sak: Det största sveket mot en människa är att sluta ha förväntningar på henne och att acceptera uppfattningen att just den personen inte behöver bidra. Samhället ska erbjuda stöd och möjligheter men också förvänta sig att människor gör vad de kan för att förändra sin situation. Det är att tro på människors förmåga.

Ett samhälle som nöjer sig med att betala ut bidrag till människor som skulle kunna arbeta har alldeles för låga ambitioner. Alla som kan ska bidra till vårt gemensamma utifrån sina egna förutsättningar.

Jag växte upp i ett Sverige som gav mig möjligheter. Detta är ett fantastiskt samhälle som ger människor makt att forma sitt eget liv, men det förutsätter också att människor tar ansvar för de möjligheter som de får. Detta är kärnan i den moderata arbetslinjen, och det behöver Sverige mer av.

(Applåder)