Fru talman! I arbetarrörelsen organiserade sig människor för att få mer makt över produktionsmedlen och förbättra sina egna liv. Trots kraftigt motstånd från de privilegierade ledde kampen för demokratiska fri- och rättigheter till framgång under början av 1900-talet.

Den följdes av en fortsatt strävan för ökad social och ekonomisk rättvisa, och den svenska modellen växte fram. Genom politiska reformer kunde det växande välståndet fördelas rättvist och solidariskt, en generell välfärd skapas och det svenska folkhemmet byggas. År 1972 hölls FN:s första miljökonferens här i Stockholm med inledningstal av Olof Palme.

Under 1980-talet började dock de ekonomiska klyftorna åter att vidgas. Globaliseringen förstärkte obalansen mellan kapital och arbete till kapitalets fördel. Klimatförändringarna orsakade av människans utsläpp var nu kända.

1990-talet präglades av stora samhällsförändringar i vårt land med en hög arbetslöshet, bankkris och betydande nedskärningar i välfärden för att sanera statsfinanserna. Kreditmarknaderna hade avreglerats, och Sverige hade fått en självständig riksbank. Skolsystemet förändrades i grunden genom friskolereformen och det fria skolvalet. Sverige blev medlem i EU.

Sverige blev också det land inom OECD där ojämlikheten och klassklyftorna kanske växte allra mest. Ökade kapitalinkomster och minskad omfördelning i skatte, transfererings- och välfärdssystemen bidrog starkt till detta. En högerorienterad majoritet här i riksdagen har sedan 2006 motverkat möjligheterna att driva en mer progressiv politik, vilket inte minst syns i att klimatomställningen, i orättvisornas spår, nu haltar betänkligt i vårt land.

Fru talman! En mer progressiv politik har stora möjligheter att vända utvecklingen – både att minska klyftorna och utsläppen och att skapa hopp och framtidstro. Vi socialdemokrater menar att målet för den ekonomiska politiken ska vara full sysselsättning och att den därför måste vara offensiv. När fler jobbar möjliggör vi en bättre välfärd. Välfärden är samtidigt en förutsättning för en god ekonomisk utveckling. Alla svenskar drar nytta av välfärden och bidrar tillsammans till att finansiera den.

Men för att säkra välfärdens finansiering behöver skatteintäkterna öka. Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som vilar på breda skattebaser. Skevheten i hur arbete och kapital beskattas måste åtgärdas. De allra mest förmögna ska bidra mer.

Vi socialdemokrater vill inrätta en omfattande lånefinansierad totalförsvarsfond för kraftfulla investeringar i vår civila och militära beredskap. Genom lånefinansiering säkerställer vi att investeringarna inte går ut över välfärdens verksamhet. Som en effekt av denna ökade upplåning kan skuldankarets nivå behöva höjas. Vi är även öppna för att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta. Vi vill också se en statlig investeringsbank efter internationell modell.

Fru talman! Sverige behöver en ny riktning för den ekonomiska politiken – en socialdemokratisk riktning!

(Applåder)