Fru talman! Under 2025 hade vi över en halv miljon arbetslösa i Sverige. Samtidigt har vi arbetsgivare som inte hittar personal, välfärdsyrken som saknar kompetens och människor som sliter ut sig på jobbet. Det är en ekvation som inte går ihop.

Vi har människor som vill arbeta, som vill ställa klockan på morgonen men som inte får chansen. Vi har också människor som arbetar men som drabbas av en ohållbar arbetsmiljö. Detta är två sidor av samma misslyckade arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! Det har talats mycket om arbetslinjen och om att ansträngning ska löna sig. Men arbetslinjen kan inte bara handla om att ställa högre krav på människor som saknar arbete. Det hjälper inte att höja kraven på den arbetslösa och misstänkliggöra individer om man samtidigt sänker ambitionerna för arbetsmarknadspolitiken.

Vi behöver investera i utbildning, stärka möjligheterna att ställa om mitt i livet och ge arbetsgivare bättre förutsättningar att anställa människor som står långt från arbetsmarknaden.

Vi måste också våga prata om de hinder som inte handlar om individens kompetens eller vilja. Vi måste prata om den strukturella rasism och diskriminering som finns på arbetsmarknaden och som gör att människor väljs bort på grund av sitt namn eller sin bakgrund.

Vi kan inte kräva att alla ska arbeta samtidigt som vi accepterar att alla inte får samma chans att få ett jobb.

Miljöpartiet vill skapa framtidens arbetstillfällen genom investeringar i klimatomställningen, förnybar energi, järnväg och grön industri. Men att skapa fler jobb löser inte problemet om vi inte samtidigt bygger bättre vägar in på arbetsmarknaden.

I min tidigare roll som ansvarig för arbetsmarknadspolitiken i Tyresö kommun var det tydligt hur beroende kommunen är av att samarbeta nära myndigheter och andra aktörer för att människor ska komma ut i arbete. För den som exempelvis behöver stöd både från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan vägen till arbete bli krånglig och onödigt lång. Alltför många människor behöver vara sin egen projektledare för sin egen rehabilitering.

Det behövs bättre förutsättningar för att kunna samverka, och här kan landets alla samordningsförbund spela en avgörande roll. Deras möjligheter att samverka och hitta nya samarbetsformer måste dock stärkas. Lagstiftningen om finansiell samordning behöver ses över, eftersom den annars riskerar att hämma syftet med lagen: att få människor ut i arbete. Vi behöver ha lagstiftning som främjar samverkan, inte tvärtom.

Fru talman! Vi behöver också prata om hur vi arbetar, för samtidigt som fler behöver komma i arbete måste vi se till att de som redan arbetar orkar ett helt arbetsliv. Det är därför Miljöpartiet vill gå mot kortare normalarbetstid med bibehållen lön, med målet om en fyra dagars arbetsvecka. Det handlar om bättre möjligheter till återhämtning och att människor ska kunna arbeta utan att slitas ut.

Vi kan inte bara prata om hur fler ska komma in på arbetsmarknaden. Vi måste också prata om varför människor slits ut och hur vi ska få dem att hålla hela vägen till pensionen.

Sverige behöver en ny arbetsmarknadspolitik som skapar nya jobb, bekämpar diskriminering, investerar i människors kompetens och låter myndigheter samarbeta i stället för att bolla människor mellan sig.

Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som tror på människan och ger människor förutsättningar att hålla ett helt yrkesliv. Målet kan inte bara vara att fler ska få ett jobb. Målet måste vara att fler ska få en plats i arbetslivet – och kunna behålla den.

Det är den vägen Miljöpartiet vill ta.

(Applåder)