Fru talman! En oktoberkväll för 39 år sedan kom min familj till Sverige. Vi kom som statslösa palestinier till ett främmande land i norra Europa. Här fick vi utbildning, bostad och jobb. Vi välkomnades av svenskar med värme och nyfikenhet.

Jag och många andra har mycket att tacka Sverige för, men tacksamhet får aldrig förväxlas med att man är foglig eller underordnad. Vi som har invandrat till Sverige har precis samma rätt att höja våra röster mot olika orättvisor. Sverige är även vårt land, och det är som starkast när vi gemensamt står upp för tolerans, öppenhet och solidaritet.

I våras var vi många som såg fram emot valrörelsen, med utspel, debatter och samtal, men en hel del svenska muslimer berättade för mig att de var oroliga och rädda för vad valrörelsen skulle medföra. De var rädda för att kollektivt skuldbeläggas, rädda för ett ensidigt negativt fokus, rädda för några av ledamöterna i Sveriges riksdag. De vet nämligen att när politiska ledare sprider rasism kommer hatet att sippra ned i samhället och påverka deras vardag.

När vi nu blickar tillbaka mot valrörelsen är det uppenbart att svenska muslimers farhågor har besannats. Vi fick en smutsig valrörelse där man hetsade mot en religiös minoritet. Det är polariserande, ovärdigt och farligt. Miljöpartiet vill bekämpa islamofobin. Sverige kan bättre.

En annan fråga som tyvärr aktualiserats är denna: Varför utsätts svensksomalier för så mycket hat? Det är för att de utsätts för flera sorters rasism samtidigt: rasism utifrån invandrarbakgrund, rasism utifrån hudfärg och rasism utifrån religion. I den skärningspunkten multipliceras rasismen och blir ännu farligare.

Till svensksomalier som lyssnar på den här debatten vill jag säga följande: Ni är inte ensamma. Miljöpartiet och många andra står på er sida. Vi antirasister är i majoritet.

Vid sidan om den aggressiva rasismen, som hetsar mot invandrare, finns den tysta rasismen. Den begås av politiker som i sina partiprogram skriver jättefint om allas lika värde men som när vissa grupper utsätts för rasism inte säger ett ord. En koran med kulhål i utanför en moské – tystnad. En afrofobisk attack mot barn som väntar på tåget – tystnad. En lärare som utsätts för ett främlingsfientligt drev av sina elever – tystnad. För oss som utsätts är denna rasism inte tyst. På högsta volym hör vi sveket, fegheten och hyckleriet.

Miljöpartiet står för en annan sorts antirasism. Vi höjer våra röster oavsett om det är svenska muslimer, judar, romer eller någon annan grupp som utsätts. Det är en konsekvent antirasism, och det är den enda antirasism som är värd sitt namn.

(Applåder)