Fru talman! Var den vidriga antisemitismen än sticker upp sitt fula tryne ska den bemötas öppet, tydligt och utan kompromisser.

Antisemitismen i vår samtid gör mig inte bara oroad utan också sorgsen. Den 7 oktober 2023 ägde den värsta massakern på judar sedan andra världskriget rum. Över 1 200 barn, kvinnor och män blev offer för ett urskillningslöst mördande av terrororganisationen Hamas.

Jag minns den dagen och hur chocken men också äcklet spred sig till varje cell i kroppen när jag såg bilderna från massakern. Men än värre blev det på kvällen när jag fick uppleva hur det urskillningslösa mördandet firades på svenska gator och torg. Det är sjukt, och det är omöjligt att ursäkta. I min bok har de människor som gör så i vårt land förverkat varje uns av rättighet att få vara kvar, om de inte är svenska medborgare. De har ingenting här att göra.

Under mina år som präst och församlingsherde hemma i Örebro tog jag varje år mina konfirmander till Auschwitz-Birkenau. Det var kostsamt för församlingen, men vi var och är övertygade om att det var värt att göra det och att prioritera just en sådan resa. Syftet var att visa på vad som händer när vi delar upp oss i ett vi och dom och när vi omfamnar uppfattningen att vissa människor inte har lika värde.

Genom resan blev det här med kristen människosyn, alltså att alla människor har ett unikt, okränkbart och lika värde, inte bara teori utan något som man bär med sig. Under åren som gått därefter, då många av konfirmanderna blivit vuxna, har jag kunnat konstatera att resan gjorde och gör skillnad. Man faller inte för lockelsen när det gäller antisemitism.

Fru talman! Israel måste göra allt som står i dess makt för att undvika att oskyldiga människor dör. Det är en humanitär tragedi. Vi kristdemokrater har sett till att det humanitära biståndet kommer det palestinska folket till del samtidigt som vi försöker säkerställa att inte en enda svensk skattekrona ska finansiera terrorism eller propaganda som planterar hat och göder motsättningar.

Antisemitism har alltid funnits i Sverige. Det är ingen ny företeelse, men omfattningen är ny. Det är hög tid att vi alla inser att hotet inte kommer från nyssnazister utan från nunazister. Det finns inget bättre sätt att beskriva det vi ser, för det finns ett judehat som bär på många likheter med det som nazismen försökte tuta i sin samtid.

Engagemanget mot antisemitism måste vi alla omfamna. I FN konstaterar den särskilda rapportören att antisemitism, om den lämnas okontrollerad av regeringar, utgör en risk inte bara för judar utan också för medlemmar av andra minoritetsgrupper.

Jag tror inte att det är dialogpoliser, fiffiga armband eller kurser i svensk värdegrund som kommer att vara svaret, utan svaret är vår bestämda signal om att hatbrott aldrig tolereras i Sverige. För detta – att vi ska vara tydliga – vilar det ett avgjort tungt ansvar på samtliga politiker här i riksdagen, för att i både ord och handling markera att det är detta och ingenting annat som gäller i Sverige.

(Applåder)