Fru talman! Jag har haft förmånen att under väldigt lång tid, ända sedan runt 2000, kunna besöka Ukraina. Jag har varit där vid ett antal tillfällen och hållit föredrag för ungdomar som har drömt om demokrati och frihet och om att få bli en del av Europa. Jag var där inför den orangea revolutionen. Jag hade förmånen att befinna mig där en hel vecka under Euromajdan. Jag var också i Ukraina ett par dagar innan den stora ryska eskaleringen.

Under alla dessa resor och i alla dessa sammanhang har jag träffat framför allt unga människor i olika politiska partier, från vänster till alltför mycket höger. Jag har haft förmånen att få prata med dem om hur Sverige är byggt, om hur vi är organiserade och om vårt lokala demokratiska system. Det har funnits ett stort intresse. Det jag upplever i Ukraina är att man har en dröm. Man har till och med ett begrepp för den: the European man – och då inte man i bemärkelsen kön utan människa, den europeiska människan. Man drömmer om att få vara en del av något större som står för fred och frihet.

Jag har därför också haft förmånen, även om det är en obehaglig förmån, att vara med när vi i denna kammare i hundraprocentig enighet, med undantag för den första omröstningen, ställt upp på de olika försvarspaketen till Ukraina. Jag vill berömma oss själva för det, för det är inte alla länder i Europa som klarar av det. Framför allt klarar inte USA av det, apropå tidigare inlägg om den internationella rätten. Den här kammaren har dock stått upp tillsammans när det gäller de fruktansvärda övergrepp som pågår.

Samtidigt, fru talman, är min upplevelse att Sverige, Europa och Nato generellt går in med för lite och för sent. Någonstans borde vi ha lärt oss, och inte bara av andra världskriget. Min mamma jobbade i Migrationsverket när vi hade den fruktansvärda situationen på Balkan. Jag har många vänner från Balkan varav många, framför allt kvinnor, har kunnat vittna om fruktansvärda sexuella övergrepp och hur nära och kära mördats av de serbiska förbanden. Vi ser nu exakt samma situation i Ukraina.

Jag har om och om igen, både här i kammaren, i form av motioner och i inlägg på sociala medier, försökt säga att vi borde göra mer. Jag var tidigt ute och pratade om att skicka Jas. Då fick jag höra att det var orimligt. I dag har vi äntligen ett sådant avtal.

Fru talman! Det finns sju åtgärder som jag menar att vi skulle behöva vidta, som vi behöver driva och som jag hoppas blir europeisk politik.

Stoppa alla ryska turist- och affärsvisum till Europa.

Stänga Östersjön och Svarta havet för all handel med Ryssland.

Upprätta en flygförbudszon över Ukraina. Det har vi tidigare gjort i andra konflikter, och det borde vi kunna göra även här.

Sätta in fredsbevarande trupp mellan Ukraina och Vitryssland – eller Belarus som man också kan säga, men jag väljer medvetet Vitryssland eftersom det just nu är en regim där som jag inte står bakom. Enligt internationell rätt har man rätt att begära stöd och hjälp. EU eller Nato skulle mycket väl kunna ställa förband på ukrainsk sida som skyddar mot Belarus. Det skulle sänka förmågan att hota.

Skydda ukrainsk sjöfart i Svarta havet så att vi klarar handeln.

Säkerställa ett långsiktigt militärt stöd.

Säkerställa ett långsiktigt civilt stöd.

Vi måste göra mer, och vi måste göra det nu.

Fru talman! För övrigt anser jag att Putins regim må förgöras.

(Applåder)