Fru talman! Ingen människa ska behöva välja mellan sitt kors och sitt liv. Ändå är det verkligheten för många kristna i delar av världen i dag. Kyrkor attackeras, familjer fördrivs och i vissa delar av världen lämnas kristna med tre val: att konvertera, betala en straffskatt eller dö. Mitt budskap är väldigt enkelt. Sveriges röst för förföljda kristna ska vara så tydlig att ingen förövare någonsin kan räkna med vår tystnad.
Fru talman! År 1915 drabbades kristna i Osmanska riket av folkmord. Syrianer/assyrier/kaldéer, armenier och greker mördades och fördrevs på grund av en sak: deras kristna tro. Liv som hade byggts upp under generationer slogs sönder, och ungefär 80 procent av den syrianska/assyriska/kaldeiska gruppen mördades. Vi känner denna tragedi som seyfo, alltså svärdet på vårt uråldriga språk.
För mig, med rötter i både den syrianska/assyriska och den armeniska gemenskapen, är detta en historia som ligger mycket nära. Den lever vidare i våra familjer och i våra kyrkor, och den aktualiseras extra mycket när vi ser och hör om islamismens utbredning i Sverige.
Att erkänna och minnas folkmord handlar också om vilket ansvar vi tar i dag. När övergrepp förnekas och förövare slipper ansvar försvagas skyddet för nästa generation. Därför måste minnet följas av handling.
Fru talman! Mellanöstern är kristendomens vagga. Kristna har levt där som kristna i omkring 2 000 år. De har rätt till en framtid där, rätt att utöva sin tro och rätt att delta i samhället som jämlika medborgare. Ändå har krig, förföljelse och otrygghet tvingat många att lämna sina hem. Bara i juni förra året attackerades Mar Elias-kyrkan i Damaskus under en pågående gudstjänst. Människor som hade samlats för att be fick aldrig komma hem igen. För bara några veckor sedan skedde nya attacker mot civila i den kristna staden al-Suqaylabiyah, vilket verkligen understryker hur angeläget skyddet är än i dag.
Fru talman! För mig som kristdemokrat är utgångspunkten människans okränkbara värde. Religionsfriheten tillhör alla. Den måste gälla också den som är i minoritet, den som saknar inflytande och den vars bön väcker förövarens hat. Bakom varje rapport som vi läser om förföljelse finns en människa: en mamma som oroar sig för att skicka sina barn till kyrkan, en familj som ännu en gång överväger att lämna sitt hem eller en församling som undrar om den kommer att finnas kvar om tio år. Ingen ska behöva växa upp med den rädslan, och ingen ska behöva överge den plats där familjen levt i generationer för att kunna leva öppet med sin tro.
Kristna i Syrien och Mellanöstern hör hemma i sina länder. Deras kyrkor, språk och identitet är en levande del av regionens historia och framtid. Deras rätt att finnas där är självklar.
Fru talman! När jag talar om seyfo talar jag om en historia som fortfarande gör ont. Trots att det nu har gått 111 år sedan folkmordet lever sorgen kvar hos oss liksom besvikelsen över att en ordentlig upprättelse ännu inte har skett. Minnet av dem som dödades förpliktar oss att se dem som hotas i dag. Min absoluta övertygelse är att Sverige har ett stort ansvar att stå på den svages sida. Kristna i Mellanöstern ska ha en framtid i sina hemländer, och ingen människa ska någonsin behöva välja mellan sitt kors och sitt liv.
(Applåder)