Fru talman! Den farligaste platsen för en kvinna är hemmet. Där kontrolleras, plågas, våldtas och mördas kvinnor och barn året om.

Ofta är mannen som farligast just när kvinnan har samlat kraft och stöd för att lämna relationen. Att stoppa mäns våld mot kvinnor och barn, eftervåldet inkluderat, är en fråga om trygghet, frihet, respekt och rättvisa.

Under de senaste tre mandatperioderna har viktiga steg tagits. Barnfridsbrott har införts, och hedersbrott har fått en egen brottsrubricering. Samtyckeslagen har införts. Straff har skärpts, och psykiskt våld har kriminaliserats. Men arbetet måste fortsätta. Ingen kvinna är fri förrän alla är fria.

Ett av samhällets allra viktigaste uppgifter är också att skydda barn från våld. Att utsättas för eller bevittna våld i hemmet är djupt skadligt och ger livslånga konsekvenser. Arbetet måste fortsätta.

Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck har ingen plats i vårt samhälle. Ändå begränsas, kontrolleras, misshandlas och bortförs främst kvinnor och flickor i hederns namn.

Till dig som tittar på debatten, som själv är utsatt eller som känner oro för någon annan vill jag säga följande.

Din kropp är bara din. Din sexualitet är bara din. Beslutet om du vill gifta dig eller inte vill gifta dig är bara ditt. Du har rätt att leva ditt liv i trygghet och i frihet och att följa dina drömmar. Den som försöker kontrollera dig till något annat begår ett brott.

Fru talman! Socialstyrelsens utredningar visar gång på gång att flera mord och grova våldsbrott hade kunnat undvikas. Oftast har våldet varit känt innan de grövsta brotten har begåtts. Jag vill särskilt i den här debatten lyfta fram kvinnojourerna. De har över 50 års erfarenhet av att erbjuda stöd, skydd och hopp till våldsutsatta kvinnor och barn. De bedriver också ett helt ovärderligt folkbildningsarbete och opinionsarbete. Kvinnojourernas verksamhet ska värnas, ges långsiktiga och trygga förutsättningar och inte motarbetas.

I mitt hemlän Gävleborg har nu alla kvinnojoursdrivna skyddade boenden lagts ned eller lagts vilande. Det är på grund av regeringens misslyckande med implementeringen av den nya tillståndsplikten, och det är allvarligt.

Fru talman! Jag vill ändå avsluta med två positiva exempel hemifrån Gävleborg, exempel på att det går att jobba annorlunda. I Trygghetens hus i Bollnäs samlas polis, socialtjänst och kvinnojour under samma tak för att tillsammans med skolor, hälso- och sjukvård och föreningsliv arbeta för att förebygga, upptäcka, stoppa och lagföra våldet och ge utsatta rätt stöd och skydd. Det är samverkan när den är som bäst.

Jag vill också lyfta Shanazi Hjältar och Hjältinnor i Gävle. Genom utbildning, folkbildningsarbete och samtal med unga människor i kontexter där heder är framträdande utmanar verksamheten hedersnormer och patriarkala strukturer.

Forskningen visar att det går att förändra attityder och stärka jämställdheten.

Fru talman! Kampen mot mäns våld mot kvinnor, våld mot barn och hedersrelaterat våld och förtryck måste inte bara fortsätta. Den måste växlas upp – förebyggande, normförändrande, samverkande och repressivt.

(Applåder)