Protokoll 2026/27:7 Onsdagen den 14 oktober

/ Allmänpolitisk debatt
Anf. 192 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Sverige har en brottsparadox. Det senaste decenniet har mycket av brottsligheten i vårt land legat still eller till och med minskat, samtidigt som den maffialiknande brottsligheten vuxit till att bli ett av vår tids allvarligaste samhällshot.

Nu har också skjutningarna minskat – det är bra. Men samtidigt har sprängningarna nått nya, skrämmande nivåer. Förra mandatperioden ökade antalet barn under 15 år som var involverade i mordärenden med över 700 procent. Och bakom våldet finns en organiserad brottslighet som äter sig in i näringslivet, välfärden och våra samhällsinstitutioner.

Fru talman! Sverige har nu fått en ny politisk majoritet i riksdagen. Men oavsett hur kommande regering formas behöver en tuff kriminalpolitisk linje ligga fast, samtidigt som vi växlar upp arbetet mot den brottslighet som orsakar störst skada. Det är vad vi socialdemokrater menar med ökad repression med precision.

Brottsoffrens ställning måste också stärkas. Brottsoffrens rätt till skydd, stöd och upprättelse ska väga tyngre. Det är därför vi vill vi införa en brottsofferlag – ett löfte som Tidöregeringen dessvärre svek.

Fyra områden är särskilt prioriterade.

För det första: kampen mot den maffialiknande organiserade brottsligheten. Vi behöver en svensk maffialag som gör det möjligt att angripa kriminella organisationer som sådana och deras mönster av kriminella samarbeten – inte bara springpojkarna längst ned utan också gängtopparna, som organiserar, finansierar och tjänar pengar på brottsligheten. De utövar inte bara våld utan ägnar sig också åt grov ekonomisk brottslighet.

För det andra måste vi stoppa nyrekryteringen – Tidöregeringens stora blinda fläck och misslyckande. Man har ägnat enorm politisk kraft åt hur unga lagöverträdare ska straffas, och där var vi förvisso i stora stycken överens många gånger, men alldeles för lite kraft åt hur vi ska förhindra att barn rekryteras från första början. Det duger inte att bara skärpa straffen för dagens fjortonåringar om vi samtidigt låter gängen rekrytera morgondagens. Detta förutsätter tre p:n – pengar, punktmarkering och program för riskfamiljer.

För det tredje måste vi gå hårdare åt mäns våld mot kvinnor. Våld i hemmet får aldrig bli en privat angelägenhet. Detta är en grov form av brottslighet som kräver samma beslutsamhet som kampen mot gängen. Farliga män ska stoppas. Våldsutsatta kvinnor och barn ska skyddas. Det är därför vi vill skärpa straffen för grov kvinnofridskränkning, stoppa nedläggningen av skyddade boenden och införa områdesarrest för våldsamma män när hotbilden är stor även efter avtjänat fängelsestraff.

För det fjärde, fru talman, måste vi kraftsamla mot de sexuella övergreppen mot barn. Barns utsatthet måste väga tyngre än förövarnas intressen.

När Tidöregeringen skärpte 50 straff, vilket vi socialdemokrater röstade för, utelämnade de barnpornografi, och det vill vi ändra på. Vi vill även att sexuella övergrepp ska leda till förlorad vårdnad och att polisen ska larma när misstänkta förövare arbetar med barn.

Fru talman! Den grova brottsligheten har fått växa sig stark under lång tid, men utvecklingen är inte ödesbestämd. Sverige har haft svåra samhällsproblem förut och vänt dem, och det ska vi göra igen. Det måste vara uppgiften på detta område under den kommande mandatperioden: att steg för steg fortsätta återupprätta den trygghet som har gått förlorad i vårt land.

(Applåder)