Fru talman! Varje morgon ställer miljontals människor klockan för att ta sig till jobb och studier. Samtidigt transporteras varor genom landet på väg till kunder i Sverige och resten av världen. För att allt detta ska fungera krävs något som vi ofta tar för givet, nämligen en fungerande infrastruktur.

För ett avlångt land som Sverige är infrastrukturen avgörande. När pendlingsmöjligheterna förbättras blir det lättare att ta sig till jobb och studier, och då växer arbetsmarknaden samtidigt som företagen får bättre möjligheter att hitta rätt kompetens. Därför är infrastrukturen också en viktig del av arbetslinjen. Den stärker förutsättningarna för tillväxt, företagande och konkurrenskraft.

Infrastrukturen handlar dock inte enbart om ekonomi och arbetsmarknad utan är även en viktig del av vår beredskap, fru talman. Sedan Sveriges inträde i Nato har det blivit ännu tydligare att de transportstråk som används av pendlare och företag i vardagen är samma stråk som samhället är beroende av när det utsätts för påfrestningar. I ett allvarligt läge måste människor, materiel och förnödenheter kunna transporteras genom landet.

Betydelsen av fungerande infrastruktur blir särskilt tydlig i Västsverige. Här finns en stor del av den svenska industrin, flera av landets viktigaste transportstråk, Landvetter flygplats och Göteborgs hamn. När transporterna fungerar stärks förutsättningarna för företag och sysselsättning i hela landet, och när de inte fungerar påverkas verksamheter även utanför regionen.

Under den förra mandatperioden fattades flera viktiga beslut för att stärka svensk infrastruktur. Den ekonomiska ramen för den nationella planen utökades från 799 till 1 171 miljarder kronor. Samtidigt låg fokus på att ta hand om den infrastruktur vi redan har, minska underhållsskulden och åtgärda de största flaskhalsarna.

Fru talman! För mig som kommer från Alingsås är detta väldigt tydligt. Staden delas nämligen av Västra stambanan och E20, två transportleder som har stor betydelse för både Västsverige och resten av landet.

Den 30 april 1855 togs det första spadtaget för Västra stambanan. Mer än 170 år senare fylls perrongerna på Alingsås station varje morgon av människor på väg till arbete och studier. Samtidigt är sträckan en av landets mest belastade järnvägar, där pendeltåg, regionaltåg, fjärrtåg och godståg samsas om samma utrymme. Kapaciteten räcker inte till, och det märks varje dag för dem som är beroende av järnvägen.

Därför var beskedet under den förra mandatperioden så viktigt. När Trafikverket presenterade den nationella planen omfattade planeringen nya dubbelspår mellan Olskroken och Partille. Men den moderatledda regeringen valde att gå längre och utökade planeringen hela vägen till Alingsås.

Bara några hundra meter från Alingsås station finns dock nästa stora flaskhals: E20. Den som någon gång har kört genom Alingsås behöver ingen avancerad trafikanalys för att förstå utmaningen. Här går en europaväg rakt genom staden. Tung trafik och långväga transporter samsas med lokal trafik, rondeller, trafikljus och till och med ett obevakat övergångsställe. Det är svårt att försvara på en väg med så stor betydelse för både Västsverige och resten av landet.

Fru talman! Nu är det dags att ta nästa steg. Planeringen av Västra stambanan måste följas av handling, och samtidigt behöver en långsiktig lösning för E20 komma på plats. Problemen märks tydligt i Alingsås, men det som står på spel är mycket större än så. Det handlar om hur väl Västsverige kan fortsätta vara en motor för jobb, företagande och tillväxt i Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Johanna Rantsi (båda M).