Fru talman! I politiken talar vi ofta om vikten av medborgarengagemang, men det sätts alltför sällan på prov. Därför vill jag i dag lyfta ett exempel från mitt hemlän Jönköpings län.

Under många år planerades en ny järnvägssträckning mellan Byarum och Tenhult, två orter strax söder om Jönköping. Projektet drevs av goda ambitioner – restider skulle kortas och infrastrukturen utvecklas. Men något hände. Ett antal engagerade människor började granska underlagen. De satte sig in i tekniska rapporter, trafikprognoser och samhällsekonomiska bedömningar. De organiserade sig, förde fram sina argument och visade att det kunde finnas andra vägar framåt.

Det är lätt att tala varmt om civilsamhället när människor tycker som en själv. Det verkliga testet kommer när människor utmanar etablerade planer och myndigheters bedömningar, och i det här fallet gjordes just det. Jag tycker att vi ska känna viss stolthet över att politiken faktiskt lyssnade. Att ompröva ett stort infrastrukturprojekt är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på styrka. Det visar att beslut kan grundas på nya fakta och nya perspektiv.

Fru talman! Omprövningen har dessutom öppnat nya möjligheter. I stället för att lägga alla resurser på en ny järnvägssträckning finns nu förutsättningar att utveckla den infrastruktur som redan finns. För oss i Jönköpings län handlar det bland annat om den befintliga järnvägen genom Tabergsdalen. Det är lätt att se den som en lokal bana, men jag menar att det är att underskatta dess betydelse.

Stråket mellan Värnamo och Jönköping binder samman några av länets mest dynamiska arbetsmarknader. Här finns industri, handel, tjänsteföretag och en snabbt växande logistiksektor. Inte alla dessa jobb kräver en akademisk examen, men de kräver att människor kan ta sig till arbetet. De kräver att arbetsgivare kan rekrytera från ett större område än den egna kommunen, och de kräver att unga människor kan se en framtid i hela regionen. Just därför är kompetensförsörjning och transportpolitik i grunden samma fråga.

Den befintliga järnvägen genom Tabergsdalen har potential att bli en viktig del av lösningen. Enligt de analyser som har presenterats kan en upprustning ge kortare restider samtidigt som stationer nära där människor faktiskt bor kan behållas. Men här finns också en risk: Vi får inte nöja oss med att stoppa ett projekt, utan vi måste också ha modet att genomföra det bättre alternativet.

Om staten nu ser möjligheten att både utveckla järnvägsförbindelsen mellan Värnamo och Jönköping och skapa en säkrare och mer framkomlig väg mellan Ulricehamn och Jönköping måste ambitionerna vara tillräckligt höga. Ingen tjänar på halvdana lösningar – inte företagen, inte pendlarna och inte skattebetalarna.

Fru talman! Lärdomen från Byarum och Tenhult är större än själva järnvägsfrågan. Den visar vad som kan hända när kunniga och engagerade medborgare tar ansvar för sin bygd. Den visar att politiken ibland ska våga ompröva, och den visar att vi måste vara beredda att fullfölja när vi väl har omprövat. Låt därför inte detta stanna vid ett stoppat projekt! Låt det bli början på en långsiktig satsning som stärker både kompetensförsörjningen och tillväxten i Jönköpings län.

Fru talman! Detta är mitt livs första anförande i denna kammare. Jag är alldeles strax klar, men jag vill avsluta med en uppmaning till oppositionspartierna. Infrastrukturinvesteringar måste överleva både val och regeringsskiften. Därför hoppas jag att någon från oppositionen väljer att begära replik på mitt anförande och ger invånarna i Jönköpings län beskedet att inte heller oppositionen tänker svika de satsningar på väg och järnväg som nu kan stärka länets utveckling och kompetensförsörjning. Det är Jönköpings län värt.