Fru talman! Jag är här för att tala om Sveriges längsta flaskhals – den 27 mil långa järnvägssträckan mellan Gävle och Härnösand, Ostkustbanan.

Den är en viktig pulsåder i det svenska järnvägsnätet längs med Norrlandskusten som förbinder norra och södra Sverige. Den förbinder arbetsmarknadsregioner från Stockholm och upp längs med Norrlands kuststäder. Den är otroligt viktig för näringslivet och industrin i norra Sverige.

Den är en del av Botniska korridoren och ingår i det europeiska stomnätet. Ostkustbanan är därmed utpekad som en strategiskt viktig del i att binda ihop den europeiska infrastrukturen.

I och med Rysslands fullskaliga invasion och Sveriges inträde i Nato tillkom ytterligare en viktig dimension: Vår järnvägsinfrastruktur är en viktig del av Sveriges robusthet och beredskap i händelse av kris och ytterst krig.

Fru talman! Vad finns det för likhet mellan en epatraktor och SJ:s snabbtåg som trafikerar denna sträcka? Mellan Härnösand och Sundsvall är det 53 kilometer. Med SJ:s snabbtåg – ett tåg som kan gå i 200 kilometer i timmen – tar det numera uppemot en och en halv timme att färdas denna sträcka. Det ger en snitthastighet på 35 kilometer i timmen. Det skulle alltså gå lika snabbt för mig att färdas i en epatraktor mellan Härnösand och Sundsvall som att färdas i snabbtåget.

Detta är inte SJ:s fel, utan det handlar om ett slitet, 100 år gammalt enkelspår i katastrofalt skick med nedsatt hastighet, underhållsarbete, mötande tåg och en överbelastning som gör att alla tåg väntar på varandra – och detta på en järnvägssträcka som alltså är utpekad som en del av Europas stomnät och som är en strategiskt viktig pulsåder för att binda ihop norra och södra Sverige. Det är fullständigt oacceptabelt.

Fru talman! För drygt ett år sedan ledde extrema skyfall i Ångermanland till att två tåg spårade ur, och såväl Norra stambanan som Ostkustbanan stängdes av. För tre år sedan spårade ett snabbtåg fullastat med passagerare ur på grund av ett skyfall vid Hudiksvall.

Det är alldeles uppenbart att vi behöver investera i Nya Ostkustbanan och ett dubbelspår mellan Gävle och Härnösand. Det är järnvägsinvesteringar som måste ses som en del av en större helhet och inte bedömas isolerat.

Nu byggs Norrbotniabanan, vilket är efterlängtat och viktigt och något vi i Miljöpartiet har kämpat för i decennier. Men utan Nya Ostkustbanan går stora delar av potentialen förlorad. Den ökade kapaciteten för godstransporter och persontrafik genom Norrbotniabanan, som är nödvändig för norra Sverige, kommer att fastna i denna flaskhals, som blir än mer belastad – Ostkustbanan.

Norrbotniabanan och Nya Ostkustbanan – dessa två hänger ihop. Genom att bygga Nya Ostkustbanan kan vi fyrdubbla godskapaciteten. Vi binder ihop arbetsmarknadsregioner. Vi minskar restiden från Stockholm till Sundsvall till två timmar och från Stockholm till Umeå till fyra timmar. Vi säkrar infrastrukturen och gör den mer robust. Vi bidrar till att flytta över tunga transporter från väg till järnväg.

Mitt budskap till er alla i dag är tydligt: Nya Ostkustbanan måste byggas fullt ut, och vi i Miljöpartiet är redo att sätta spaden i backen.

(Applåder)