Fru talman! När jag i valrörelsen 2018 blev tillfrågad om vilken som var min viktigaste valfråga svarade jag äganderätten. År 2022 gav jag precis samma svar. När jag nu i valrörelsen 2026 fick frågan igen svarade jag äganderätten.
Varför denna envishet, och varför nämner jag detta i en debatt om miljö och klimat? undrar kanske talmannen. Jo, jag är övertygad om att skillnaden mellan mitt, ditt och vårt har tjänat det här landet väldigt väl – inte bara ekonomiskt i termer av välstånd och välfärd utan också i fråga om privat mångfald, i kontrast till överstatlig enfald.
Fastän många socialister inte sällan gör anspråk på att själva vara upphovsmakarna till skattemedel är det enligt min mening i stället lönsamhet och konkurrenskraft som gjort Sverige till en välfärdsstat.
Men åter till mångfalden, fru talman! Man kan nämligen inte bortse från det väl belagda faktumet att staten inte är någon garant för höga naturvärden. Tvärtom! Miljömålsberedningen slår fast att tusentals naturreservat i decennier saknat aktuella skötselplaner. Biotopskydd efter biotopskydd saknar skötsel, och grannar till dessa tvingas att uthärda barkborreangrepp efter barkborreangrepp på grund av statens vanskötsel. Statliga friluftsområden och parker har mer död ved än levande ved och är på grund av brist på skötsel inte tillgängliga, fastän syftet är just tillgänglighet och rekreation.
Man kan inte bortse från den kortsiktighet som överstatligheten genom Naturvårdsverkets, länsstyrelsernas och Skogsstyrelsens försorg innebär genom att man inte verkar längre än en mandatperiod, fyra år, i motsats till det generationsövergripande perspektiv som Sveriges 320 000 skogsägare representerar och verkar för varje dag.
I stället för att lita på dem som skapat naturvärdena kräver Vänstern och Miljöpartiet ännu mer tvång och kontroll.
Man vill förstatliga 30 procent av den produktiva skogsmarksarealen – en areal motsvarande hela Danmark.
Man vill införa avverkningsskatt och avverkningsfinansiering av anmälningar och tyngre myndighetskontroller.
Man vill återgå till kommandoskogsbruk, hyggesfritt och förlängda omloppstider.
Man vill ha starkare artskydd, trots att en enskild talltita i dag kan stoppa avverkning. Avverkningarna har burit Sveriges välfärd.
Miljöpartiet vill kort sagt ha lägre avverkning, mindre lönsamhet, sämre tillväxt och i stället mer missväxt. I stället för att vara stolt över det skogsbruk som har lagt grunden för Sveriges välstånd, som betyder så mycket för vår välfärd och som därtill burit Sverige in i koldioxidneutralitet smutskastar man det aktiva skogsbruket som något negativt.
Jag hade kunnat fråga Centerpartiet om deras framtida kompromisser med Miljöpartiet, men jag gör inte det. I stället vänder jag mig till deras nya samarbetspartner. Var går egentligen Miljöpartiets röda linje mot Centerpartiet i fråga om huruvida äganderätten ska stärkas och det privata skogsbruket är hållbart och vilka inskränkningar små markägare kan förvänta sig med er i regering?
Fru talman! Jag brukar säga att delat ansvar är ingens ansvar. På samma sätt är miljöpartistiskt miljöansvar ingens ansvar.
Kristdemokraterna står i stället upp för skillnaden mellan mitt, ditt och vårt. Vi litar på Sveriges naturbrukare.
Jag skulle ha kunnat sträcka mig så långt att jag hade ropat ut: Ho ho! Var är Miljöpartiet i den här salen i dag? Men jag gör inte det, för det finns risk att det blir en våt filt även över den här kammaren.
(Applåder)