Fru talman! Jag vill tala om något som är avgörande för allt liv – något som vi ofta tar för givet men som ingen människa, inget djur och ingen växt kan klara sig utan, nämligen vatten.

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Alla levande organismer är beroende av tillgången till rent vatten, men förutsättningarna förändras snabbt. Klimatförändringarna leder till högre temperaturer, regnet har förändrats och på många ställen är det längre perioder av torka. Flera stora europeiska floder har rekordlåga vattennivåer, vilket påverkar växt- och djurliv och begränsar sjöfarten och energiproduktionen.

Under sommaren drabbades Europa också av omfattande och förödande skogsbränder. Bristen på nederbörd och den extrema hettan gjorde att elden fick fäste och spred sig över stora områden. Människor tvingades lämna sina hem, och naturvärden gick förlorade.

Även i Sverige märks vattenbristen. Under våren var grundvattennivåerna på flera håll ovanligt låga tidigt på säsongen. I markerna syns konsekvenserna tydligt, särskilt i södra Sverige, på Gotland och hemma i Skåne. Diken och vattendrag har torkat ut. Åar har förvandlats till små stillastående pölar, där fisk och annat vattenlevande liv får allt svårare att överleva. Och det är fortfarande torrt, trots att höstens lågtryck nu har börjat dra in.

Skogen påverkas också. Plantor som sattes under hösten har på många håll haft svårt att etablera sig. Torka försvagar träden och gör dem mer sårbara för insektsangrepp. När tillgången på växtlighet minskar påverkas också viltet. Brist på föda kan bidra till att älgstammen minskar och att kalvar inte överlever.

För lantbruket är situationen särskilt allvarlig. Det krävs stora mängder vatten för att producera livsmedel och för att hålla djur. Vi kan inte längre utgå från att regnet kommer vid rätt tidpunkt och i rätt mängd. Bevattningsdammar, vattenmagasin och bättre hushållning med vatten blir därför allt viktigare. Nyheterna i morse handlade om att Kiviks musteri på Österlen funderar på att avsalta havsvatten för att säkra sin produktion.

Vattenbristen påverkar också hushållen. Kommunerna får arbeta hårt för att säkerställa att det finns vatten i kranarna. Invånarna på flera håll i landet har uppmanats att spara och minska förbrukningen. Det har gjort skillnad exempelvis hemma i Skåne, där människor verkligen tog sitt ansvar och lyckades begränsa konsumtionen av vatten.

För att komma till rätta med problemen måste vi också se över infrastrukturen. En betydande andel av det vatten som pumpas ut i ledningsnäten läcker ut innan det når kranen. Uppskattningar pekar på att omkring 19 procent, alltså en femtedel, kan försvinna genom läckage. Det är både ett slöseri med en värdefull resurs och ett tecken på att många kommuner behöver investera mer i sina va-nät.

Fru talman! Vad kan vi då göra? Centerpartiet har många förslag och bra politik på området.

För det första måste vi minska utsläppen. Klimatförändringarna är den grundläggande orsaken till att torka, skyfall, värmeböljor och andra extrema väderhändelser blir vanligare och allt allvarligare. Sverige måste fortsätta ställa om från fossila bränslen och samtidigt driva på för högre ambitioner inom EU och globalt.

För det andra måste vi klimatanpassa samhället. Vi behöver hålla kvar mer vatten i landskapet genom våtmarker och återvätning av torvmarker. Vi behöver också fler bevattningsdammar och bättre möjligheter att lagra vatten under perioder med mycket nederbörd så att det kan användas när torkan kommer.

För det tredje måste vi stärka lantbrukets förmåga att hantera ett förändrat klimat. Centerpartiet vill förbättra möjligheterna att investera i bevattning, dränering och tekniker som använder vatten mer effektivt. Vi behöver också främja grödor och odlingsmetoder som är bättre anpassade till ett varmare och torrare klimat. Det handlar om Sveriges livsmedelsförsörjning och beredskap.

Vi behöver också modernisera den svenska va-infrastrukturen. Kommunerna måste få bättre långsiktiga ekonomiska förutsättningar att underhålla och bygga ut ledningsnäten. Vi behöver minska vattenförbrukningen hos hushållen och stoppa läckaget.

Avslutningsvis, fru talman: Vi kan inte behandla vattenpolitiken i stuprör. Vi måste ha en helhetssyn.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).