Fru talman! Låt oss tänka oss en person som har arbetat på samma industri i 20 år. Personen kan sitt jobb, känner sina arbetskamrater och vet vad som krävs för att få produktionen att fungera. Så kommer beskedet att industrin ska ställa om. Ny teknik ska införas, och personen kanske behöver utbilda sig på nytt.

Då kommer frågorna. Vad händer med mitt jobb? Hur ska jag klara ekonomin under den tid då jag utbildar mig? Detta är frågor som politiken måste kunna svara på.

Jag kommer från fackföreningsrörelsen. För mig är det självklart att klimatomställningen ska vara rättvis och att löntagarna ska vara en del av den. Vi behöver investera i svensk industri, bygga ut den förnybara energin och se till att det finns tillräckligt med el och fungerande transporter. Med långsiktiga förutsättningar kan vi skapa nya jobb, stärka vår konkurrenskraft och minska utsläppen.

Men klimatomställningen måste också fördelas rättvist. Människor med små ekonomiska marginaler ska inte behöva bära en orimligt stor del av kostnaden. Omställningen handlar nämligen inte bara om att minska utsläppen. Den handlar också om människors trygghet, om framtidens jobb och om vilket samhälle vi vill bygga. Den som behöver utbilda sig mitt i arbetslivet måste kunna betala hyran under tiden. Därför behöver vi stärka möjligheterna till omställningsutbildning och se till att människor hela tiden har ekonomisk trygghet.

Trygghet handlar också om mer än ekonomi. Det handlar även om att känna tillit till att man får stöd när arbetslivet förändras och att man inte lämnas ensam att bära ansvaret för sin omställning. Det ansvaret måste vi ta tillsammans. Politiken måste skapa förutsättningar för en trygg och rättvis omställning. Arbetsgivarna måste ta ansvar för kompetensutvecklingen samtidigt som de anställda ska ha inflytande när arbetsplatserna förändras.

Fru talman! Vi har ett ansvar för den värld vi lämnar efter oss, för våra barn och barnbarn och för alla generationer som kommer efter oss. Men vi har också ett ansvar för att se till att de som lever mitt i omställningen kan göra det i trygg förvissning om att vi bär den tillsammans, att man inte blir lämnad ensam. Det är vi som måste fatta besluten och göra investeringarna i dag.

Jag tror på framtiden, på människors förmåga att ställa om och på svensk industris möjligheter. Vi kan minska utsläppen, skapa trygga jobb och bygga ett samhälle där människor känner framtidstro. Klimatomställningen är en möjlighet att bygga ett samhälle. Den möjligheten ska vi ta vara på, för oss som lever i dag och för generationerna som kommer efter oss.

(Applåder)