Fru talman! Vad kul att vi är framme vid detta viktiga och angelägna ämne!

Bostaden är en mänsklig rättighet. Det må låta som en enkel princip. Men det är en av grundförutsättningarna för det jämlika samhället och en väldigt viktig del i vårt samhällsbygge.

För snart 70 år sedan sattes bostadspolitiken i centrum för folkhemsbygget. Ambitionen då var mycket tydlig. Alla människor skulle ha möjlighet att leva i en god boendemiljö med trygghet, värdighet och framtidstro. Bostaden sågs inte som vilken vara som helst.

Sedan dess är det väldigt mycket som har hänt, och vi kan konstatera att utvecklingen har gått åt ett annat håll. Köerna växer, och kravet på det egna kapitalet ökar. Oron för nästa hyreshöjning är ständigt närvarande.

Ungdomar tvingas bo kvar hemma mycket längre än de önskar eller tvingas flytta mellan tillfälliga boenden utan den trygghet som ett eget hem innebär. Vi kan konstatera att vägen till en egen bostad för alltför många blivit alltför lång.

Tyvärr är detta en verklighet som förenar mångas vardag inte bara i vårt avlånga land utan i även i stora delar av Europa. Från Tyskland till Spanien, i land efter land, är vi vittnen till att människor tröttnar på att deras bostäder reduceras till enkla handelsvaror.

Det är en situation som vi inte ska acceptera. Ty varje generation förtjänar möjligheten att vrida om nyckeln till sin egen dörr. Det är en dörr bakom vilken frihet, självständighet och möjligheten till att bygga ett eget unikt liv väntar.

Sverige har tidigare visat att politiken kan göra skillnad inom just detta område. För snart hundra år sedan skapades den så kallade egnahemslånefonden för att ge vanliga arbetare möjlighet till ett eget hem. I min hemstad Malmö blev det startskottet för vanligt folks ägande av sitt boende.

Nu är det dags för en ny och modern egnahemsrörelse, där vanliga löntagare som går till jobbet varje morgon får en möjlighet att förverkliga drömmen om ett eget hem och det som följer med den drömmen. Det är kanske det klassiska Volvo, villa, vovve, eller så är det kanske bilpool, BRF och bondkatt.

Det är dags för en bostadspolitik som åter sätter människan före marknaden. Det är en politik där stat och kommun hand i hand öppnar dörren för flertalet, där fler kan ta steget till sitt första boende och där fler byggkranar reser sig över våra städer och samhällen.

Fru talman! Den egna bostaden ska inte vara toppen av ett berg som nås efter årtionden av kamp och hårt slit. Den egna bostaden ska vara stigen som gör resan möjlig. Den är inte slutmålet i livets slutskede. Den egna bostaden är en början.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Markus Kallifatides och Samuel Pettersson (alla S).