Fru talman! Jag tror att Sverige kan bli världens bästa land att leva i. Vi är inte där riktigt än, men vi kan aspirera på en sådan pallplats. Men då måste vi först inse att Sverige på många vis är ett delat land. Många av de svenska framgångarna är i dag koncentrerade till ett fåtal delar av landet. Stockholm, som exempel, står ensamt för 30 procent av Sveriges bnp.

Jag har en RUT-utredning på gång om detta. Men eftersom jag är lite hialös, det vill säga otålig, tänker jag föregripa den något.

Tillväxten i Sverige är i huvudsak koncentrerad till fem områden. Det är Mälardalen, med Stockholm i täten. Det är Göteborg och Borås. Det är den skånska västkusten. Det är ett par gruvkommuner i norr. Det är kommuner längs med E4:an i Småland.

Utanför dessa områden ligger en stor majoritet av kommunerna under rikssnittet i fråga om bruttoregionprodukt. Tittar man på en karta över detta blir det väldigt tydligt att Sverige är ett delat tillväxtland – i huvudsak mellan stad och land.

Fru talman! Det finns alltså en kraftigt outnyttjad tillväxtpotential i Landsbygdssverige. Om vi kan frigöra den potentialen blir hela Sverige rikare. Annars kommer vår uppgift här i denna kammare i allt högre grad att snarare handla om att omfördela resurser mellan grupper än att kunna investera och satsa.

Vi har en lagstiftning som på många vis är stiftad här i Stockholm för Stockholm. Det behöver vi ändra på. Strandskyddet är ett exempel. Här i denna stad kan jag gå ut och se höghus efter höghus intill vattnet. Men i min hemkommun Östra Göinge får några lokala eldsjälar i en av byarna inte bygga ett par marklägenheter 90 meter från en bäck. Strandskyddet är ju 100 meter.

Jag tror att vi gemensamt, över partigränser, behöver ta fram en nationell landsbygdsstrategi. Med landsbygd menar jag inte betesmark, röda stugor och vita knutar. Jag menar hela områden, inklusive mindre städer. Jag tänker på Kristianstad, Tingsryd, Arvika och många andra orter utanför de traditionella tillväxtområdena. I en sådan strategi bör man identifiera problemområden för landsbygden och föreslå reformer och förändrad lagstiftning. Det kan handla om en förändrad plan- och bygglagstiftning där kommuner ges större möjlighet att hantera skamfläckar, nedgångna fastigheter och oseriösa fastighetsägare. Det handlar alltså om att låta kommunerna kunna bygga attraktiva samhällen där människor vill bo och investera.

En av de allra viktigaste åtgärderna för landsbygden handlar om skolan. Mindre kommuner och mindre städer underpresterar vad gäller skolresultat jämfört med större städer. Det skapar kompetensbrist, arbetslöshet och minskad attraktivitet. Men även skoldebatten har ett storstadsfokus. Vi diskuterar friskolornas vara eller icke vara men betydligt mindre varför landsbygdens barn, oavsett skolhuvudman, ges sämre förutsättningar än storstadens barn.

Strandskydd, plan- och bygglagstiftning och skola är bara några exempel på problemområden som man med en sådan här strategi borde gå på djupet med. Det handlar om tillväxt. Tillväxt ger jobb, skatteintäkter, skolor, service, handel och levande samhällen. Detta tror jag, fru talman, blir ännu viktigare när befolkningen minskar på många orter på grund av utflyttning och lågt barnafödande. Jag tror att det här på sikt är en överlevnadsfråga för hundratals svenska kommuner.

Jag tror att Sverige kan bli världens bästa land att leva i. För att vi ska nå dit måste vi säkerställa att det går att leva och leva väl i hela Sverige.

(Applåder)