Fru talman! Jag bor på en ö, och här i Sveriges riksdag representerar jag 61 000 gotlänningar som gör detsamma.
Att bo på en ö är i många avseenden speciellt. Vår landsväg är öppen två gånger om dagen. Visby lasarett ska klara att erbjuda fullskalig akutsjukvård och förlossning trots det begränsade befolkningsunderlaget. Infrastruktur och vägar ska inte bara klara den bofasta befolkningen utan 1 miljon besökare, företrädesvis under sommarmånaderna. Gotlands va-nät skulle, om man rätade ut det, sträcka sig hela vägen till Aten. Gotland har inga grannkommuner eller regioner att på allvar samverka med. Vi måste vara beredda på att bli avskurna från omvärlden på grund av väder, kris eller, i värsta fall, krig.
Gotland har i ljuset av det kraftfullt försämrade omvärldsläget fått en central plats i debatten, inte minst när det gäller den säkerhetspolitiska diskussionen. Förutom att det är en rättvisefråga att invånare varhelst de bor i landet ska ha någorlunda likvärdiga förutsättningar krävs också att Gotland fungerar i fredstid då det i dagens läge är en förutsättning för att Sverige ska fungera också i kris eller krig.
Därför, fru talman, borde det också vara dags att Gotland får rättvisa förutsättningar och en utjämnad spelplan. Ingen annanstans i landet betalar företag lika höga transaktionskostnader för att kunna sälja sina varor och tjänster. Ingen annanstans betalar privatpersoner lika mycket för att transportera sig över kommungränsen; var tionde gotlänning har inte råd att göra det alls. Ingen annanstans i landet tvingas barnen i skolan och de äldre i behov av omsorg att betala merkostnaderna för en strukturellt underfinansierad sjukvård, som en följd av att Region Gotland bär både det primärkommunala och det regionala ansvaret i samma organisation.
Detta riskerar, fru talman, att få till följd att Gotlands attraktivitet som plats att bo på, flytta till och driva företag på minskar när riktningen borde vara den motsatta, i synnerhet som behovet av ett starkt totalförsvar ökar.
Gotland är inte ensamt om att som ö möta dessa utmaningar. Faktum är att Sverige har flest öar av alla nationer i hela världen. EU har förutom skrivningen i funktionsfördragets artikel 174 också nyligen antagit en särskild strategi för att motverka de strukturella utmaningar som kommer av att vara en ö.
OECD har studerat öfrågor. Också där ser man genomgående teman och utmaningar som just öar möter. Många länder i EU har gått före och på olika sätt försökt överbrygga dessa. Grekland och Skottland framstår som kanske de främsta exemplen. Men också Danmark med sin vägprisprincip för exempelvis Bornholmstrafiken visar vägen för hur öar kan ges likvärdiga förutsättningar och villkor.
Gotlandsutredningen firar 70 år i år. År 1956 presenterades den i riksdagen. När jag för några år sedan läste den kunde jag ganska snabbt konstatera att det inte är mycket som har förändrats och att utmaningarna kvarstår. Därför behöver öars förutsättningar tas om hand och adresseras genom en ändamålsenlig öpolitik som sammanhållet tar sig an öars särskilda villkor i syfte att överbrygga dessa. Det är ett viktigt steg för att ge skärgårdar och öar och alla som bor, lever och driver företag där rättvisa förutsättningar och en känsla av att de inte driver längre bort från fastlandet.
(Applåder)