Fru talman! Varför serverar vi i skolor, på sjukhus och på äldreboenden mat som har producerats med metoder som svenska bönder är förbjudna att använda? Det är helt orimligt. Att leva som man lär är en av de första saker som vi försöker lära våra barn. Det är väl rimligt att vi också försöker göra det själva, som politiker och som samhälle?

Det här är mitt första anförande i Sveriges riksdag, och jag kommer nästan direkt från åkern hemma i Östergötland. Där går vi och funderar – och inte bara vi på vår gård; väldigt många lantbrukare gör detsamma: Hur har det blivit så här?

Eller många förresten – de som fortfarande är kvar. Bönderna blir nämligen bara färre och färre.

Vi har höga krav på djurskydd, växtskydd och arbetsvillkor. Många av dessa krav är riktigt bra. Men Sverige är ofta, och vill visa vägen genom att vara det, bäst i klassen.

För mig börjar det skava där. Vi lever nämligen inte som vi lär. Det hjälper inte att vara bäst i klassen om de med lägre krav tar hem alla affärer. Redan då har vi gjort både Sverige och miljön en riktig otjänst.

Ta kycklingnuggets i skolmatsalen, till exempel. Kycklingen kan vara importerad från länder som Thailand eller Polen, med andra regler för antibiotika och djurvälfärd. Eller ta kåldolmarna som serveras på min mammas äldreboende. Hur mår de grisarna? Har de fått behålla sin knorr? Troligen inte.

Det här är mat vi köper för gemensamma skattepengar.

Missförstå mig inte. Jag tror på frihandel. Men det är stor skillnad på vad vi människor väljer i matbutiken och vad vi väljer att köpa för skattebetalarnas pengar.

Vi är alla överens om att vi ska producera mer mat i Sverige, inte mindre. Men om vi ska kunna göra det måste kraven vara rimliga. Det är alldeles tydligt. Titta bara på hur det ser ut! 50 procent av maten kommer från import, och det har ökat stadigt de senaste decennierna.

Vi ska skydda den biologiska mångfalden, men en enskild fågelart får inte sätta käppar i hjulet för en hel näring.

Vi ska minska utsläppen och elektrifiera jordbruket. Men innan vi lägger nya kostnader på bonden måste vi fråga: Finns maskinerna? Finns tekniken? Finns elen? Och framför allt: Har bonden råd? Vi kan inte beskatta fram en teknik som ännu ingen har råd med. Då fortsätter vi att flytta produktionen utomlands, tillsammans med jobben och kontrollen över miljön.

Fru talman! Nu måste vi gå från strategi till handling, men inte med fler regler, bidrag och entusiastiska projekt. Det är inte så företag växer. Företag växer när vi ger entreprenörskapet möjligheter och skapar konkurrenskraft.

Mitt budskap är enkelt: För att miljön i världen och i Sverige ska bli bättre via matproduktion behöver reglerna lättas upp här i Sverige.

(Applåder)