Fru talman! Demokratin är aldrig färdigbyggd. Den behöver försvaras, utvecklas och förtjänas av varje generation. Vi lever i en tid då mänskliga rättigheter ifrågasätts på många håll, rättsstatens institutioner utsätts för påtryckningar, fria medier begränsas och ökad korruption riskerar att undergräva människors förtroende för samhällssystemet. Detta sker inte bara långt borta, utan det är en utveckling som också angår Sverige och Europa.

Jag vill i sammanhanget fästa uppmärksamhet på tre nyligen framlagda rapporter som får betraktas som varningssignaler.

International IDEA visar i sin demokratirapport från 2026 att den demokratiska tillbakagången fortsätter i ett globalt perspektiv. Yttrandefriheten, pressfriheten och tillgången till rättvisa försvagas i många länder.

Transparency Internationals korruptionsindex för 2025 visar att Sverige fortfarande tillhör världens minst korrupta länder, vilket är glädjande. Sveriges resultat har dock försämrats över tid. Detta bekräftas också av en granskning som Dagens Nyheter så sent som i dagarna berättade om, som baserar sig på Sveriges Kommuner och Regioners sammanställning av de kommunala revisionsorganens arbete. Den vittnar om bristande demokratisk kontroll, flera privata utförare som har vinst i välfärden som drivkraft och att otillbörlig påverkan kan drabba enskilda tjänstemän och beslutsfattare i vardagen. Detta är ett område där åtgärder krävs. Tillit till vår samhällsmodell – till att välfärden fungerar när vi behöver den – är grunden i vår demokrati.

Den tredje rapport som jag vill fästa uppmärksamhet på är Institutet för mänskliga rättigheters årsrapport 2026, som pekar på brister i rättighetsskyddet och lagstiftningsprocessen samt på att människors möjligheter att få upprättelse har försämrats.

Fru talman! För mig som socialdemokrat är mänskliga rättigheter och rättsstatens principer inte något som kan ställas åt sidan när politiken möter svåra utmaningar. Därför var det betydelsefullt att den socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativ till Institutet för mänskliga rättigheter, som inledde sitt arbete 2022. Institutets oberoende behöver värnas och dess verksamhet ges långsiktiga förutsättningar. Dess rekommendationer behöver tas på allvar. Det stärker kvaliteten i lagstiftningsarbetet och säkerställer att människor kan få sina rättigheter prövade.

Sverige ska vara en pådrivande kraft i dessa frågor i Europeiska unionen och i andra internationella sammanhang. EU:s årliga rättsstatsgranskningar är viktiga. Det är också viktigt att EU kan vara pådrivande när det gäller ekonomiska och rättsliga verktyg om medlemsländer åsidosätter rättsstatens principer.

Jag vill även framhålla Raoul Wallenberg-institutet, med säte i Lund, som bedriver ett betydelsefullt arbete för mänskliga rättigheter, folkrättens ställning och rättsstatens principer genom forskning, utbildning och internationellt samarbete. Detta är en verksamhet som Sverige ska vara stolt över och ta ansvar för. Jag har själv varit engagerad för att institutet ska få en långsiktig statlig grundfinansiering. Nyligen påbörjades en satsning i Ukraina för att på plats medverka till demokratisk utveckling och det EU-medlemskap som finns i sikte.

När demokratiska institutioner pressas tillbaka ska Sverige inte minska sitt engagemang utan i stället stärka det.

(Applåder)