Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november

ärendedebatt / Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut
Anf. 53 Veronica Kerr (KD)

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Jag vill inleda med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag till beslut.

Riksrevisionens granskning av etnisk diskriminering inom statliga myndigheter är både viktig och angelägen. Den visar att det finns indikationer på att diskriminering kopplad till etnisk tillhörighet förekommer vid myndigheters beslut om stöd och insatser. Det handlar om oförklarliga skillnader i beslut, och samtidigt talar mycket för att det finns ett mörkertal. Kristdemokraterna välkomnar därför denna granskning. Det är viktigt både att brister synliggörs och att goda exempel lyfts fram.

En av granskningens intressantaste slutsatser är att endast en av de granskade myndigheterna, Tullverket, systematiskt följer upp klagomål om upplevd diskriminering. Genom att analysera klagomål och söka efter återkommande mönster kan myndigheter upptäcka problem i tid och stärka rättssäkerheten. Det arbetssättet borde verkligen inspirera betydligt fler myndigheter.

Fru talman! Diskriminering sker inte alltid medvetet. Stereotypa föreställningar och omedvetna antaganden kan påverka beslut. Flera undersökningar visar att kunskapen om dessa risker ofta är otillräcklig och att arbetet mot diskriminering många gånger saknar ett tillräckligt systematiskt arbetssätt. Det är allvarligt.

Diskriminering vid myndighetsutövning strider mot regeringsformens principer om saklighet, objektivitet och likabehandling. För den enskilde kan konsekvenserna bli omfattande. Människor riskerar att behandlas olika, få sämre tillgång till samhällets stöd och utsättas för åtgärder som inte är motiverade.

Diskriminering skadar också samhället i stort. När beslut fattas på felaktiga grunder används inte statens resurser på det sätt som riksdagen avsett. Det leder till sämre träffsäkerhet, minskad effektivitet och ett betydligt svagare förtroende för våra myndigheter.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram en diskrimineringsform som alltför ofta hamnar i skymundan, nämligen åldersdiskriminering och ålderism.

Att bekämpa ålderism är en angelägen fråga för oss kristdemokrater. Många äldre möter fördomar på arbetsmarknaden trots lång erfarenhet, hög kompetens och stor arbetsförmåga. Ungefär var femte person som är inskriven på Arbetsförmedlingen är över 55 år. Samtidigt möter många yngre människor föreställningar om att de saknar erfarenhet och därför inte bör ges ansvar eller möjligheter.

Var fjärde svensk har själv upplevt eller känner någon som upplevt åldersdiskriminering. Det visar siffror från en Novusundersökning tidigare i år. Detta är inte värdigt ett samhälle som bygger på människors lika värde. Ingen ska bedömas utifrån sin ålder. Människor ska bedömas utifrån sina kunskaper, sina meriter och sin förmåga.

När Sverige behöver fler människor i arbete har vi inte råd att låta fördomar stå i vägen. Vi behöver ta vara på äldres erfarenhet samtidigt som vi ger yngre människor möjlighet att etablera sig och växa. Därför måste arbetet mot diskriminering också omfatta ett tydligt arbete mot ålderism.

Fru talman! Diskrimineringsombudsmannen har en viktig roll i arbetet mot diskriminering, men myndigheten lägger i dag en relativt begränsad del av sin verksamhet på att driva individuella diskrimineringsfall till domstol. Kristdemokraterna menar att detta behöver förändras.

Den som utsätts för diskriminering ska inte stå ensam. Diskrimineringsombudsmannen bör i större utsträckning aktivt driva principiellt viktiga ärenden och ge den enskilde ett starkare stöd.

Ett starkt diskrimineringsskydd kräver inte bara lagstiftning utan också att lagen prövas och upprätthålls i praktiken. När diskriminering får rättsliga konsekvenser stärks både rättssäkerheten och förtroendet för samhällets institutioner.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten tydlig. Alla människor har samma okränkbara människovärde. Ingen ska diskrimineras på grund av etnisk tillhörighet, religion, kön, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Staten ska vara ett föredöme i arbetet för likabehandling, rättssäkerhet och respekt för varje människas värde.