Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november

ärendedebatt / Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd
Anf. 18 Jessica Stegrud (SD)

Fru talman! I dag har vi en dragning om Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd.

Jag tänker börja med en berättelse från verkligheten, fru talman. Jag åker av förklarliga skäl mycket taxi i tjänsten, och jag har för vana att fråga i stort sett alla taxichaufförer hur tillståndet i taxibranschen är just nu. Jag tycker att frågan är intressant ur många aspekter. Taxibranschen är konjunkturkänslig och väldigt konkurrensutsatt, och jag upplever att de allra flesta som jobbar där har någon form av invandrarbakgrund.

Taxichaufförer möter många sorters människor och får se olika sidor av vårt land i dag, och de svar jag får ser jag som en temperaturmätare för allt från hur ekonomin ser ut just nu till hur vårt land fungerar eller inte fungerar.

Det senaste året har jag haft många intressanta diskussioner om allt från islams utbredning i Sverige till det val som vi precis har genomfört. Störst intryck gjorde nog diskussionen med en andra generationens invandrare från Irak som, när han fick reda på att jag var politiker, utbrast: ”Du måste göra något åt taxibranschen!”

När jag frågade vad han tänkte på svarade han att det har blivit nästan omöjligt att försörja sig. Han jobbar ofta tolvtimmarspass, ibland upp till sex dagar i veckan. Han har tre barn att försörja, men marginalerna har blivit otroligt små. Man konkurrerar inte bara med Uber och Bolt och så vidare utan också med arbetskraftsinvandrare från tredjeland. Han nämnde framför allt taxichaufförer från Pakistan.

Jag frågade vad problemet med det är – vi införde ju ett lönegolv för några år sedan, som dessutom har höjts nu. Han svarade att det inte spelar någon roll. Oseriösa arbetsgivare registrerar ett stort antal bilar, förmodligen alltför många för hela branschen utifrån vad som är rimligt. På papperet har förarna en lön på kanske 34 000–35 000 i månaden, men sedan får de betala tillbaka till arbetsgivaren. Dessutom bor de kanske tio personer i andra, tredje eller fjärde hand i en tvåa i Rosengård.

Han sa: ”Jessica! Ni måste göra något åt det här. Det fungerar inte för oss som redan är här.”

Man kan undra varför tar jag upp just denna anekdot, för det är ju just anekdotisk bevisföring. Jag gör det därför att det sätter fingret på de problem som vi har i dag. Vi har en arbetskraftsinvandring från tredjeland som har varit alldeles för dåligt reglerad. Nu har vi gjort mycket på det här området. Vi har infört ett lönegolv och har en hel del krav när det handlar om anhöriginvandring och så vidare, men problemen kvarstår.

Fru talman! Man får komma ihåg att rätten att resa till Sverige, arbeta här och bygga en framtid i vårt land är något som har ett mycket stort värde för människor över hela världen, vilket är fullt förståeligt. Ett arbetstillstånd kan innebära en möjlighet att försörja sig, förbättra sin tillvaro och, under vissa förutsättningar, ta hit sin familj och åtnjuta välfärd och en trygghet som man kanske inte skulle haft annars. På några års sikt kan det också öppna vägen till permanent uppehållstillstånd och slutligen svenskt medborgarskap.

Just detta faktum öppnar såklart upp en marknad för oseriösa arbetsgivare – en marknad där människor betalar för anställningar och arbetstillstånd och riskerar att utsättas för arbetslivsexploatering och – i de allvarligaste fallen – människohandel. Det göder skuggsamhället och gör det i praktiken omöjligt att verka lagligt i vissa branscher. Taxibranschen är bara ett exempel.

Just därför måste den här typen av tillstånd tas på största allvar. Vi måste kunna säkerställa att arbetet faktiskt finns, att arbetsgivaren är seriös, att lönen betalas ut och att de villkor som ligger till grund för beslutet också gäller i verkligheten, för när staten beviljar ett arbetstillstånd fattar den samtidigt ett beslut om vem som får vistas i och arbeta i vårt land.

Fru talman! En reglerad migration kräver att vi har kontroll över vilka som kommer till Sverige och vilka grunder de kommer på samt att förutsättningarna för deras tillstånd fortfarande är uppfyllda. Det handlar om vårt lands möjligheter att bestämma över sin egen utveckling och värna vår arbetsmarknad och våra gemensamma resurser och om förtroendet för våra myndigheter. Det handlar också om att skydda människor från att utnyttjas.

För att vi ska förstå hur vi hamnat i den här situationen vill jag prata lite kort om det politiska ansvaret.

År 2008 öppnade den moderatledda alliansregeringen i samarbete med Miljöpartiet upp för arbetskraftsinvandring. Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen avskaffades. Arbetsgivarens bedömning skulle styra rekryteringsbehovet, även i yrken där det redan fanns arbetskraft i Sverige.

Socialdemokraterna, som hade makten i åtta år, behöll denna grundmodell. De gjorde vissa skärpningar, i ärlighetens namn, bland annat krav på anställningsavtal och försörjningskrav för medföljande familj. Åtgärderna infördes 2022 – man kan tycka att det borde ha varit självklart redan från början. Den grundläggande ordningen bestod. Först under sitt sista regeringsår tillsatte de en utredning om en behovsprövad arbetskraftsinvandring, men det infördes inte under deras regeringstid. Åtgärder vidtogs, men de räckte inte för att komma till rätta med problemen.

Fru talman! Jag ska avrunda med att säga varför vi har ett annat problem med det här. Just den arbetskraftsinvandring som vi ser från tredje världen är allt som oftast lågkvalificerad. Samtidigt har vi en arbetsmarknad i Sverige med en halv miljon arbetslösa, varav många inte klarar kraven för svensk arbetsmarknad i dag. Först och främst är det lågkvalificerad arbetskraft som inte finner någon matchning på arbetsmarknaden. Att då fylla på med lågkvalificerad arbetskraftsinvandring från tredje världen är inte receptet för ett framgångsrikt land och en fungerande arbetsmarknad i Sverige.

Det har stramats upp, och mycket har gjorts även under den här mandatperioden. Vi är garanten för att det blir ordning och reda i svensk migrationspolitik, och det kommer vi att fortsätta att vara de kommande åren, oavsett regering.

Jag välkomnar rapporten och tar för givet att man kommer att driva igenom åtgärderna, som behövs för att få ordning på de problem som återstår.