Protokoll 2026/27:18 Tisdagen den 17 november

/ Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer den 13 november
Anf. 38 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Tack, statsministern, för en intressant dragning!

Det har varit mycket AI i diskussionen nu, men jag vill återvända till frågan om Ukraina, som en del talare också har lyft. Nu har Europa och EU bestämt sig. Det är inte fråga om vem som ska företräda Europa utan om vilka. Man har alltså landat i att det inte bara ska bli en utan hela sju företrädare. Det är dels E5-länderna, dels EU och dels Nato.

Min fundering i det här läget blir: Vilket mandat har de här sju att verka utifrån? Och hur ska dessa sju olika personer komma överens sinsemellan? Vilken information kan vi förvänta oss att de delar med stater som Sverige om hur förhandlingarna påverkar oss och hur de framskrider? Om personerna inte kommer överens – hur löser man det då? Det är ju inte alltför svårt att tänka sig att det blir så, för Italiens och Polens linjer när det kommer till Ukraina har hittills varit lite olika, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Jag vill också ställa frågan: Varför fick inte Norden plats vid bordet? De nordiska länderna är tillsammans med de baltiska länderna stater som står för ett stort procentuellt stöd men också ett stort stöd i reella tal till Ukraina. Hade det inte varit rimligt att också vi hade fått en tydligare plats vid bordet när andra stater, som ger ganska lite i förhållande till oss, nu får vara med och följa fredsförhandlingarna på närmare håll?