Fru talman! Jag ska ta det i tur och ordning – Kina först. Det var alltså inte ett möte om Kina, även om vi faktiskt hade ett möte om Kina förrförra gången, då vi pratade mycket om handelsrelationen med Kina och de nya europeiska verktygen. Dessa kommer nog inte att gå spårlöst förbi i relation till Kina. Det är en lite mer krass syn på handeln med Kina. Då är naturligtvis tjänster också en viktig sak.
Det är klart att AI är speciellt. Ett land som styrs auktoritärt, som är teknologiskt framgångsrikt och som har 1,3 miljarder människor ger rätt unika förutsättningar om man vill bli framgångsrik inom till exempel artificiell intelligens och den folkliga insynen i regelverk och sådant är mycket begränsad. Ingen underskattar det, skulle jag säga, men vi har ännu inte sett konsekvenserna av det. Därför måste den samlade styrkan i Europa, som har åtminstone en halv miljard människor, användas.
När det gäller Ukraina kommer mötet att handla om långtidsbudgeten och om finansieringen 2027. Jag är orolig över de tendenser vi ser just nu. Fyra länder har ganska uttryckligen sagt att de, som det heter, inte vill stå i vägen för pengar men att de vill använda sin rätt att opt out. Det finns ingen allmän rätt att göra det, utan det var en unik lösning för att Ungern inte skulle blockera enigheten.
Det här är inte fritt valt arbete. Om man vill lägga in sitt veto kan man alltid göra det, men man kan inte säga allmänt att andra ska vara med och finansiera och att man själv ska vara bidragsmottagare. Tyskland var glasklart på den punkten, och vi andra var lika glasklara. Tyskland skrev till och med ett brev om det i förväg så att ingen kunde missuppfatta den ståndpunkten.
Sedan hade vi hela representationen. Det var bra att det löste sig med den, om än informellt. Vi fattade inga formella beslut, men vi vet nu vilka som ska tala gemensamt för Europa så att vi slipper risken att väldigt många länder vill framföra just sin synpunkt till Putin.