Fru talman! Också jag vill börja med att tacka finansministern och regeringen för dialogen om principerna för årets budgetproposition.

Vi socialdemokrater är överens med regeringen om de principer som ligger till grund för budgeten. Det är bra att regeringen har förankrat dem brett med riksdagens partier, och det är en styrka för Sverige att vi har bred enighet mellan partierna om spelreglerna för budgeten.

Den budgetproposition som regeringen presenterar i dag är en övergångsbudget – en förvaltningsbudget som inte innehåller något nytt politiskt innehåll. Syftet med en övergångsbudget är att hantera brådskande och löpande regeringsärenden samt att säkerställa att staten fungerar i väntan på en ny regering. Men dagens budgetproposition innebär också en utmärkt möjlighet att utvärdera Ulf Kristerssons fyra år vid makten.

Fru talman! Det har varit fyra förlorade år för Sverige. Arbetslösheten är skyhög, nästan en halv miljon människor saknar arbete och 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde.

Samtidigt som arbetslösheten har ökat i Sverige har den minskat i andra EU-länder. Om Sverige hade följt samma utveckling som euroområdet hade nästan 100 000 fler haft ett jobb att gå till. Det hade naturligtvis inte bara gjort skillnad för de enskilda personer som är arbetslösa i dag, utan det hade också gjort stor skillnad för svensk ekonomi.

Vi kan konstatera att Kristerssonregeringens tid har präglats av att svensk ekonomi konsekvent har underpresterat och att tillväxten har varit lägre än sin potential. Det innebär en bnp-utveckling som är sämre än trend och, som en konsekvens av detta, lägre skatteintäkter och mindre pengar till statskassan.

Människor runt om i Sverige har fått det tuffare i vardagen. Maten har blivit dyrare, reallönerna har inte återhämtat sig efter att tio års reallöneökningar har utraderats och hushållens köpkraft har urholkats. När de flesta andra i Sverige har det tufft har regeringen och Sverigedemokraterna under mandatperioden konsekvent valt att ändå prioritera riktade skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna. Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har gett sig själva 6 000 kronor mer i sänkt skatt varje månad. Detta är en uppenbar felprioritering. Dessa pengar hade kunnat användas för att satsa på att få ned arbetslösheten, få upp tillväxten och stärka välfärden.

Fru talman! Den förda ekonomiska politiken har inneburit mycket tuffa tider för välfärden. Med facit i hand kan vi konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna skapat en kris i svensk sjukvård. I början av mandatperioden stod det klart att situationen i den svenska sjukvården skulle försämras om inte regeringen tog ansvar. Inför 2024 larmade Sveriges regioner om att situationen skulle komma att bli ännu värre. Men regeringen och Sverigedemokraterna ignorerade varningssignalerna och valde att prioritera riktade skattesänkningar till höginkomsttagare i stället. I mandatperiodens sista budget valde de till och med att dra ned på finansieringen till kvinnosjukvården med 600 miljoner.

Konsekvenserna av regeringens politik märks i svenska folkets vardag. För att ge ett exempel: Under året larmade personal inom förlossningsvården i moderatledda Region Skåne om hur nedskärningar påverkade verksamheten och nyförlösta mödrar. Detta är ovärdiga konsekvenser av regeringens ekonomiska politik.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har valt att prioritera skattesänkningar för dem som tjänar allra mest. Det har fått konsekvenser både för välfärden och för svenska folket. Samtidigt som man hade råd att sänka skatten hade man aldrig råd att höja barnbidraget, trots att alla våra nordiska grannländer gjorde det under kostnadskrisen. Man hade inte råd att göra det billigare för våra äldre att hämta ut medicin, utan det blev dyrare. Däremot hade regeringen och Sverigedemokraterna konsekvent råd att sänka skatterna för dem som redan har allra mest.

Det här handlar ytterst om respekt för vanligt folk runt om i Sverige som bygger och har byggt vårt land, respekt för vår gemensamma välfärd och respekt nog att prioritera satsningar för hela svenska folket framför skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna.

Fru talman! Under mandatperioden har Sverige gått med större och större underskott och lånat hundratals miljarder. Sammanlagt har regeringen under sina fyra år lånat nästan 200 000 kronor i minuten – varje minut, varje timme, varje dag, varje år. I februari i år sa dessutom finansministern att pengarna för nya reformer var slut. Det är ett avsteg från den ansvarsfulla budgetpolitik som har tjänat Sverige – oss alla – väl, och notan lämnas till svenska folket. Om staten lånar mer blir räntebetalningarna dyrare. Det innebär att mer skattepengar går till räntebetalningar och mindre till välfärden. Det innebär färre lärare, undersköterskor och poliser. I längden kan det innebära att kostnaderna för vanliga personers bolån pressas upp.

Detta är tyvärr inte någon ovanlig utveckling när Moderaterna styr. Varje gång Moderaterna har varit med och styrt Sverige sedan enkammarriksdagens införande – eller sedan det år jag föddes – har de lämnat efter sig stora underskott i statsfinanserna. Vi socialdemokrater har vid varje tillfälle stått redo att ta ansvar för svensk ekonomi. Det gör vi också nu.

Fru talman! Det har verkligen varit fyra förlorade år för Sverige och svenska folket. När bokslutet nu skrivs kan mandatperioden enkelt sammanfattas: Sverige har blivit fattigare. Arbetslösheten har ökat, välfärden har underfinansierats och regeringen har gått med stora underskott. Höginkomsttagarna har varit mandatperiodens stora vinnare, medan välfärden och barnfamiljerna har varit de stora förlorarna. Det är alltså inte ett dukat bord som den här regeringen lämnar efter sig.

Fru talman! Nu pågår arbetet för att ge Sverige en ny regering. De fyra gångna åren visar på vikten av en ny ekonomisk politik. Det handlar om att Sverige ska ligga längst fram i teknikutvecklingen, att vanliga löntagare ska få reallöneökningar och att fler företag ska kunna skapas, växa och anställa. Det är när ekonomin växer snabbare som vi får ökade resurser till välfärden och fler får ett jobb att gå till.

Men det kräver att Sverige ändrar riktning. Vi socialdemokrater vill se en ekonomisk politik som prioriterar välfärden i hela landet, som är jämlik, som får upp tillväxten och ned arbetslösheten, som får hela landet att leva och som ger vanligt folk mer pengar i plånboken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Johansson (S).