Fru talman! Jag skulle vilja reflektera lite grann tillsammans med ledamoten Stegrud kring frågan om felaktiga uppgifter, om uppsåt krävs och vad det egentligen handlar om. Det kan handla om en situation där tolkningen inte har fungerat, om rädsla för myndigheter här i Sverige eller för regeringen i hemlandet eller om ett barn till en förälder som med uppsåt har lämnat felaktiga uppgifter. Ett barn kan ju omöjligen ha uppsåt, vilket remissinstanserna också har kritiserat. Jag är nyfiken på hur ledamoten tänker kring detta.

Det som gäller Sveriges vitala intressen är väldigt vagt formulerat. Vi i Vänsterpartiet är inte de enda som har vänt sig emot otydligheten, utan det har kommit kritik mot den från utredaren själv och också från en rad tunga remissinstanser som Justitiekanslern, Brottsförebyggande rådet och Domstolsverket. Vi och remissinstanserna saknar en brottskatalog. Vi är rädda för att det inte blir träffsäkert.

Ledamoten Jessica Stegrud och ledamoten Aspling, som talade tidigare, visar tydligt att de tar sitt uppdrag på allvar och att de gillar formalia och regler, men Tidöregeringen har gjort det till en vana att regelmässigt ignorera remissinstanser och Lagrådet. Det är att frångå formalia och regler som vi ofta följer i den här kammaren.

Min fråga är: Hur kommer Sverigedemokraternas följdlagstiftning på detta område att se ut? Hur har man planerat att den här grundlagen ska användas?