Fru talman! Betänkandet heter alltså En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap. Det här kanske ter sig lite märkligt för den vanliga medborgaren. Föreningsfrihet är i grund och botten en straffrättslig fråga, abort är en sjukvårdsfråga och medborgarskap är en förvaltningsrättslig fråga. Varför bakar man ihop de här frågorna i ett betänkande?

Skälet är att den här typen av frågor brukar beredas i parlamentariska kommittéer. Det här betänkandet kommer till exempel från 2023 års fri- och rättighetskommitté, som jag, Jan Riise, Amalia Rud Stenlöf och ett par andra satt i. Det skulle helt enkelt bli alldeles för krångligt om man hade tematiska kommittéer, alltså en per fråga. Därför bakar man ihop det här i ett betänkande, och då blir det en riksdagsdebatt, bara så att tittarna och publiken förstår varför det ser ut som det gör. Kommittén beredde dessutom ännu fler frågor, till exempel frågan om inskränkningar i äganderätten för miljöhänsyn, alltså en skogsfråga, och kommitténs slutsats i den frågan var att tillsätta ytterligare en kommitté som skulle utreda den. Politikens hjul rullar lite långsamt ibland.

För att det ska bli rätt i protokollet ska jag säga att det som Amalia Rud Stenlöf sa i sitt anförande om att Socialdemokraterna tycker att kommittén hastade fram arbetet inte stämmer. Kommittén jobbade i ett år och sju månader med att bereda de här frågorna, och det är ungefär den tid som de här typerna av kommittéer brukar ta på sig. Det gick inte snabbare än det vanligtvis gör. Utöver detta tog remitteringen och propositionen ytterligare ett halvår. Jag skulle därför absolut inte säga att vi har hastat fram det här.

Det som Amalia sa om att Socialdemokraterna har lyft fram ett förbud mot nazistiska organisationer som ett önskemål för kommitténs arbete stämmer inte heller. Det här nämndes över huvud taget inte. Hur vet vi det? Jo, det står ingenting om några nazistiska organisationer i Socialdemokraternas särskilda yttrande till betänkandet. Det här är ett rent påhitt i efterhand, och det är dessutom inte någon grundlagsfråga. 2 kap. 24 § regeringsformen öppnar redan i dag för ett förbud mot nazistiska organisationer. Det behövs ingen grundlagsändring för att få till en sådan lagstiftning, men det har ju Socialdemokraterna inte heller föreslagit. Den utredningen kastade man i sopkorgen redan 2021, bara så att protokollet blir rätt och riktigt.

Vi går nu över till de bestämmelser som vi inför i dag. Vi kan börja med aborten. Det kommer alltså att göras ett tillägg i 2 kap. 13 § regeringsformen där det kommer att stå så här: ”Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag.”

Den som är lite insatt i konstitutionell rätt ser direkt att detta avviker lite grann från hur regeringsformen är strukturerad i övrigt. 2 kap. handlar annars uteslutande om det som inom rättsteorin brukar kallas positiva och negativa opinionsfriheter och andra negativa rättigheter. Det handlar alltså om regler som begränsar eller stoppar statens möjlighet att stoppa dig som medborgare från att göra någonting.

Det vi gör nu är att uttrycka rätten till abort som en positiv rättighet, det vill säga att lagen ska tillåta att det här sker. Implicit ska det naturligtvis också vara en del av det ordinarie sjukvårdssystemet. Samhället ska alltså tillhandahålla en viss tjänst eller ett visst medicinskt ingrepp. Det här avviker alltså lite grann från hur det brukar se ut.

Positiva materiella rättigheter finns annars i 1 kap. regeringsformen i övrigt i det som brukar kallas målsättningsstadgandena. Vi i kommittén diskuterade också huruvida vi skulle stoppa in bestämmelsen i första eller andra kapitlet. Anledningen till att vi landade i att stoppa in den i andra kapitlet är att den ska få rättsverkan, alltså bli tillämplig. Första kapitlet i regeringsformen är ju inte rättsligt tillämpligt, men det är andra kapitlet i allra högsta grad. Därför ser regleringen ut som den gör.

Om det är en rättsligt tillämplig positiv rättighet uppkommer såklart frågan: Vilken konkret rätt skapar den nya bestämmelsen? Det korta svaret på den frågan är att vi inte vet exakt eftersom det i sista hand är upp till en domstol att tillämpa, men så länge riksdagen ser ut ungefär som den gör i dag kommer det här inte att ha någon större påverkan.

Det som bestämmelsen gör är att stoppa riksdagen från att förbjuda abort helt och hållet eller plocka bort det ur sjukvårdsystemet. Men den anger till exempel inte premisserna för hur abort ska fungera, till exempel antalet veckor, tillstånd från Socialstyrelsen eller annat runt omkring. Detta påverkas inte av den här bestämmelsen så länge rätten finns i verkligheten, det vill säga så länge den inte blir illusorisk.

Låt mig illustrera med ett konkret exempel. Jag brukar undvika att ta exempel från USA, eftersom rättssystemet där är väldigt annorlunda, men detta är ett ganska känt exempel. Vissa delstater där har hjärtslagslagar – om det går att detektera hjärtslag från ett foster får man inte utföra abort. Den här grundlagsändringen skulle antagligen stoppa en sådan lag om den skulle komma upp för votering här i Sveriges riksdag.

Andra regler runt omkring, avgifter och så vidare påverkas dock inte.

Får då detta någon praktisk betydelse? Det är väl det som är det intressanta. Det är tveksamt. Gissningsvis kommer bestämmelsen aldrig att tillämpas i praktiken. Den kan dock ändå ha en poäng: En anledning till att frågan har lyfts upp kan vara att Sverige vill visa solidaritet med personer som bor i andra länder där detta är förbjudet. Vi vill understryka vikten av att detta ska vara tillåtet, och därför upphöjer vi det nu till konstitutionell norm.

Så hoppar vi vidare till föreningsfriheten. Här kommer det en nyhet i 2 kap. 24 § regeringsformen. För det första kommer den paragrafen att sättas upp i punktform, vilket jag tycker är snyggt. Det blir alltid lättare att läsa då. För det andra får den en ny punkt:

”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar

l. som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för att uppnå ekonomisk eller annan otillbörlig vinning,” – det är det som är nyheten –

”2. som ägnar sig åt eller understöder terrorism,

3. vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur, eller

4. vilkas verksamhet innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”

Där har vi alltså öppningen för att förbjuda exempelvis nazistiska organisationer, en öppning som jag tror har funnits i Sverige i åtminstone 20 år.

Varför är det här nödvändigt, kan man fråga sig. Det är lite tekniskt. För att det i Sverige ska vara möjligt att införa en modern maffialagstiftning, alltså en regel som säger att det är förbjudet att delta i en kriminell organisation utan att begå andra konkreta brott, måste det finnas en regel som inskränker föreningsfriheten för kriminella organisationer.

Vad detta innebär, lite förenklat, är alltså att rättsordningen erkänner även kriminella organisationer som föreningar. Det kan man tycka är lite paradoxalt, men det finns faktiskt ganska bra skäl till det.

Detta var någonting som tröskades i Sveriges riksdag i samband med den förra grundlagsändringen och den kommitténs delbetänkande från 2021. Om jag inte minns fel var det faktiskt Morgan Johansson, av alla personer, som där argumenterade så här: Nej, organisationer som sysslar med terror eller är kriminella är inte föreningar och omfattas därför inte av föreningsfriheten. Men sedan kom Lagrådet och sa: Jo, det gör de absolut. Så där kan man inte argumentera.

Därför var vi tvungna att lägga till inskränkningar i föreningsfriheten för först terroristorganisationer, som vi fick förra mandatperioden, och nu andra kriminella organisationer, som vi röstar om i dag – bara för att konkretisera så att alla har klart för sig varför detta är nödvändigt.

Motsvarigheten till det vi gör i dag är alltså 4 a § terroristbrottslagen, där det står så här: ”För deltagande i en terroristorganisation döms den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.” Nu kommer vi alltså att kunna införa en motsvarande regel, men i stället för terroristorganisationer kommer det att vara kriminella nätverk.

För att vara väldigt tydlig: Åklagaren behöver alltså inte styrka att en person har begått en viss terrorrelaterad gärning – samlat in pengar, köpt vapen eller vad det kan vara – utan det räcker att personen är medlem i gruppen för att man ska kunna dömas till ansvar. Detta är jätteviktigt. Det ska vara opraktiskt och riskfyllt att vara medlem i kriminella nätverk i Sverige. Tyvärr är det inte det i dag i så stor utsträckning som man kunde önska.

Om man tittar på den här regeln kanske någon undrar: Vad är allvarlig brottslighet, och vad är annan vinning? Det är ju de två rekvisiten som detta lite grann hänger på. Här är grundlagsändringen faktiskt väldigt bra. Vi kämpade väldigt mycket under kommitténs arbete för att detta inte skulle bli för begränsat, vilket det skulle ha kunnat bli.

Vad gäller vilken typ av brottslighet som kan omfattas sätter inte grundlagsregleringen egentligen några tydliga gränser, utan begreppet allvarlig brottslighet får en självständig betydelse. Det är jätteviktigt, för det betyder att det kan förändras över tid och alltså få en annan innebörd om 10 eller 20 år. Vi vet inte exakt vilken typ av brott som den grova organiserade brottsligheten då kommer att hålla på med, och därför är det viktigt att detta är ett självständigt begrepp.

Begreppet annan vinning än ekonomisk vinning kan te sig lite kryptiskt, men det vi velat fånga upp är när man begår brott för att stärka sitt eget skrämsel- eller våldskapital. Om du begår en brottslig handling som är ägnad att skrämma andra människor eller markera att du har ett visst våldskapital men kanske inte tjänar några pengar på själva gärningen ska du ändå kunna omfattas av den här regeln. Annan vinning är, kan man lite förenklat säga, makt i den kriminella världen.

Tidöregeringen har dessutom börjat snickra på ett nytt straffbud som alltså implementerar den här grundlagsändringen. Här finns det faktiskt en färdig lagrådsremiss som bygger på SOU 2026:13 Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. Lagrådet hade inga starka invändningar, och detta ligger på regeringens bord just nu.

Ett extremt tungt ansvar vilar på den som ska bilda regering. På den högra sidan i riksdagen, om vi räknar in Centerpartiet där, finns det ingen som motsätter sig detta, men det finns ett gäng partier som motsätter sig det på den andra sidan. Socialdemokraterna kommer alltså att behöva bekänna färg i frågan ganska snart. Jag hoppas verkligen att de inte viker sig utan faktiskt genomför den här lagrådsremissen eller något som liknar den. Det blir upp till dem hur de i så fall vill göra.

Avslutningsvis har vi medborgarskapen, men den delen kommer en partikollega till mig att redogöra för. Jag tackar därför för mig och yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).