Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till tre olika grundlagsförslag avseende fri- och rättigheter. Det gäller dels ett grundlagsskydd för rätten till abort, dels ett grundlagsförslag om att göra det möjligt att under vissa förutsättningar ta tillbaka det svenska medborgarskapet från personer med två medborgarskap och slutligen en möjlighet att inskränka föreningsfriheten där det förekommer allvarlig brottslighet.

Förslagen har sin utgångspunkt i den utredning som ledamoten Aspling, ledamoten Rud Stenlöf och jag deltog i för ett par år sedan. Vi hade ett ganska brett uppdrag med ytterligare tre frågor som vi skulle titta på, men dem fick vi lämna därhän. Man kan möjligen säga att utredningen illustrerade poängen med att ha många partier. Inte minst Sverigedemokraterna och Miljöpartiet stod på lite olika sidor i en del frågor.

Vi har också diskuterat detta tidigare, så sent som i mitten av maj i år. Våra reservationer avslogs, och regeringens och utskottets förslag antogs som vilande lagförslag. I dag ska vi alltså genomföra den andra omröstningen om förslaget. Som vi har diskuterat tidigare finns det bara två möjligheter: att anta hela det vilande lagförslaget precis som det är eller att förkasta det.

Tyvärr har regeringen genom att slå samman de tre förslagen i propositionen, och framför allt nu i det vilande grundlagsförslaget, tvingat oss att antingen anta alla eller – som i Miljöpartiets fall – avslå alla tre förslag, även det som handlar om grundlagsskyddet för abort. Jag återkommer till detta och pratar först lite om medborgarskap och föreningsfrihetens begränsningar.

Fru talman! Regeringen har alltså föreslagit att det ska vara möjligt att meddela föreskrifter om att det svenska medborgarskapet ska kunna fråntas den som är medborgare i en annan stat och som har förvärvat medborgarskapet på felaktiga grunder eller vid viss allvarlig brottslighet.

Enligt min mening är förslaget alltför långtgående. Särskilt allvarligt är det att regeringen föreslår att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, vilket är en formulering som saknar tydlig avgränsning. En sådan formulering riskerar att leda till en farlig normförskjutning där staten ges möjlighet att omdefiniera medborgarskapets innebörd över tid.

Därtill vill Tidöregeringen kunna återkalla svenska medborgarskap. Ett medborgarskap innebär grundläggande rättigheter och skyldigheter. Det är ett uttryck för jämlikhet, och det bidrar till integration och delaktighet. Självklart ska den som begår allvarliga brott kunna dömas till kännbara fängelsestraff, men att använda medborgarskapet som en bricka i spelet eller som vilken förmån som helst är att missbruka medborgarskapet och dess syfte.

De här två förslagen ger framtida riksdagsmajoriteter alltför stort utrymme att flytta gränserna för vilka brott som kan leda till återkallat medborgarskap och vilka sammanslutningar som kan få sin föreningsfrihet begränsad. Sådana här otydliga bestämmelser ska vi inte ha i grundlagen.

Regeringen föreslår vidare att föreningsfriheten ska kunna begränsas i förhållande till sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för att uppnå ekonomisk eller annan otillbörlig vinning.

Jag och vi i Miljöpartiet delar förvisso regeringens uppfattning att den organiserade brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem. Det vilande grundlagsförslaget innebär dock ett principiellt skifte som inte är tillräckligt analyserat eller rättssäkert.

Förslaget att begränsa föreningsfriheten för kriminella organisationer är otydligt och öppnar upp för att bestämmelsen kan missbrukas, vilket har framförts av bland annat fackförbund, universitet och domstolar. Erfarenheter från auktoritära stater har visat hur civilsamhällesorganisationer, människorättsorganisationer och miljörörelsen har kunnat definieras som kriminella med stöd av liknande lagstiftning.

Vi ska inte vara naiva inför att en sådan utveckling skulle kunna ske även i Sverige. Den organiserade brottsligheten är självklart ett allvarligt samhällsproblem som ska bekämpas med full kraft, men regeringen har inte kunnat visa att en inskränkning av föreningsfriheten – en av demokratins grundpelare – kommer att leda till bättre möjligheter att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Det handlar om begrepp som ska införas i grundlagen, såsom allvarlig brottslighet, som jag har talat om. Det lämnar ett mycket stort tolkningsutrymme åt lagstiftaren. Ett sådant tolkningsutrymme är särskilt problematiskt när det rör sig om en reglering i grundlag, eftersom synen på vad som är allvarlig brottslighet kan förändras över tid.

Förslaget riskerar att leda till en godtycklig tillämpning och till att legitima organisationer inom civilsamhället kan komma att omfattas av framtida inskränkningar. Jag anser inte att regeringen har kunnat visa att en begränsning av föreningsfriheten är ett effektivt eller nödvändigt verktyg för att bekämpa brottsligheten. Det vilande grundlagsförslaget om att begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar bör alltså därför avslås.

Fru talman! Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för all offentlig verksamhet. Det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning och verka för social omsorg, trygghet och goda förutsättningar för hälsa.

Det finns i 2 kap. ett antal bestämmelser som rör skyddet för den kroppsliga integriteten: förbud mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr och skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp och kroppsvisitation. Dessa fungerar i betydande utsträckning som en förstärkning av skyddet för opinionsfriheten. Bestämmelserna ger också uttryck för den enskilda individens integritet, som är utmärkande för ett rättssamhälle. Detta skrevs in i en proposition för 50 år sedan, 1975, och hänger naturligtvis samman med att abort numera är tillåtet inte bara här utan i många stater som skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I den finns, som ni känner till, också artikeln om rätten till privatliv och familjeliv.

Fru talman! Jag, liksom många andra av konstitutionsutskottets ledamöter, fick en hel del e-post i anslutning till det första beslutet om att anta det vilande förslaget, vilket Ulrik Nilsson också nämnde. Jag är fullt medveten om att abortfrågan är problematisk för många människor. Men med respekt för olika åsikter och personliga erfarenheter som kan leda till olika slutsatser menar vi i Miljöpartiet att rätten att avbryta en graviditet är en grundläggande frihet. Vi finner stöd i bland annat Europakonventionen och FN-konventionen om mänskliga rättigheter. I FN-konventionens artikel 1 står det för övrigt att alla människor är födda fria. Vi delar alltså bedömningen att aborträtten bör ges ett uttryckligt skydd i regeringsformen. Ett sådant skydd markerar tydligt att rätten till abort är en grundläggande fri- och rättighet som inte kan göras illusorisk genom politiska svängningar.

Samtidigt instämmer jag i de synpunkter som flera remissinstanser har framfört om att det föreslagna grundlagsskyddet i praktiken riskerar att bli alltför tunt om lagstiftaren ges alltför stort utrymme att inskränka rättigheterna i den vanliga lagstiftningen. Det är därför av stor vikt att regeringen i det fortsatta lagstiftningsarbetet säkerställer att aborträtten inte bara blir formell utan också får ett reellt innehåll i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. Det gäller bland annat rätten att göra abort för människor som är i Sverige, även de som är här utan tillstånd eller fast adress.

Tidöpartierna vill inskränka grundläggande rättigheter i grundlagen, bland annat när det gäller medborgarskap och föreningsfrihet, som jag har talat om. Det kan vi i Miljöpartiet omöjligt acceptera. Därför är det olyckligt att dessa förslag klumpas ihop med grundlagsskyddet av rätten till abort, och det är beklagligt att vi tvingas rösta om dessa förslag ihop.

I dag röstar riksdagen om att ändra grundlagen på flera punkter, men upplägget gör det omöjligt för oss att rösta ja, eftersom vi då skulle rösta ja till hela paketet. Mot denna bakgrund ska vårt ställningstagande inte uppfattas som att vi inte vill skydda aborträtten. Avslaget grundar sig på att andra centrala delar av förslaget innebär långtgående och principiellt problematiska inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter som vi i Miljöpartiet inte kan stå bakom.

Rätten till abort handlar om frihet, jämställdhet, kroppslig integritet, hälsa och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi står fast vid att stärka aborträtten samtidigt som vi värnar skyddet för andra grundläggande fri- och rättigheter.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet och hänvisar i övrigt till våra särskilda yttranden.